Riesenspass Jazz

Var iväg igår för nya prover och hoppades såklart på att T4-provet nu var stabilt. Men ICKE! Det var till och med lite lägre  än sist då det låg på 16,7 och låg nu på 10,6 (ref. 21-64). Så det var bara att höja dosen igen och vi ska vänta med att ta det igen om några veckor... MEN, vi blir inte veterinär-/provtagningsfria för det, för om 2 veckor är det dags att mäta kortisolvärdet för att se om dosering av kortisonet är okej nu när vi höjt Levaxinet. Men snart - SNART - är vi framme vid vårt mål - att göra Jazz symtomfri. Frisk blir han ju tyvärr aldrig men kan få ett fantastiskt liv som en sällskaps-riesen med roliga små träningsinslag. Dock kan han aldrig ta ut sig ordentligt eller bli någon tävlingshund. Det orkar inte kroppen med - finns ju liksom inga reserver att ta från. Men han är så lycklig! Ögonen tindrar och svansen den går! 

Igår sa han till veterinär Staffan: - Om jag får en bit av den där goda kycklingkorven du har där, så lyfter på tassen så du kan ta lite blod. Men gör det snabbt! *fniss* Ja ja, om han sa så vet jag ju inte men han var så himla söt. När Staffan kom mot honom med gummiremmen (som ska stasa för att kunna ta provet) satte sig Jazz ner och lyfte så fint på armen. Han behövde inte ens ligga ner och bli kliad på magen för att gå med på det den här gången. Underbara söta hund!

Vi skojade lite - jag och Staffan - om att jag snart är expert på det här! =) Och måste nog säga att jag börjar bli ganska bra på fysiologi och foder med för den delen, eftersom jag tittar NOGA på alla fodersäckar och dess innehåll. Sen kan man ju tyvärr aldrig veta kvalitén på fodret i sig. Vissa foder fungerar bra för en del hundar och passar inte alls för andra. Och priset på fodret spelar oftast inte så stor roll! Man får läsa noga och testa sig fram helt enkelt. 

Ja, trevlig helg på er alla läsare där ute - för ni är ju några stycken som verkar följa vår vardag och vårt elände!
Och som jag skrivit innan så kan kanske den här bloggen hjälpa någon annan med samma problem...