Spännande helg!!!
Ja, jag har då fått lite klagomål på mina "uppsatser" jag skriver här och att jag i stället ska skriva lite oftare... Men, ni som känner mig kanske kan räkna ut att jag har svårt att korta ner saker - med tanke på hur mycket jag pratar =) Ska dock göra ett försök så vi får väl se hur det går! Tycker själv det är roligare att läsa när det blir som en berättelse i stället för lite stolpar... (- är ju ganska dramatisk och berättande i mig själv med mitt kroppsspråk och viftande armar och händer, som inte kommer med här utan får liksom komma fram i era egna bilder när ni läser) Vet inte vad ni andra säger och tycket där ute?
I vilket fall ska det bli en spännande helg!!!
Imorgon ska jag och systern åka till Nybrostrand för en 1-dagars kurs hos en tränare (det är egentligen en 2-gångers men jag var i Värmamo förra lördagen), för att se om det finns någon hjälp att få mot Jazz hoppande och bitande... Får se om hon har några bra knep - för jag har testat det mesta i detta laget. Skulle vara skönt om jag någon gång kunde ta med honom bort eller bjuda hem folk utan att skämmas för hans dåliga uppförande. Han är ju så himla underbar och väluppfostrad annars om jag själv får skryta lite... =) (Kanske då lite med fars och Kimber's husses hjälp)
På söndag ska jag, mor och far åka på valpträff! Den är öppen för alla kullarna Kennel Riesenspass haft och det ska vara fantastiskt kul att se så många riesen på en och samma gång. Då får jag ju också bekräftat om de är så som alla säger jag träffat - helt enkelt precis som Jazz är, alltså helt normal för rasen - eller om det är jag som inte varit "tuff tillräckligt" i min uppfostran... Hmmmm... Far ville ju såklart också med nu när han "blivit morfar"... Tycker det är jättekul att han engagerar sig så mycket nu och mor har då inget val än att följa med även om hon kanske hellre hade varit i trädgården hela dagen och höstarbetat lite! Men, jag hoppas att hon också ser fram emot det - för vår skull i alla fall.
Så, jag återkommer förhoppningsvis med bilder och "berättelser" efter helgen!
Önskar er alla en trevlig helg där ute i höstmörkret!!
I vilket fall ska det bli en spännande helg!!!
Imorgon ska jag och systern åka till Nybrostrand för en 1-dagars kurs hos en tränare (det är egentligen en 2-gångers men jag var i Värmamo förra lördagen), för att se om det finns någon hjälp att få mot Jazz hoppande och bitande... Får se om hon har några bra knep - för jag har testat det mesta i detta laget. Skulle vara skönt om jag någon gång kunde ta med honom bort eller bjuda hem folk utan att skämmas för hans dåliga uppförande. Han är ju så himla underbar och väluppfostrad annars om jag själv får skryta lite... =) (Kanske då lite med fars och Kimber's husses hjälp)
På söndag ska jag, mor och far åka på valpträff! Den är öppen för alla kullarna Kennel Riesenspass haft och det ska vara fantastiskt kul att se så många riesen på en och samma gång. Då får jag ju också bekräftat om de är så som alla säger jag träffat - helt enkelt precis som Jazz är, alltså helt normal för rasen - eller om det är jag som inte varit "tuff tillräckligt" i min uppfostran... Hmmmm... Far ville ju såklart också med nu när han "blivit morfar"... Tycker det är jättekul att han engagerar sig så mycket nu och mor har då inget val än att följa med även om hon kanske hellre hade varit i trädgården hela dagen och höstarbetat lite! Men, jag hoppas att hon också ser fram emot det - för vår skull i alla fall.
Så, jag återkommer förhoppningsvis med bilder och "berättelser" efter helgen!
Önskar er alla en trevlig helg där ute i höstmörkret!!
Längtan efter att bli morfar...
... är säkert de flesta äldre mäns dröm =)
Men inte när det gäller min far... Han har alltid sagt att han inte förstår det där med att prata och skryta om små ungar som inte ens är ens egna. Och det där med barnprat är inte något han alls gillar. Kanske för att han jobbade så mycket när jag och min syster var små och aldrig var hemma under våra vakna timmar, så han inte riktigt vet vad andra pratar om?
I vilket fall har han blivit morfar - fast till ett svart lurvigt monster! Han är sååå stolt, vill gärna visa upp honom så han tar med hon till affären i byn när han köper tidningen och de klär varandra jättefint. Jazz har grym respekt för honom och antagligen av samma skäl som alla andra. Han har ganska mörk röst, rak i ryggen, kan se riktigt arg ut och man bråkar helt enkelt inte med honom... fast han inte är så stor *fniss*
När jag skulle iväg och titta på Jazz när han var 6 veckor ville far inte åka med.
"- Det är så j-la onödigt. Va ska du med hund till? Dom kostar pengar, tar tid, man blir så bunden, de fäller, bråkar, blir sjuka, luktar illa, fiser när man sitter och äter, drar in en massa skit och du måste städa ofta. Nä, jag ska inte åka med!!!" (...han har haft hund själv, en pointer som fick cancer).
Han gav sig och åkte med till slut! Tillsammans med mig, systern min och kära mor. Mor och systern blev lika förälskade som jag - och far också i hemlighet, fast inget han riktigt erkänt än =) När jag sa att jag bestämt mig för att köpa en av valparna, fick jag höra klart och tydligt genom båda öronen att han skulle minsann inte passa någon hund. Det fick jag klara själv om jag nu skulle vara så dum...
Idag låter det: "-Aaah, inte ska han sitta i bilen när du är på Bollerup... Han kan va här på firman hos oss. Det går så bra så. Han är så lugn och sköter sig så fint!"
I fredags var jag på ELMIA och på kvällen mellanlandade jag i Värnamo hos kursaren C (...vilket var ett trevligt återseende =)) Jazz var då hos föräldrarna och övernattade 1 natt där. Första gången han sov borta! Jag var nog som andra småbarnsföräldrar och hade packat massa saker. Hans säng, favoritgosedjuret Randis, mat, godis, märgben och en lång lista på hur hans dygn brukar se ut...
Båda två sa i kör att han skulle inte få sova i deras säng i alla fall!!! Nähä, inte det... försök undvika att mitt lurviga monster vill ha kroppskontakt på natten - vissa delar av den i alla fall. Och så blev det =) Mor vaknade till av att hon inte fick luft för något svart skäggigt låg upp på halsen. Det var ett litet huvud som ska andas, lukta och känna skinn... Senare vaknade hon till på morgonkvisten av att det rörde sig ovanligt mycket i sängen. Då låg han hos far och skulle busa lite tyckte han.
De har en klädställning i sovrummet som han kommit på att det brukar hänga strumpor på. Så, bland det första han gör när han kommer dit är att han springer upp på ovanvåningen så fort han bara kan, snor en strumpa och hoppar runt i fars säng med den. Jazz är så lycklig då - men frågan är om far är lika lycklig av att alltid få blöta strumpor och en uppstökad säng?
Modigare och modigare...
...blir jag! =)
För ett halvår sen skulle jag ALDRIG gå ut i skogen när det började bli mörkt. Och absolut inte när det redan ÄR mörkt. Knappt ens gå ut med soporna (ryser till lite - usch) sen det blivit mörkt. Inne i stan eller så där det finns gatlampor eller i alla fall lite lampor i trädgårdar och trappuppgångar går väl bra (ibland), men här mitt ute i ingenstans finns bara månens fantastiska sken (Den natten då det är klar himmel såklart! Annars är den lampan inte mycket att hurra för heller).
Nu har jag inget att be för längre och kan inte strunta i det heller. Jazz måste ju ut på sina rundor och jag också för att ryggen ska orka med alla x-jobbs-behandlingar. På med kläder, reflexväst till mig och monstret, pannlampa och ut på promenad bara! Det går ganska bra =) Har till och med honom lös vissa sträckor så han får springa av sig ordentligt, fast jag blir helt ensam där på stigen bland alla skogstroll och annat läskigt. Men han har FULL koll på mig! Släckte lampan härom kvällen när han var iväg på upptäktsfärd, för att se vad han skulle göra eller om han inte skulle reagera alls. Han kom som ett skott och petade på mig både med näsa och med "handen" för att förklara att han var där. Min lille älskling...
I söndags var vi och systern min hos föräldrarna och åt äpplepaj som jag bakat efter mormors recept ;-) (Men då glutenfri version... Igår var det 4 år sen hon gick bort och jag saknar henne grymt mycket fortfarande! Tur att man kan minnas allt fint och fortfarande få njuta av alla goda ting som gjordes i det där köket... fast på mitt sätt och i mitt kök). Fick en hel påse med äpplen av grannen (inte av Kimbers ägare, utan av ett annat pensionärspar) och jag skalade, skalade, skalade och skalade. Äntligen hade jag blivit av med alla äpplena - när han på kvällen kom med en ny påse. Kunde inte säga nej, utan bara le och tacka! Mer paj får det bli... tur att jag skaffat stor frys!
I alla fall när vi suttit där och ätit vår paj och druckit vårt kaffe, frågar far om han får ta med Jazz till affären?!? Han skulle bara köpa tidiningen så han behövde inte vänta utanför så länge. Nu har ju Jazz då aldrig varit lämnad så förr och far har inte världens bästa hjärta, så vi bestämde att jag skulle gå en bra bit bakom dom och kolla så ingen hände. Jag smög omkring där i byn och om någon såg mig göra detta, trodde de nog att jag inte var helt frisk i knoppen =) Allt såg bra ut och de lunkade på där framme mot affären. När de kom fram och far band fast Jazz, gömde jag mig bakom skjulet är de har kundvagnarna. (Tur att det knappt var något folk i affären) Fanns ingen möjlighet att han kunde se mig och vinden låg på mot mig. Jazz låg ner jättefint och väntade och jag tittade med ett öga mellan stupränna och skjul och såg bara en liten svart tass. Helt plötsligt flyger Jazz upp! Han känner att jag är där, står med näsan högt och tittar mot mitt håll. Jag gömmer mig helt, för far kommer ut ur affären och han hinner knappt lossa kopplet förrän Jazz är hos mig. Han var jätteduktig som klarade av uppgiften att ligga fint och man kan ju inte komma ifrån att han har en fantastisk näsa =)
Igår på kvällsrundan (fortfarande ljust ute) skulle jag kolla om han verkligen hade koll på mig. Han sprang iväg och kunde omöjligt se mig. Jag skyndade mig att klättra upp i ett träd, sådär 1½ meter upp och sa ingenting. Efter ½ minut kanske, kom min svarta nosarbetande vovve och skulle klättra upp till mig. Duktig är han! Tvekade inte en sekund!
Även om nu Jazz är jätteduktig på att jobba med sin näsa och är sådär lagom bra på lydnad och inkallning, så har han "hemskans" problem med att lugna ner sig och slappna av. Inte slappna av för att vila eller sova, för det kan han göra - i min eller hans egen säng, framför tv'n, i bilen eller på firman hos mina föräldrar - utan problem. Det jag menar när han träffar folk eller djur han tycker om och älskar. Han går upp i högvarv och skäller, drar, rycker, hoppar, får gigantiskt långa armar som gör avtryck på kläder eller hamnar direkt i ansiktet på hunden vi möter (inte alls populärt kan jag tala om) och lyssnar inte alls på mig, utan blir bara skitarg och biter (hugger) när jag försöker få honom att lugna ner sig. Måste erkänna att detta är något jag inte vet hur jag ska hantera. Antagligen något fel jag gör - men vad? Försöker hålla ner honom så han inte hoppar (trampar på kopplet) och få honom att sitta sidan om eller bakom mig och ignorera att han finns. Skulle vilja få en liten stund av tystnad och lugn, för att kunna berömma. Men, kan säga att denna stund saknas helt! Han fattar inte heller att man kan säga hej till någon man möter, utan att känna personen. - Vadå? Känner vi den? Okej, då hälsar jag på mitt sätt!! Nähä? Vadå? Du sa ju HEJ!!! Konstigt... Får jag inte hälsa nu??
Var hos min morbror en sväng igår. När jag sa att jag skulle köra för att jag hade mitt svarta lilla monster i bilen, sa han:
"- Mmmm, jag tycker faktiskt inte riktigt om honom. Han är ganska jobbig. Hur gammal är han nu? Tror du att han nånsin blir bättre? Det tror inte jag... det är det där skällandet... och att han hoppar..." Nu är det så att han själv har haft hundar, har katter, höns och är uppväxt med lantbruksdjur. Så erfarenhet av att hantera djur det har han. Tänk om han har rätt? Ganska jobbig tanke faktiskt...
Många säger: En gång riesen - alltid riesen... Vi får väl se! =)
För ett halvår sen skulle jag ALDRIG gå ut i skogen när det började bli mörkt. Och absolut inte när det redan ÄR mörkt. Knappt ens gå ut med soporna (ryser till lite - usch) sen det blivit mörkt. Inne i stan eller så där det finns gatlampor eller i alla fall lite lampor i trädgårdar och trappuppgångar går väl bra (ibland), men här mitt ute i ingenstans finns bara månens fantastiska sken (Den natten då det är klar himmel såklart! Annars är den lampan inte mycket att hurra för heller).
Nu har jag inget att be för längre och kan inte strunta i det heller. Jazz måste ju ut på sina rundor och jag också för att ryggen ska orka med alla x-jobbs-behandlingar. På med kläder, reflexväst till mig och monstret, pannlampa och ut på promenad bara! Det går ganska bra =) Har till och med honom lös vissa sträckor så han får springa av sig ordentligt, fast jag blir helt ensam där på stigen bland alla skogstroll och annat läskigt. Men han har FULL koll på mig! Släckte lampan härom kvällen när han var iväg på upptäktsfärd, för att se vad han skulle göra eller om han inte skulle reagera alls. Han kom som ett skott och petade på mig både med näsa och med "handen" för att förklara att han var där. Min lille älskling...
I söndags var vi och systern min hos föräldrarna och åt äpplepaj som jag bakat efter mormors recept ;-) (Men då glutenfri version... Igår var det 4 år sen hon gick bort och jag saknar henne grymt mycket fortfarande! Tur att man kan minnas allt fint och fortfarande få njuta av alla goda ting som gjordes i det där köket... fast på mitt sätt och i mitt kök). Fick en hel påse med äpplen av grannen (inte av Kimbers ägare, utan av ett annat pensionärspar) och jag skalade, skalade, skalade och skalade. Äntligen hade jag blivit av med alla äpplena - när han på kvällen kom med en ny påse. Kunde inte säga nej, utan bara le och tacka! Mer paj får det bli... tur att jag skaffat stor frys!
I alla fall när vi suttit där och ätit vår paj och druckit vårt kaffe, frågar far om han får ta med Jazz till affären?!? Han skulle bara köpa tidiningen så han behövde inte vänta utanför så länge. Nu har ju Jazz då aldrig varit lämnad så förr och far har inte världens bästa hjärta, så vi bestämde att jag skulle gå en bra bit bakom dom och kolla så ingen hände. Jag smög omkring där i byn och om någon såg mig göra detta, trodde de nog att jag inte var helt frisk i knoppen =) Allt såg bra ut och de lunkade på där framme mot affären. När de kom fram och far band fast Jazz, gömde jag mig bakom skjulet är de har kundvagnarna. (Tur att det knappt var något folk i affären) Fanns ingen möjlighet att han kunde se mig och vinden låg på mot mig. Jazz låg ner jättefint och väntade och jag tittade med ett öga mellan stupränna och skjul och såg bara en liten svart tass. Helt plötsligt flyger Jazz upp! Han känner att jag är där, står med näsan högt och tittar mot mitt håll. Jag gömmer mig helt, för far kommer ut ur affären och han hinner knappt lossa kopplet förrän Jazz är hos mig. Han var jätteduktig som klarade av uppgiften att ligga fint och man kan ju inte komma ifrån att han har en fantastisk näsa =)
Igår på kvällsrundan (fortfarande ljust ute) skulle jag kolla om han verkligen hade koll på mig. Han sprang iväg och kunde omöjligt se mig. Jag skyndade mig att klättra upp i ett träd, sådär 1½ meter upp och sa ingenting. Efter ½ minut kanske, kom min svarta nosarbetande vovve och skulle klättra upp till mig. Duktig är han! Tvekade inte en sekund!
Även om nu Jazz är jätteduktig på att jobba med sin näsa och är sådär lagom bra på lydnad och inkallning, så har han "hemskans" problem med att lugna ner sig och slappna av. Inte slappna av för att vila eller sova, för det kan han göra - i min eller hans egen säng, framför tv'n, i bilen eller på firman hos mina föräldrar - utan problem. Det jag menar när han träffar folk eller djur han tycker om och älskar. Han går upp i högvarv och skäller, drar, rycker, hoppar, får gigantiskt långa armar som gör avtryck på kläder eller hamnar direkt i ansiktet på hunden vi möter (inte alls populärt kan jag tala om) och lyssnar inte alls på mig, utan blir bara skitarg och biter (hugger) när jag försöker få honom att lugna ner sig. Måste erkänna att detta är något jag inte vet hur jag ska hantera. Antagligen något fel jag gör - men vad? Försöker hålla ner honom så han inte hoppar (trampar på kopplet) och få honom att sitta sidan om eller bakom mig och ignorera att han finns. Skulle vilja få en liten stund av tystnad och lugn, för att kunna berömma. Men, kan säga att denna stund saknas helt! Han fattar inte heller att man kan säga hej till någon man möter, utan att känna personen. - Vadå? Känner vi den? Okej, då hälsar jag på mitt sätt!! Nähä? Vadå? Du sa ju HEJ!!! Konstigt... Får jag inte hälsa nu??
Var hos min morbror en sväng igår. När jag sa att jag skulle köra för att jag hade mitt svarta lilla monster i bilen, sa han:
"- Mmmm, jag tycker faktiskt inte riktigt om honom. Han är ganska jobbig. Hur gammal är han nu? Tror du att han nånsin blir bättre? Det tror inte jag... det är det där skällandet... och att han hoppar..." Nu är det så att han själv har haft hundar, har katter, höns och är uppväxt med lantbruksdjur. Så erfarenhet av att hantera djur det har han. Tänk om han har rätt? Ganska jobbig tanke faktiskt...
Många säger: En gång riesen - alltid riesen... Vi får väl se! =)
Fler tänder på gång!!!
Ja, jag trodde att alla Jazz tänder var på plats men när han efter någon veckas "lugn" började bitas igen tyckte jag det var märkligt... Så jag tittade i hans mun för att se så han inte hade någon inflammation eller så (eller rättare sagt bände upp käkarna och höll ett ganska stadigt grepp, höll bort tungan och försökte känna och räkna mellan huggen) och upptäckte att det var något litet i underkäken bakom huggtänderna som på väg upp... Tror att jag har räknat rätt och att dessa är de sista *pust*. Nu tycker ni säkert allihop att jag får skylla mig själv att jag inte tränat ordentligt, så att jag kan titta i munnen utan problem. Tro mig - jag har tränat ganska intensivt med detta sen jag hämtade honom!!! Ingen lätt hund att visitera, borsta eller klippa klor på kan jag tala om. Men, nu ligger han nästan helt stilla i alla fall när jag ska ta bort fästingar *ler*. Och göra rent öronen är det bästa, för då somnar han nästan!
En liten olycka skedde här i fredags! Eller inte så liten egentligen... Jag skulle starta datorn (den nya som jag köpt nu i somras) för att efter frukosten sätta mig för att jobba lite och höll min kaffemugg i handen - med kaffe & mjölk i. Denna fantastiska morgondryck skulle i min mage men Jazz tyckte annorlunda. Han hoppade så klart upp på mig för att kolla vad jag hade där och jag tappade muggen. Rakt över datorn!!! Denna (+ min "gamla" som befann sig sidan om) åkte snabbt in i duschen (utan dusch alltså) upp&ner och fick ligga där och rinna av ett tag. Allting på skrivbordet fick torkas av inklusive väggar och golv. Torkade av datorn och den luktade (gör fortfarande) bara kaffe... Tog fram dammsugaren för att försiktigt suga upp vätskan som trängt in mellan tangenterna och vips så lossnade en av knapparna och jag fick öppna påsen och börja rota i gammalt skräp och damm. Det var ju inte så att jag nyss bytt påsen heller (ganska äckligt!). Hittade knappen - satte tillbaks den och testade datorn! Japp, den funkade! Stängde av den och skulle använda den igen på kvällen.... Nähä, blå sida med en massa text om att det var något fel och att den gjorde så för att skydda informationen... *suck*. Företaget jag köpt den av hade bara support vardagar så det var bara att vänta. I måndags när jag startade datorn och tryckte på F8-knappen som den sa att jag skulle, skrek datorn till och både Jazz och jag hoppade högt. Sen funkade den igen... eller nästan. Vissa knappar är lite tröga speciellt den som lossnade och fungerar bara när de vill *suck*. Den "gamla datorn" är det lite värre med, för den skriver siffror när jag trycker på vissa bokstäver. Har sparat ner allting nu i alla fall på en extern hårddisk. Ska ringa supporten idag och höra vad garantin/försäkringen täcker...
I vilket fall så gick Jazz sitt första riktiga spår i söndags!!!
Kimbers husse (B) åkte ner med sele, lina, markeringar, kycklingköttbullar (lite favorit just nu) och pinnar. Han la ett spår i vinkel på ca 250 meter. En halv köttbulle vid varje pinne/markering så att han fattade vad det gick ut på och några stycken vid slutpinnen. Vi tyckte båda att det räckte med 250 meter med tanke på att han aldrig gjort det förut - och inte jag heller... När det var klart åkte jag och Jazz ner till spåret och satte på sele m.m. Eftersom jag ville se hur det gick till så gick B med honom och jag lite efter. Jazz satte näsan i marken och iväg gick det och det fort!!! Han sket fullständigt i att det var B som höll i linan *fniss*. Snabb som blixten hittade han första köttbullen och tog pinnen i munnen som han lämnade över till mig. Vi hann knappt säga till honom att fortsätta förrän han var iväg för att hitta nästa osv och han var vid slutpinnen... Mums med köttbullar men vadå? Var det inte mer?? Är det slut redan??? Jazz var skitduktig och följde spåret jättebra och kunde lätt gå ett spår på 500 meter för det där med att bli trött av att använda näsan, behövs det mer utmaning än så för mitt svarta vilddjur! Han var ungefär lika pigg och trotsig som vanligt och inte speciellt trött av eftermiddagsarbetet i skogen =) Men kul var det!!! B sa att det märktes att vi tränat på detta hemma eftersom han fattade direkt vad han skulle göra. Vilken tur att något gett resultat då! *hihi*
Jazz lever ganska bra upp till sitt namn. Han "jazzar" liksom runt alltid och som sin matte när jag var liten (...eller gör väl fortfarande skulle jag tro) - har ganska svårt att vara stilla i vaket tillstånd! Han söker kontakt hela tiden. Inte bara ögonkontakt då utan även kroppskontakt! ;-) Kunde han krypa in under skinnet på mig skulle han gjort det. Han kommer också med sina "händer" hela tiden och klappar och petar på mig för att visa att han finns där (precis som om det går att undvika att höra eller se?). Om det gick skulle han nog vilja förvandlas till en dvärg för att sitta i mitt knä hela dagarna för som det är nu står han med fötterna i golvet och överkroppen liggande i mitt knä. En kram då och då vill han också ha - och det får han. Men allt detta när jag vill! På natten sover han mest i sin egen säng men också i min. Då har han "egen kudde" (snor min ena) och ligger ganska tätt intill mig. Gärna med näsan i mitt öra så att jag verkligen ska höra hans snarkningar...
Så är han! Mitt svarta busiga livliga bitiga skälliga hoppiga charmiga underbara älskade monster: Jazz!
En liten olycka skedde här i fredags! Eller inte så liten egentligen... Jag skulle starta datorn (den nya som jag köpt nu i somras) för att efter frukosten sätta mig för att jobba lite och höll min kaffemugg i handen - med kaffe & mjölk i. Denna fantastiska morgondryck skulle i min mage men Jazz tyckte annorlunda. Han hoppade så klart upp på mig för att kolla vad jag hade där och jag tappade muggen. Rakt över datorn!!! Denna (+ min "gamla" som befann sig sidan om) åkte snabbt in i duschen (utan dusch alltså) upp&ner och fick ligga där och rinna av ett tag. Allting på skrivbordet fick torkas av inklusive väggar och golv. Torkade av datorn och den luktade (gör fortfarande) bara kaffe... Tog fram dammsugaren för att försiktigt suga upp vätskan som trängt in mellan tangenterna och vips så lossnade en av knapparna och jag fick öppna påsen och börja rota i gammalt skräp och damm. Det var ju inte så att jag nyss bytt påsen heller (ganska äckligt!). Hittade knappen - satte tillbaks den och testade datorn! Japp, den funkade! Stängde av den och skulle använda den igen på kvällen.... Nähä, blå sida med en massa text om att det var något fel och att den gjorde så för att skydda informationen... *suck*. Företaget jag köpt den av hade bara support vardagar så det var bara att vänta. I måndags när jag startade datorn och tryckte på F8-knappen som den sa att jag skulle, skrek datorn till och både Jazz och jag hoppade högt. Sen funkade den igen... eller nästan. Vissa knappar är lite tröga speciellt den som lossnade och fungerar bara när de vill *suck*. Den "gamla datorn" är det lite värre med, för den skriver siffror när jag trycker på vissa bokstäver. Har sparat ner allting nu i alla fall på en extern hårddisk. Ska ringa supporten idag och höra vad garantin/försäkringen täcker...
I vilket fall så gick Jazz sitt första riktiga spår i söndags!!!
Kimbers husse (B) åkte ner med sele, lina, markeringar, kycklingköttbullar (lite favorit just nu) och pinnar. Han la ett spår i vinkel på ca 250 meter. En halv köttbulle vid varje pinne/markering så att han fattade vad det gick ut på och några stycken vid slutpinnen. Vi tyckte båda att det räckte med 250 meter med tanke på att han aldrig gjort det förut - och inte jag heller... När det var klart åkte jag och Jazz ner till spåret och satte på sele m.m. Eftersom jag ville se hur det gick till så gick B med honom och jag lite efter. Jazz satte näsan i marken och iväg gick det och det fort!!! Han sket fullständigt i att det var B som höll i linan *fniss*. Snabb som blixten hittade han första köttbullen och tog pinnen i munnen som han lämnade över till mig. Vi hann knappt säga till honom att fortsätta förrän han var iväg för att hitta nästa osv och han var vid slutpinnen... Mums med köttbullar men vadå? Var det inte mer?? Är det slut redan??? Jazz var skitduktig och följde spåret jättebra och kunde lätt gå ett spår på 500 meter för det där med att bli trött av att använda näsan, behövs det mer utmaning än så för mitt svarta vilddjur! Han var ungefär lika pigg och trotsig som vanligt och inte speciellt trött av eftermiddagsarbetet i skogen =) Men kul var det!!! B sa att det märktes att vi tränat på detta hemma eftersom han fattade direkt vad han skulle göra. Vilken tur att något gett resultat då! *hihi*
Jazz lever ganska bra upp till sitt namn. Han "jazzar" liksom runt alltid och som sin matte när jag var liten (...eller gör väl fortfarande skulle jag tro) - har ganska svårt att vara stilla i vaket tillstånd! Han söker kontakt hela tiden. Inte bara ögonkontakt då utan även kroppskontakt! ;-) Kunde han krypa in under skinnet på mig skulle han gjort det. Han kommer också med sina "händer" hela tiden och klappar och petar på mig för att visa att han finns där (precis som om det går att undvika att höra eller se?). Om det gick skulle han nog vilja förvandlas till en dvärg för att sitta i mitt knä hela dagarna för som det är nu står han med fötterna i golvet och överkroppen liggande i mitt knä. En kram då och då vill han också ha - och det får han. Men allt detta när jag vill! På natten sover han mest i sin egen säng men också i min. Då har han "egen kudde" (snor min ena) och ligger ganska tätt intill mig. Gärna med näsan i mitt öra så att jag verkligen ska höra hans snarkningar...
Så är han! Mitt svarta busiga livliga bitiga skälliga hoppiga charmiga underbara älskade monster: Jazz!
Cesar Millan - bra eller dålig "hundpratare"?
Först vill jag bara säga GRATTIS till min svarte lille älskling som blir 8 månader idag!!! Vägde och mätte för någon dag sen - 31 kg och 64,5 i mankhöjd! Stor pojke med mycket vilja - precis som sin matte *fniss*. Många "fajter" och livliga diskussioner blir det!
Idag på morgonrundan pratade vi länge och väl med ett par grannar en bit bort. Här är liksom alla grannar fast det ligger många hus mellan. Det blir så när det inte är så många som bor här under vinterhalvåret... De har tagit hand om en vildkattunge, eller rättare sagt en sommarkatt som fått ungar och lämnat denna hos dom =) Lill-Missan kallas den och är helsvart. Jättesöt när den visar ragg och fäller upp hela pälsen på ryggen och svansen blir så lurvig att den ser ut som en ekorre! Både Jazz och katten är supernyfikna på varandra och jag hoppas att jag en dag kan skaffa katt igen och att lille mister inte jagar och skrämmer livet ur den/dom. Tror inte att han skulle göra det för han är bara lycklig - inte elak!
I alla fall fick jag tid att titta på TV igår kväll på 4+ där den berömde Cesar Millan har sitt program om hundprateri. Nu är det ju inte hundarna han fixar till mest, utan genom att se hur hunden beter sig - hjälper han ägarna att jobba med hunden på ett annat sätt. Nu ska man kanske inte ta till sig allt han gör eftersom vissa halsband och så är ju inte tillåtna att använda i Sverige. Man väljer ju själv vad man vill ta till sig och vad man glömmer bort lika snabbt som man sett och hört. Många tycker att det han sysslar med "är gammalt" och att man inte anväder de metoderna längre, men om inget annat fungerar då? Som jag har försökt med alla moderna och snälla metoder som att ignorera, gå därifrån, positiv belöning osv. Öh, fungerar inte riktigt alltid kan jag berätta!!!
Igår på programmet var det en boxer med lite hopp-problem. Jag fnittrade hela tiden med lite allvar bakom, för det var ju Jazz "soul mate"!!! Hunden var inte aggressiv, inte dominant utan bara jättelycklig och hyperaktiv =) Här sa faktiskt Cesar att ignorera och gå därifrån inte fungerar på en hyperaktiv hund, för de förstår inte! I normala fall fungerar det, men inte här... Med hyperaktiva hundar ignorerar man och går därifrån när man fått hunden att förstå vad man vill - för att visa att det var rätt. (Här har jag ju klappat och berömt och det är nog ganska fel?! Hmmm)
Vad man då som ägare ska göra är att behålla lugnet och ta plats. (Ta plats går ju bra, men att behålla lugnet är något jag måste börja jobba på!) Om man stressar och jagar upp sig - jagar man upp hunden och den tror att leken är igång, fast man menar allvar. Man får inte heller luta sig fram utan ska sträcka på sig när man går mot hunden... (Det kan ju gå bra om han "bara" gjort fel. Men då undrar jag hur man ska få tag på de saker han snott och springer runt med, som han inte får lov att ha!? Jag jagar inte honom utan försöker locka och byta, men ibland skulle man vilja rädda den där koftan eller tidningen man inte hunnit läsa än) Om man tar tag i hunden och flyttar den t.ex. genom att ta i halsbandet - har den inte fattat att det gäller för alltid, utan bara just den sekunden. Sen sa han också något om det där med att "brotta ner och hålla fast hunden" som så många tycker är fel. Det handlar inte alltid om hundens dominans och att plocka bort/sätta sig över denna! Som i detta fallet med en hyperaktiv hund handlar det om att lugna ner hunden, för att den inte ska skada sig själv eller någon annan i sin iver och framfart. Hunden måste också aktiveras ordentligt (trodde faktiskt att jag gjorde det) för att bli av med energi för att inte hitta på egna aktiviteter som vi människor inte gillar... Vet inte vad jag mer ska hitta på för att trötta ut honom? Jag tar ordentliga promenader, han får leta upp saker, leta upp mig, busar med Kimber, lagom nivå på dragkamp, lite trix och ganska mycket med platssittning/liggning och inkallningar i skogen på kvällspromenaden. Till helgen - om det blir väder för det - ska han få gå ett riktigt spår för första gången! Det gör förhoppningsvis susen för hjärnarbetet =)
Jazz blir bättre och bättre för varje dag. Nu har han varit helt bra i magen i hela 2 veckor TJOHO!!! Så, nu börjar det se ljusare ut med tanke på hans mage/tarm och foderallergier. 4 månader med magont och akutpromenader mellan varven för att inte göra på sig... Måste ha varit ett rent helvete! Magen är inte helt inkörd på tider än, men det kommer sakta men säkert. Det är skönt för både Jazz, mig och mina föräldrar som passar honom varje vardag =) Han är lite tramsig med maten bara... Äter inte upp ordentligt alltid och han har ju börjat komma på att han är hanhund också och att det finns miljoner nya dofter där ute. Annars kliar han sig tyvärr ganska mycket fortfarande, men jag tror att det kommer minska lite nu när magen funkar och hudceller m.m. byts ut efterhand och blir en till frisk hud!
Nu ska jag snart ut på lunchpromenad i det underbara höstvädret! Ta hand om er där ute i det avlånga Sverige...
Idag på morgonrundan pratade vi länge och väl med ett par grannar en bit bort. Här är liksom alla grannar fast det ligger många hus mellan. Det blir så när det inte är så många som bor här under vinterhalvåret... De har tagit hand om en vildkattunge, eller rättare sagt en sommarkatt som fått ungar och lämnat denna hos dom =) Lill-Missan kallas den och är helsvart. Jättesöt när den visar ragg och fäller upp hela pälsen på ryggen och svansen blir så lurvig att den ser ut som en ekorre! Både Jazz och katten är supernyfikna på varandra och jag hoppas att jag en dag kan skaffa katt igen och att lille mister inte jagar och skrämmer livet ur den/dom. Tror inte att han skulle göra det för han är bara lycklig - inte elak!
I alla fall fick jag tid att titta på TV igår kväll på 4+ där den berömde Cesar Millan har sitt program om hundprateri. Nu är det ju inte hundarna han fixar till mest, utan genom att se hur hunden beter sig - hjälper han ägarna att jobba med hunden på ett annat sätt. Nu ska man kanske inte ta till sig allt han gör eftersom vissa halsband och så är ju inte tillåtna att använda i Sverige. Man väljer ju själv vad man vill ta till sig och vad man glömmer bort lika snabbt som man sett och hört. Många tycker att det han sysslar med "är gammalt" och att man inte anväder de metoderna längre, men om inget annat fungerar då? Som jag har försökt med alla moderna och snälla metoder som att ignorera, gå därifrån, positiv belöning osv. Öh, fungerar inte riktigt alltid kan jag berätta!!!
Igår på programmet var det en boxer med lite hopp-problem. Jag fnittrade hela tiden med lite allvar bakom, för det var ju Jazz "soul mate"!!! Hunden var inte aggressiv, inte dominant utan bara jättelycklig och hyperaktiv =) Här sa faktiskt Cesar att ignorera och gå därifrån inte fungerar på en hyperaktiv hund, för de förstår inte! I normala fall fungerar det, men inte här... Med hyperaktiva hundar ignorerar man och går därifrån när man fått hunden att förstå vad man vill - för att visa att det var rätt. (Här har jag ju klappat och berömt och det är nog ganska fel?! Hmmm)
Vad man då som ägare ska göra är att behålla lugnet och ta plats. (Ta plats går ju bra, men att behålla lugnet är något jag måste börja jobba på!) Om man stressar och jagar upp sig - jagar man upp hunden och den tror att leken är igång, fast man menar allvar. Man får inte heller luta sig fram utan ska sträcka på sig när man går mot hunden... (Det kan ju gå bra om han "bara" gjort fel. Men då undrar jag hur man ska få tag på de saker han snott och springer runt med, som han inte får lov att ha!? Jag jagar inte honom utan försöker locka och byta, men ibland skulle man vilja rädda den där koftan eller tidningen man inte hunnit läsa än) Om man tar tag i hunden och flyttar den t.ex. genom att ta i halsbandet - har den inte fattat att det gäller för alltid, utan bara just den sekunden. Sen sa han också något om det där med att "brotta ner och hålla fast hunden" som så många tycker är fel. Det handlar inte alltid om hundens dominans och att plocka bort/sätta sig över denna! Som i detta fallet med en hyperaktiv hund handlar det om att lugna ner hunden, för att den inte ska skada sig själv eller någon annan i sin iver och framfart. Hunden måste också aktiveras ordentligt (trodde faktiskt att jag gjorde det) för att bli av med energi för att inte hitta på egna aktiviteter som vi människor inte gillar... Vet inte vad jag mer ska hitta på för att trötta ut honom? Jag tar ordentliga promenader, han får leta upp saker, leta upp mig, busar med Kimber, lagom nivå på dragkamp, lite trix och ganska mycket med platssittning/liggning och inkallningar i skogen på kvällspromenaden. Till helgen - om det blir väder för det - ska han få gå ett riktigt spår för första gången! Det gör förhoppningsvis susen för hjärnarbetet =)
Jazz blir bättre och bättre för varje dag. Nu har han varit helt bra i magen i hela 2 veckor TJOHO!!! Så, nu börjar det se ljusare ut med tanke på hans mage/tarm och foderallergier. 4 månader med magont och akutpromenader mellan varven för att inte göra på sig... Måste ha varit ett rent helvete! Magen är inte helt inkörd på tider än, men det kommer sakta men säkert. Det är skönt för både Jazz, mig och mina föräldrar som passar honom varje vardag =) Han är lite tramsig med maten bara... Äter inte upp ordentligt alltid och han har ju börjat komma på att han är hanhund också och att det finns miljoner nya dofter där ute. Annars kliar han sig tyvärr ganska mycket fortfarande, men jag tror att det kommer minska lite nu när magen funkar och hudceller m.m. byts ut efterhand och blir en till frisk hud!
Nu ska jag snart ut på lunchpromenad i det underbara höstvädret! Ta hand om er där ute i det avlånga Sverige...
