En stjärna har tänts på himlen

Min älskade Jazz somnade in den 7 oktober 2014. Hans kropp orkade inte mer och han ville inte va med längre. Han har varit en otrolig hund. Snäll, omtänksam, klok, glad, lycklig, busig, skällig, aktiv, överaktiv, skitjobbig, tålig och alldeles alldeles underbar ❤
 
Han blev 6 år och 8 månader. Under denna tiden har han bland annat fått uppleva två små fina mänskliga varelser komma till livet. Han har vaktat, pussat, busat, varit klätterställning och allt möjligt - med glädje. Som om de var hans egna ❤
 
Han fick även sällskap av en schnauzervalp under sina sista 5 månader i livet. Tålamodsprövande och jättejobbigt, men tog på sig uppgiften som storebror med bravur. 
 
De som följt bloggen vet att Jazz var sjuk i stort sett  hela livet. Men, han medicinerades för detta. I maj 2013 fick Jazz en stor hjärtinfarkt under en kollaps, s.k.addissonkris. Han repade sig snabbt och fick medicin för att stärka hjärtat. Dessvärre fick vi höja kortisonet. Baksidan på detta har varit att kroppen inte kunnat bygga muskler, producera ledvätska (bryter då ner ledbrosk) eller stå emot infektioner.
Efter ännu en kollaps (pga addissonkris) för ca 1 månad sedan förstod vi att hans glittrande ögon och glädjen att få vara med på jorden snart skulle avta. Och så blev det. Det gick snabbt...  
 
Trots att jag trott att jag har förberett mig sen han var valp, hade jag inte gjort det. Man kan inte förbereda sig för sorg. För saknaden är enorm ❤
 
Jazz var mitt allt!!
Han blev hela familjens allt!! 
Han fattas oss ❤❤❤

Uppdatering!

Tiden går så förbaskat fort och jag har inte hunnit med att skriva här. Så blir det nog också ett tag framöver, men jag låter bloggen ligga kvar för de som är intresserade av att läsa...

Jazz mår jättebra!!! Hans värden är super och nu får han rätt dos medicin som ersätter det han inte producerar själv. Medicinerna han får är ju inte "något extra" för att hålla igång livet, utan bara substitut för det han saknar. Han får inte heller något smärtstillande och har aldrig fått utan det är "bara" syntetiska hormoner. Kortisonet han får är också ersättning för det binjurarna normalt producerar och han får idag så låg dos det bara går och han har idag inga som helst biverkningar av det. Han dricker o kissar normalt och alla blodvärden är perfekta!

Vet att många läsare reagerat på bloggen och på hur Jazz sett ut och att han under en period var ganska svullen. När man har en auto-immun reaktion i kroppen medicineras man med höga doser kortison för att bromsa sönderfallet av kroppsegen vävnad. Detta gör man för att eventuellt rädda en del av vävnaden och därmed också den egna produktionen av hormoner. Nu gick tyvärr inte det hos Jazz trots tappra försök! När man får höga doser kortison under längre tid så är risken att tappa hår/päls mycket stor. Har man då ovanpå allt problem med sköldkörteln så är risken betydligt större. Detta drabbade Jazz och han är fortfarande ganska hårlös även om det kommit mycket på benen, svansen, ansikte & öron och han har små nya tussar överallt på kroppen. Men det kan ta många månader - upp till 1 år - innan håret kommer tillbaka.

Lite bilder för den som är nyfiken på Jazz!

Bild från idag ute i trädgården!  En bild till från idag  Jazz hoppar hinder!  Tunneln! Den är rolig =)  Jag & Jazz  Båda jättekoncentrerade... på hallonsorbet! *mums*  På stranden i Ystad  Jazz & Smulan  Jag & Jazzemannen på ängspromenix  Man skulle väl slänga sig i vattnet?  Matte sa att jag skulle hålla huvudet högt!  Det här var ju rätteskönt... & KUL!!!


Har ju glömt bort...

...att skriva det viktigaste!

Jazz har ju fyllt 2 år!!!

Tiden går superduper snabbt och jag är glad för all den tid jag får med honom. Och jag hoppas att han kan hålla sig "frisk" läääänge nu så att han blir riktigt gammal.

Puss på dig hjärtat...


Är kärleken blind?

Det är ju så man säger... att kärleken är blind. Men hur menar man då egentligen?

Är kärleken blind på så sätt att man bortser från allt yttre? Som att det inte spelar någon som helst roll om det man faller för är vackert eller fult, smalt eller tjockt, kort eller långt, hårigt eller hårlöst... Sålänge insidan är fin, varm, kärleksfull, omtänksam, snäll och att personen i fråga tilltalar en som människa och för de trygga egenskaper och åsiker personen har?

Eller är det så att kärleken är blind på det sättet att man "faller pladask" för ett speciellt utseende, hur personen klär sig, doftar gott av dyr parfym, välutbildad, smart, har ett "fint jobb", umgås i finare kretsar och äter dyr restaurangmat med champagne till... Men är egentligen väldigt ytlig och okänslig, vilket inte bidrar till någon trevlig vardag hemma på tu man hand, utan man ska bara se bra ut ihop när man "är på stan".

Man kan ju också träffa en person som har ett bra jobb och sköter detta väl, allmänbildad men har ingen "högre utbildning", är snäll vid barnen, har en aktiv fritid och kanske t.o.m. är tränare eller ledare i någon förening. Har ett bra rykte utåt i byn och bland vännerna för han ställer alltid upp. Men som sedan är totalt ointresserad hemma och ställer bara krav. Kanske t.o.m. verbalt eller fysiskt elak hemma när det inte blir som det är tänkt? Är detta också "blind kärlek" om man väljer att leva i ett sån't förhållande för: "Vad ska de säga i byn om jag lämnar honom. Ingen kommer ju att förstå. Han är ju så snäll och hjälpsam."

Kanske betyder "den blinda kärleken" att man har eller har haft sitt livs kärlek alldeles intill sig, men man har inte fattar det!? ...eller kanske inte vågar för att riskera att få ett nej och mista den vänskap som redan är så bra? Det kanske är en god vän i umgängeskretsen, gammal kompis som man träffar och pratar med på ICA minst en gång i veckan, han som jobbar på Statoil som har så fint leende, den där trevliga och charmiga arbetsledaren på SKANSKA *ler*, gammal klasskompis som man känner så himla väl men som flyttat iväg och inte träffar längre, någon man träffade för flera år sen och tänker på varje dag och retar ihjäl sig på att man aldrig vågat bjuda hem på en kopp kaffe...

Jag får ofta höra att: "Är du fortfarande singel, Malin. Äh, nu får du allt dra ner på dina krav." Men, måste man det? Och vadå krav? Då jag har haft längre förhållanden tidigare i mitt liv, så vet jag ju vilka egenskaper jag tycker om hos en person och vilka jag inte tycker om. Sen faller man för olika saker och för att ett förhållande ska kunna hålla livet ut - vilket är meningen enligt mig - så måste man ju få den speciella "pirriga känslan" när man tittar på sin man... "Pirret" kan ju vara för att han kommer in med en liten bukett vårblommor till morgonkaffet när han varit ute på långrunda med hunden. Att hans pussar i pannan är på ett speciellt och kärleksfullt sätt. Att han är sansad, smart och uppmärksam i den livliga diskussionen med grannarna. Det kan vara för att han är så söt i det där blommiga förklädet när han lagar mat. Hans sångröst är vacker och jag blir glad av att han går där och "trallar". Att han får så snygg häck i just dom jeansen. För att han varit och hjälpt till lite extra i föreningen när någon blivit sjuk. Eller för att han är så jäkla skitig efter en arbetsdag (för att man vet att han kommer dofta så gott när han duschat) eller... att han bara är så förbannat sexig!

För Jazz del är kärleken totalt blind! Han skulle nöja sig med vilken tik som helst just nu och jag tror att vilken tik som helst skulle falla för hans skabbiga kropp och falska ylande - bara de fick kela lite...

Uppdatering!

Ja, efter lite påtryckningar får jag ju uppdatera läget lite... Har inte hänt så mycket tycker jag men jag ska göra ett försök. Börjar med mig - och avslutar med Jazz.

Mys o middag i HÖÖR
Har varit i stora staden HÖÖR och besökt simhallen en fredag kväll då det är vuxenbad. En väninna till mig bor mitt ute i ingenstans, utanför denna byhåla. Hon hade bjudit in lite tjejkompisar för lite fredagsmys då hennes käre make var iväg och åkte Vasaloppet! Vi badade, bastade och bubblade tills vi var helt skrynkliga. Måste säga att det var fantastiskt skönt och avkopplande. Vi åkte vidare till en restaurang som låg mittemot stationen i en källare. När vi skulle beställa mat så frågade jag servitrisen: - Är såserna glutenfria? Fick svar: - Ja, de är gjorda på olja! M: - Men jag frågade inte om laktos utan gluten. S: - Jaha, jo det är de nog för det är fler som har frågat om det tidigare. M: - Det var inte riktigt det svaret jag ville ha. Jag vill att du ska kolla med kocken om du inte vet med säkerhet! S: - Men jag tror att det är okej. M: - Det duger inte som svar, fattar du väl? *suck*... Hon gick iväg och frågade till slut när vi alla blev lite irriterade på hennes nonchalans. När vi ätit klart huvudrätten ville vi såklart ha kaffe och efterrätt. När de tagit av tallrikarna så tog det ca 30 minuter innan en av tjejerna i sällskapet fick nog och gick bort till bardisken och frågade varför de inte kommit bort för att kolla om vi ville ha något mer. Då svarar innehavaren av restaurangen: - Vi har faktiskt haft massor att göra här. Vi har torkat 3 backar med glas... *suck igen*. Vi betalade direkt och gick till ett annat ställe vid torget som var riktigt trevligt! För övrigt var HÖÖR ganska dött sådär en fredagskväll...

Vadslagningen - Hmmm, vad ska jag säga om den? Jo, jag och systern min blev bortbjudna i påsk, vilket betydde att vågen fick följa med på påskkalas. Måste ju ha samma våg som vid invägningen annars blir det ju inte rättvist resultat. Det började ganska bra med att gästerna kom och maten började sättas på bordet. Då kom vi på att det var ju trevligare att väga sig innan vi hade stoppat i oss en massa =) För att inte alla skulle se vad vi vägde då det var nedgång i % som räknades, tog vi vågen med oss en våning upp. Då sa både A och PO innan de ställde sig på vågen, att de inte hade gjort något för att gå ner i vikt. Men! Jag hade ju gjort lite i alla fall... Inte ätit så mycket onyttigt och plumsat i snödrivor 1½ timme varje dag *pust*. Jag vann! 4,5% och de andra båda låg ungefär på 4%. Sen kom det... - Äh, vi kör till midsommar istället så får vi jobba på det bättre. Inget SPA för Malin då bara för att de inte hade jobbat för det (Läs: dåliga förlorare). Men ska nog f*n visa att jag ska vinna då också! För SPA ska det bli!

Tandlagning
Både Jazz och jag har lagat tänder.
Jag bet sönder 2 lagningar under samma vecka och ringde tandis för att få tid. De hade inte tid förrän 3 veckor senare och fick tipset att köpa någon form av fusklagning på apoteket man kunde trycka dit sålänge. Berättade att jag kunde komma på 15 minuter om de fick ett återbud. Och efter 1½ timme ringde de om att de hade en tid om jag kom direkt. "Sicken beda!" Tänderna lagade, ingen tandsten och allt såg bra ut annars. Perfekt!

Jag skulle vara duktig och försöka borsta tänderna på Jazz tänkte jag. Han har ju ganska dåliga tänder med tanke på hans sjukdomar och mediciner. Tänderna är ganska så porösa så de har slitits ner lite (ganska mycket) och han har därför märgbensförbud. Upptäckte 2 bruna fläckar på en av kindtänderna och gnuggade lite extra där och såg att det var hål. Fick ju beställa tid för lagning *suck*. Varje sövning är kritiskt för Jazz och jag var såklart jättenervös att han inte skulle klara av narkosen. Men Staffan är en mycket duktig veterinär som kan lite av varje och hade full koll på honom under hela sövningen för att undvika cirkulationskollaps. Tanden blev lagad och annars såg det bra ut. Lite slitna och missfärgade tänder har han, men det är inget kan kan göra något åt.

Hundmöte
Jag har en väldigt stabil hund vid hundmöten. Oftast i alla fall. Eller, han fattar inte att andra hundar kan vara elaka och inte alltid vill väl. Och även vid annat som åska, raketskjutning, kanonskjutning, k-pist och allt annat de skjuter med på Kabusa (militärt skjutfält) är han lugn och fin. Och med barn är han fantastisk! Annars är han inte lika stabil =) Men det är nog en kombination av ADHD-vovve och miljö... Alltså inte bara Jazz fel *lite skyldig*.

Vi gick en runda i den lilla byn där min syster bor. En bit ner på grusvägen släppte jag Jazz lös så att han kunde få springa av sig lite. Precis innan infarten till 2 gårdar som ligger en bra bit bort, sätter han sig för att göra stora behovet. När jag plockar upp detta hör jag ett dovt och mycket djupt morrande och det är inte från Jazz. Där borta vid första gården står en stor chokladbrun labradorliknande hund som inte ser ut att vara så vänligt inställd. Kallar på Jazz och kopplar honom. Säger åt den andra hunden att stanna där den är. Men det gör den såklart inte! Den kommer närmre och har rest ragg och är stel som en pinne. Det går ganska snabbt det här och vi hinner inte riktigt komma därifrån för att Jazz "skulle ju bara...". När hunden när 2 meter från oss kopplar jag loss Jazz så att de kan lukta av varandra ordentligt. Ingen ägare? Inget halsband! En liten flicka skriker på hunden långt där borta från gården. Men ingen kommer... Jazz försöker vara vänligheten själv och ställer sig med sidan emot hela tiden. Men den andra är beredd att ta ett bett när som helst och har huvudet riktat mot honom hela tiden. Det är ingen labrador. Han är minst lika stor som Jazz fast grövre och huvudet är dubbelt så brett. Rottweilerblandning eller något mastiffliknande kanske? Jag säger till på skarpen att nu får han lägga av men har full focus på Jazz. Min syster börjar gå iväg för att locka med sig Jazz. Hon lyckades! När vi kommit en bit ner på vägen kommer en liten flicka springande för att hämta hem hunden... Hela tiden har den andra lilla flickan kallat och kallat utan resultat. Så, antingen har hunden smitit ut själv eller så var barnen ensamma hemma och hade hunden ute.
I vilket fall gick det bra - bara för att Jazz inte bryr sig om att bråka! Duktig vovve =)

För övrigt är alla prover bra och pälsen kommer som små fläckar och han ser ut som en leopard/dalmatiner med största delen nakna partier. Men han har ordenligt med päls på huvud och ben. Han är kärlekskrank eftersom favvotiken löper och han ylar så "vackert" på morgonen. Något som fungerar som det ska i hans kropp i alla fall =) Bara en vecka kvar nu - sen är det som vanligt igen. Skönt är ju det, tycker matte och även Jazz skulle jag tro! Nu blir det inte mer för denna gången... Tjingeling på er!


Vadslagning!

Det är bara att inse! Jag kommer inte fixa att uppdatera bloggen varje dag. Det finns inte tid till det helt enkelt. Men jag skriver så ofta jag kan =) Då har jag redan brutit mitt första nyårslöfte...

Jag var hos veterinären igår med Jazz för provtagning och anabolaspruta. Har inte fått svar än på T4-nivån men veterinären tyckte att hela han såg helt annorlunda ut denna gången. Som en hund! Både kroppen, stilen, sättet - ja hela Jazz. Han såg också att han fått mycket mer päls och att han snart måste raka honom för att kunna ta blodprov *hmm*. Lämnade också ett färskt *ler* avföringsprov för att se om det är något där som kan förklara den halvkassa magen. Alltså inte så färskt att han gjorde på sig inne på kliniken utan han gjorde det efter undersökningen, utomhus! Han hade också gått ner mer i vikt. Men jag tycker det går lite väl fort. Nu var han nere på 36,5 vilket innebär viktnergång på 1½ kg på 3 veckor. Så nu har jag lagt till lite extra mat och det tackade han för, matvraket mitt.

Mitt andra nyårslöfte innebär en liten vadslagning som gjordes nyårsaftom direkt efter 12-slaget. Jag var ute och kissade mr Jazzman och när jag kom in hade vågen helt plötsligt hamnat i köket! Vägning på gång och det pratades om SPA och påsk. Så vi - jag, söta flickornas pappa och "A" - har sagt att den som går ner mest till påsk, i % av ursprungsvikten på nyårsafton, vinner vadslagningen och förlorarna ska betala vinnarens SPA-vistelse. Alla i CBV får ju givetvis åka med och ha en skön och avkopplande vistelse även om man inte deltagit i vadslagningen. Inte helt fel och jag har bestämt att jag INTE ska förlora =) Kylskåpet är numera förvandlat till lättare produkter och jag har gjort upp en ordentlig plan för hur jag ska klara av detta...


Redan kört!

Då var nyårslöftet redan brutit. Att skriva här varje dag... Glömde bort det igår! Fast jag skyller på en dålig dag som började med hemsk migrän som inte släppte förrän på eftermiddan efter ett antal piller. Sen hällde jag cornflakes i kaffet med sista mjölken jag sparat just för att ha i morgonkaffet! *suck* Så det blev till att dricka svart kaffe. Men det gick ju det också. Sen behandlade jag 2 hästar också på eftermiddan. Det gick jättebra. Den ena hästen är bara såååå underbart snäll och mysig trots ganska stora problem. Och den andra hade gjort enorma framsteg - äntligen! Var lite orolig att jag fokuserat på fel muskelgrupper men antagligen har jag haft helt rätt teori om behandlingsutförandet. Nu har ju ägaren fått uppgifter också och dessa hade hon följt så gott hon kunde. Man blir glad när de sköter sig som de ska =)

Idag har Jazz fått spåra lite. Ett ganska kort spår på kanske 70 meter eller så, eftersom han inte gjort det på länge. Men jag tyckte att han var lite gnällig och tänkte att han ville göra något kul i det faktiskt underbara vinterväder vi har idag! Shit va stark han är!!! Han skulle kunna dra omkull vem som helst och jag måste nog ha andra handskar nästa gång som griper bättre om linan. Svårt att få grepp med skorna också när underlaget är lite halt. Han tappade focus lite när mina spår korsade rävens och gick på det i stället. Men med lite påkallning, inkallning och visning av "riktigt spår" gick det ganska bra igen. Men inte helt med näsan i backen som han brukar. Han hittade inte heller korven i toarullen jag lagt vid slutet utan fick leta lite. Har kommit på att han använder ögon och öron mer än vad han använder näsan jämfört med förr. Han nyser också en del, är lite snorig och skakar lite på huvudet ibland. En liten förkylning kanske. Eller hemska noskvalster??

Får kolla med veterinären imorgon när vi ska dit för nya prover igen och få lite anabola! Han har också lite ont i ryggen vilket säkert förklaras med övervikten och hängmagen han bar på ett tag och att han nu börjat träna upp musklerna. Men ska kolla med Staffan också så han kollar på ryggen innan jag bokar tid till kiropraktor/massör. Har försökt massera själv men det blir inte bättre tycker jag...


Skönt med termobrallor...

... när det är massa minusgrader ute! Brrrr, va kallt det är!

Har ju köpt nya bralls efter jul men de var tyvärr inte på rea. Men det gör inget! Det bästa köpet på länge. Funderade på de andra gamla jag hade när första köldknäppen kom. De är röda och var ganska snygga men sitter inte så snyggt längre. Höga i midjan och ganska slitna men passar gör de fortfarande. Men så höll de inte värmen så bra längre och då kom jag på att dessa röda termobrallor köptes in när jag började plugga i Gamleby - för 16 år sen. Inte konstigt att de inte gjorde nytta längre *hihi*. Väl använda varje vinter!

De nya är perfekta. Jättevarma och fantastiskt sköna. Fick ett till ylleunderställ av föräldrarna i julklapp och det är så jäkla bra. Tunnt men varmt. Nu är det bara varma och smidiga vantar som saknas. Har inte hittat några som är riktigt bra än... Antingen är de för tunna, lite för kalla men jättesköna och smidiga. Eller så är de tjocka, varma men omöjliga att hålla ett koppel med.

Jazz skulle också behövt en hel termooverall idag. Det är ju ganska kallt för honom att springa där ute i -11 grader utan päls. Nu har han ett Hurtta-täcke men rumpan och benen blir ju kalla. Det är ju inte så att jag ber honom sitta ner för ofta. Ja här inne är det inte heller så himla varmt. Stugan ska ju vara isolerad - vad det nu menas med det??? Här är små elelement som brinner på för fullt och en värdelös öppen spis där spjället trillat ner så det inte går att elda i den. Där sätter vi för en frigolitskiva varje vinter så att värmen inte bara försvinner rakt upp. Och på sommaren blir det "naturlig ventilation". Varmaste rummet är mitt sovrum för det är litet och luften står liksom stilla jämfört med resten av huset där det är öppen planlösning liksom. I sovrummet har jag just nu 16,3 grader och det går inte att få varmare... *suck*. Nu sitter jag i underställ, dubbla raggsockar, ulltofflor, jättetjock fleecetröja och varma mjukisbyxor. Jag svettas inte direkt utan ska nu krypa ner under yllefilten i soffan med Jazz och en stor kopp varmt te.


Skottsäker till tusen =)

Nu höll jag nästan på att glömma mitt nyårslöfte... redan... minnet är bra men mycket kort. Precis som hos Jazz!

Jo, det började redan några dagar innan nyår. Eller hela året smäller det ju här mer eller mindre med tanke på militärens skjutfält Kabusa som inte ligger så jättelångt härifrån. I alla fall så pass nära att det hörs hit och ibland så skallrar det till och med i rutorna lite. Vi hade gått vår timmeslånga kvällspromenad i kylan och var på väg hem när vi mötte Kimber med matte och husse. När vi pratat ett tag kom det två "epa-bilar" typ volvo som inte SKA gå i mer än 30 är det väl (?) men dessa går betydligt fortare än så OCH i terräng - eller hur som helst så länge det inte är lagligt kanske?! I vilket fall körde de in till en av stugorna där nere och Kimber med husse gick dit för att visa att de hade ögonen på dom, lite i alla fall. Jag, Jazz och Kimbers matte stannade kvar och pratade en liten stund. När K med husse nästan var framme så SMALL det till. Nu vet jag inte hur man gör, men man gör väl något med tändningen på bilen och gasar som f*n samtidigt för att få denna "effekt". Vad man nu vill med det till, häftigt kanske? Då tyckte Jazz att han skulle springa dit och hjälpa till och kolla vad som egentligen hände! Några busar man kanske kunde skälla ut? Men jag fick som tur stopp på honom så vi kunde gå hemåt. Fast det tog ett tag för han var ju bara tvungen att stå där och kolla på killarna först för att se så det inte hände något mer som han skulle kunna utforska. Han är ganska nyfiken det lilla monstret! Och han har ett motto som han strängt följer - "Jag ska bara..."

Sen blev det ju nyårsafton. Många hundars och hundägares fasa! Men inte för oss som tur är =)
Förra året körde jag "give me 5" och en massa annat med Jazz och belöningen var chips! GOTT! Då har man inte tid att tänka på annat. I år så hade vi ett 30 minuters lydnadspass på lunchen och lika lång skogspromenad för att han skulle tömma huvudet lite inför kvällen. När vi kom till systern min gick vi en sväng ute på åkern en bit bort "uppe i norr" som vi kallar det vid 5-snåret. De hade redan börjat skjuta lite i husen runt omkring. Jag tjoade och sprang runt och busade med Jazz allt vad jag kunde. Vi hade dragkamp också, som Jazz bjöd in till. Med kopplet! Inget jag är så glad för annars men han var helt vild och jag hade inget annat med mig som vi kunde fajtas med. Mitt i allt kom en gigantisk och jättefin grön raket ovanför oss och båda två stannade upp och tittade på den... Sen gjorde han sina behov och vi gick hem till systern min igen.

Vid 12-slaget gick de andra ut för att skjuta bort lite pengar och kolla på byns fyrverkeri. Hammenhög då alltså =) Syns jättebra hela vägen till Hannas! Jazz och jag stannade inne med de sovande barnen. Men han fattade inte varför vi skulle stå där och "glo" i ett fönster när man lika bra kan vara ute och springa runt och fjanta sig. Alla de andra var ju där. Matte tyckte dock att det var ganska onödigt att utmana ödet. Vill ju att han ska förbli skottsäker!


Gott nytt år!

Japp, då var det den 1 januari 2010 och det börjar ju bra med mitt nyårslöfte att uppdatera bloggen varje dag... Får se hur länge det håller i sig men kanske klarar jag det!? I vilket fall önskar jag er alla ett fantastiskt och händelserikt alldeles underbart år som vi har framför oss!

Vi kom hem för snart 2 timmar sen - jag och Jazz. Nyåret firades hos min syster med otroligt god mat och trevligt sällskap. Tyckte att det var så kallt att gå ut och skrapa rutor mitt i nyårsnatten så jag och mitt lilla monster stannade över natten. Han har tidigare haft ganska svårt att slappna av hemma hos henne och vi kom på för någon vecka sen att det antagligen var att han inte hade någon direkt egen plats som han blev förvisad till när vi är där och hälsade på. Så jag köpte en liten tygsäng som han har hos henne nu. Det fungerade riktigt bra! Nu vet han var han ska lägga sig och blir inte lika förvirrad när han är där... Natten låg han dock i min systers säng vilket inte var så poppis. Men prova flytta på en nästan 40 kg överförälskad riesen (i min syster då) som är så trött att han helt enkelt knappast orkar lyfta på ögonbrynet! Inte det lättaste...

Det var 3 små barn där igår. Två små söta systrar och en skitglad pojke. Jazz och "pojkbarnet" fann varandra ganska tidigt. Typ direkt när de kom. Pojken var lite förkyld och Jazz påbörjde deras kontakt med att tvätta honom ren. Öron, näsa, ögon och händer. Senare på kvällen när strumporna åkte av för att lillpojken satt fötterna i Jazz vattenskål, tvättades även dessa. NOGA skulle det vara och mellan tårna också... Den lille pojken hittade Jazz tennisboll och gick runt med denna lite. Jazz frågade mig om han verkligen skulle ha den ?? och fick besked på att det skulle han. Jazz smög bakom honom i hopp om att bollen skulle tappas och det gjorde den ju. Snabb som blixten tog Jazz den och gick och la sig. Han låg där och tuggade på den för fullt när lille pojken tyckte att den hade ju han! Han tog Jazz ögonbryn i ett bestämt grepp. Drog lite samtidigt som han stoppade sin lille hand i munnen på mitt svarta monster för att nå bollen. Jazz släppte snällt och tittade på mig igen och frågade om det verkligen var meningen att denna lilla pojke skulle ha hans boll?? Japp, så är det! Men han ångrade sig och kom med bollen igen och tryckte den med kraft in i dessa starka stora käkar. Jazz gapade och inte förrän lille handen var borta började han tugga... *pust* Jazz ÄLSKAR barn och är verkligen jätteförsiktig!

Han är också så skottsäker man bara kan vara! Underbart!!! Men detta kan jag ju berätta mer om imorgon...


GOD FORTSÄTTNING!

Hej på er alla läsare och GOD FORTSÄTTNING på julen!

Ja, jag har varit mycket dålig på att uppdatera bloggen men jag har haft fullt upp med en massa annat (läs: jobb och x-jobb) och så ville jag pausa lite p.g.a. allt tjafs som skrevs både på min och på Jazz uppfödares blogg. Men det är roligt att se att det fortfarande är de som går in på sidan och vill läsa! Jag ska försöka bättra på mig. Kanske ett nyårslöfte? Att skriva lite varje dag... *hmmm*

I vilket fall så mår Jazz under alla omständigheter riktigt bra nu =) Han har energi som heter duga *hihi*. Dessutom får han anabola sterioder varannan vecka för att bl.a. snabba på tillväxten av pälsen, muskelsättning och stärka tänderna som har fått ta lite stryk av sjukdomar och mediciner. Han är stark som en oxe och har fått riktigt fina muskler, och så har han gått ner i vikt nu och ser ut som en helt normal riesen. I kroppen då - för normalt är ju inte riesen nakna. Han är en liten kille - och när jag mätte honom härom dagen tyckte jag att han bara var 63 cm hög (!). Har ju alltid trott att han var 64,5. Får kolla om veterinären har en riktig mätsticka nästa gång vi ska dit. Vikten låg senast på 37,8 kg. Enligt rasstandard ska de vara mellan 60-70 cm höga och väga mellan 35-45 kg och det skiljer sig inte mellan tikar och hanar. Tycker han ligger ganska bra nu fast han han gott få lite mer muskelmassa. Men det är ju inte så lätt med de sjukdomar han har. Så länge han bara är lycklig och har aptit - både vad gäller mat och på livet!!! Och DET har han...

Även detta året älskade han snön som kom och gick på bara några dagar... Det riktigt lyste i hans ögon när vi kom ut första morgonen och det var helt vitt. Han tittade på mig och frågade ivrigt: - Ser du matte??? SER DU??? Sen hoppade han runt som en tok, skällde så att hela kvarteret vaknade, satte näsan i marken och satte fart på benen och gjorde spår som en gris *hihi*. Skägget var inte svart längre utan alldeles vitt. Han fick syn på en jättedriva med lössnö. Och hela han blev helvild! Sprang fram och tillbaks och tyckte att det tog jättelång tid innan jag kom fram till den. Han frågade om inte jag också skulle hoppa i den. Men, nej tack! - Får jag??? sa Jazz och tog ett riktigt kängruhopp rakt ner och nästan försvann. Upp kom han lika fort och sprang en bit bort för att ta världens fart igen för att göra om allt en gång till.

Han är en riktig vildhjärna och jag får mig många skratt varje dag. Kan inte säga att han är ouppfostrad för han är ganska duktig och sköter sig mer än väl (oftast). MEN han har sååååå kort minne och glömmer bort fruktansvärt snabbt. Sen är han ju bortskämd! Och det gör ju sitt. Vissa saker jobbar jag dock på varje dag och det är hans enerverande skällande i tid och otid och hoppande när han blir glad. Och att han VISST INTE känner alla, vilket han tror. Inte så uppskattat av alla kan jag berätta...

Annars är pälsen på gång men det går sakta. Benen och undersidan på svansen är numera riktigt svarta och lurviga igen =) Han har fått lite under hakan/halsen också. Och inuti öronen av alla ställen. Sen sitter det små små tussar lite här och där. Resten av kroppen är det lite sämre med för där går det saaaaakta. Men nu är det bara pälsen som fattas för att han ska se normal ut. Hade han haft den hade ingen kunnat gissat att han ens är/har varit så sjuk som han faktiskt varit!

Jag och Jazz vill önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och ett fantastiskt 2010!


Han får stanna...

... ett tag till =) Mitt utsatta datum närmar sig och mitt beslut står fast! Sen får läsaren tycka som den vill...  

För 2 veckor sedan var vi och tog nya prover (igen) och såhär är det just nu för min älskade Jazz!

  • Saltbalansen (Na/K/Cl) är bra - alltså är medicinen Florinef helt rätt inställd.
  • Kortisolnivån är låg - vilket betyder att kortisonet (Prednisolon) är okej där dosen ligger nu och han får en låg dos - som inte ger några större biverkningar förutom lite extra drick & kiss - för att upprätthålla nivån i blodet som han saknar själv! Så lite kortison som möjligt vill vi ha utan att han hamnar i en Addisonkris!!! Med en hund som har "typ ADHD" märker man när kortisonet i kroppen är slut *ler*
  • T4 ligger inom referensvärdet - dock lite lågt men eftersom det tar 4 veckor innan det visar sig i blodet vid varje förändring så ska vi se igen om 2 veckor var det ligger då. Vi har nämligen sänkt kortisonet lite sen förra provtagningen... och det kan påverka sköldkörtelvärdena. Men inget att oroa sig för längre!!!
  • ASAT vilket är ett prov som visar på lever-, muskel- och hjärtcellsnedbrytning är lågt och jättebra! Detta var lite högt innan vilket betyder att man bryter ner mer än vad man bygger upp och att hjärtat var lite påverkat. Kan säga att det lättade enormt att detta värdet var bra. Detta värdet är oftast högt på hundar som inte har rätt inställd dos av Levaxin.
  • ALAT visar på leverstatusen. Detta är lite förhöjt men enligt veterinären helt normalt för de hundar som får kortison. Han har ju också haft en mage/tarm som inte fungerat och detta kan också påverka. Antibiotika har han ju också fått under längre tid för sin mage (Flagyl) och sin sekundära hudinfektion (Clindabuc) vilket också antagligen påverkar levern lite. Men nu är han helt antibiotikafri!
  • UREA är också testat i blodet och det såg så fint ut! Inga dåliga njurar...
  • Urinprov togs för att kolla hur det såg ut! Lite utspädd urin - vilket är en liten biverkning av kortisonet. Inte mycket att göra åt förutom att hålla Prednisolondosen så låg som möjligt. Inget socker - Ingen diabetes! Inga proteiner eller annat krafs som blod eller så. Lite högt pH-värde vilket kan vara urinvägsinfektion, men detta var på eftermiddan efter han ätit. Jag tog ett nytt prov själv på morgonurinen dagen efter och det var perfekt och låg på 6. Så urinen var helt normal!
  • Hans kroppstemperatur har alltid legat väldigt högt (39) på gränsen till feber. Det beror på hans Addison's. Nu märks det även här att han mår bättre. Tog tempen i går kväll... 38,1! Måste vara skönt att inte vara så varm längre. Nu söker han sig inte längre till kalla platser utan kan t.om. lägga sig framför elementet! Det gör han just nu...
  • Han har mycket god aptit och hade jag inte begränsat maten hade han nog ätit tills han sprack!!! =)
  • Magen ser snart helt normal ut och han har fått en fin buklinje. Revbenen börjar synas och han är ganska smidig. Han kan ligga ihopkurad nu - det kunde han inte för någon vecka sen.
  • Han har ju alltid haft problem med det som kommer ut där bak. Nu har han varit bra i magen hur länge som helst känns det som. Visst, det räcker att han får i sig en liten smula av något han inte tål för då är det kört några dagar. Men just nu är det helt perfekt!!!
  • Han får fortfarande största delen hemlagad mat och 4 gånger varje dag blir han serverad! Har börjat med mindre portioner hemlagar och blandar i torrfoder nu. Sen får han en massa annat också för att balansera maten och för sitt immunförsvar som är lite kasst. Produkter från Standardt (Immun, Benmjöl o mjölksyrad Kalk) får han varje dag. Sen får han extra D-vitamin och bakterier till tarmen köpta hos veterinären. Protexin heter det! Rapsolja för att få i sig bra fetter - är inräknat i foderstaten så att han inte får extra och blir tjock. Litar inte helt på fiskolja eftersom han inte tål skaldjur och alla sorters fisk. Producenterna kan inte garantera att det är helt proteinfritt nämligen. Han får nu också extra B-vitaminer för att hjälpa levern lite... Ja, jag har en hel bänk i köket bara till hans saker. Och en egen hylla i kylen *hihi* Kan säga att jag längtar lite till den dagen han bara kan äta torrfoder och bara 2 ggr/dag - om nu den dagen kommer!
  • Energin är det ingen fel på alls. Inte humorn heller. Han vill leka & busa och han är pigg som bara den och nu är det jag som får bromsa honom när vi är ute på promenix. Eller jag går i rask takt och han springer... fram och tillbaks. Nu har vi lagt in lite lydnad/koncentrationsträningar på kvällarna igen och det fungerar jättebra!
  • Och PÄLSEN! Ja, han har ju ingen päls MEN det börjar komma fjun på halsen och undersidan av svansen, vid sittknölarna och på benen. Det tar ju tid men nu när det inre börjar komma helt i balans - så kommer det yttre! Åh va skönt det ska bli med en lurvig hund igen.
  • Igår stoppade han i sig en liten frusen "hästtolle" - och satte den i halsen såklart. Men rutinen finns där vid detta laget och efter att jag satt fingrarna i halsen på honom så hostade han upp och svalde delikatessen. MUMS!

Vi ska till veterinären igen om 2 veckor för att ta nya prover (T4, salter, ALAT). Proverna tar vi just nu varje 4:e vecka för att snart gå över till varje 3:e månad. Sen kan man ta det 2 gånger om året när allt är som det ska!  

ÄLSKAR MIN JAZZ!!!


Är sommaren redan slut?

Tänk vad tiden går fort. Nu är snart sommaren slut IGEN och hösten är på intågande. Än så länge tycker jag att det är okej och fina färgerna som snart kommer på alla löven överallt. Men när löven har fallit och regnet kommer... då är det inget kul längre tycker jag. Det handlar såklart inte om promenaderna med Jazz för det tycker jag är ganska skönt, bara man är rätt klädd kan man vara ute när som helst. "Det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder" Utan det är mörkret... och att allt ser så dött och läskigt ut. Längtar redan till våren =) Då kommer allt liv igång igen!!! Tur att jag har en sån bra pannlampa, den är superb! Och så Jazz såklart - mitt lilla hjärtegryn!

Jag tänker fortsätta skriva i min blogg om hur Jazz mår och hur vi har det och vad vi gör och vad som händer och sker och funderingar och medicineringar och allt annat. Men eftersom det blivit ganska laddat och irritationen är på hög nivå just nu, så blir det inte så ingående... tror jag. Äh, det är min blogg och jag skriver ju vad jag vill och läsarna får ju ta det helt enkelt. Ser bloggen fortfarande som en informationssida till de som är intresserade! Alla kommentarer granskas dock av mig innan de läggs ut numera och därför kan man också skriva meddelande till mig direkt som inte alla kan läsa om man vill ha det så. Skriv då att det är "privat" så jag vet... och glöm inte att skriva in din mejladress om du vill att jag ska svara på något som du funderar eller kommenterar på.

Jazz tog nya blodprov igår och det går helt på rätt håll. Han har gått ner i vikt =) fyra kilo sen vi började med Levaxinet och två av dessa den senaste månaden. Det är ju ett gott tecken på att det äntligen börjar röra på sig i kroppen. Två kilo till sen är han jättefin igen men han har redan en ganska fin midja och finare ska den bli. Inte alls detta svullna längre. Sen kan vi komma igång och träna ordentligt igen vilket är bra för både han och mig. Som ni förstår så vill jag fortfarande vara inställd på att han blir bra. Och det ska min lilla vildhjärna bli också!

Pälsen har ju inte kommit till skott än och som jag skrivit innan är ju detta det sista som rättar till sig. Har läst på nätet på en massa olika sidor att det tar mellan 3 månader och 1 år innan pälsen är tillbaks helt sedan blodvärdena är helt rätt och doseringen på Levaxinet är riktigt. Så jag ser det fortfarande som en yttre sak - en utseendegrej. Även om det hade underlättat med lite päls. Då hade man ju sluppit dessa täcken när det regnar eller när det är kallt. Huvudsaken är att hans blodvärden är bra som T4-nivån, salterna, leverprover och socker är ju viktigast att ha koll på...

Lite foton kanske?

  

En pippifågel som lyckats kommit lite illa på det. Händer visst ganska ofta när de jagar/jagas av glador. Rättså död där den hänger upp och ner i fötterna... Ser underligt ut och den kommer väl hänga där tills den helt ruttnar upp och trillar av. Fötterna har ju liksom krampat sig fast om eltråden.

  

Såhär kan soffan se ut när man har varit tvungen att gå iväg från sitt "x-jobbs-jobbande" för ett viktigt telefonsamtal där man inte vill bli störd av en uttråkad hund. Han tycker det är jättetråkigt att jag inte kan ägna all min tid åt honom... Kräver uppmärksamhet? Ja, lite i alla fall =)

    

Och det där med att bädda sängen! Han tycker det är lika kul som katten min tyckte - när man har lagt i nya rena lakan och så ska täcket på - att kasta sig upp i sängen och dyka in under täcket. Det är ju tur att sängkläderna får vara rena någon gång??? Eller???

      

Björnbär ÄR gott!!! Och jag hjälper gärna till... med att tömma din skål som du har där =) Systern min kom hit för att plocka lite bär för att göra sylt som hon skulle ha till pannkakorna, tänkte hon. Det gick ganska bra och jag fick också en liten burk när allt var klart. Mumsigt värre! Hon är ganska huslig hon. Jag kan också när jag vill, men inget jag måste göra... eftersom andra i min närhet gör så god "himmagjord" saft och sylt!

Medicinering, behandling och återhämtning!

Jag har förstått att en del läsare tycker att behandlingstiden varit lång och utdragen på Jazz utan några direkta resultat. Vissa tycker t.o.m. att det är helt fel att behandla en sjuk hund som måste ha livslång medicinering. Ung som gammal. Detta är självklart upp till var och en djurägare (tillsammans med veterinär) att bestämma vad som den tycker är bäst för hunden. Är det värt det eller inte? Vilket är mest "humant"? Kan hunden leva ett annars friskt, lyckligt och sunt liv?


Båda de hormonella sjukdomarna han drabbats av - som är de primära orsakerna till alla sekundära sjukdomar han fått/får - är egentligen inte ovanliga alls och drabbar hundar inom de flesta raser, kön och åldrar. De finns också med på SKK:s Anomalex som är en sammanställning av genetiska anomalier hos hund. Det vanligaste är att hundarna drabbas från 3 års ålder och uppåt. Självklart finns det alltid undantag - och Jazz är ett av dessa.


Det finns också en anledning till varför han kommit inom referensvärdena så sent och jag ska försöka förklara varför. Denna utdragna tid innan balansen i kroppen infinner sig händer det mycket i kroppen, både vad gäller själva återhämtningen men även tyvärr mottagligheten för sekundära sjukdomar p.g.a. ett försämrat immunförsvar och allmäntillstånd. Alltså alla andra sjukdomar han drabbats av fram tills nu kan man ju säga... Vilket förhoppningsvis helt försvinner när han blir "frisk". För jag väljer hellre NÄR och inte OM =)


Så här kommer förklaringen:


När Jazz blev riktigt sjuk i januari 2009 (sedan han gått igenom bl.a. upprepade tonsilliter, furunkulos, allergiutredning, demodikos, varm och hyperaktiv, tappat matlusten och sin ork i omgångar, muskelmassa och förlorat kroppsvikt och muskelmassa ganska snabbt) togs blodprover som bekräftade Addison's sjukdom. Detta behandlades akut med hög dos kortison och med mineralkortikoider för att balansera salterna Na/K i kroppen som styrs av binjurarna och påverkar bl.a. hjärta och njurar. Sjukdomen är livshotande om den ej behandlas!


I mars månad var fortfarande allmäntillståndet inte det bästa trots stor (för stor trots normalt födointag) och snabb viktuppgång och god matlust. Han började också tappa sin päls på olika ställen på kroppen (alopecia). Ett sköldkörteltest togs och det visade på hypotyreoidism. Inte bara lite nersatt med låga värden utan det gick inte att få något värde alls på T4. Denna sjukdom medicineras med Levaxin. Och för Jazz del: maxdos!


Man räknar då med en utgångsdos på 22 mcg/kg kroppsvikt 2 ggr/dag. Alltså om Jazz väger 43 kg (som han gjorde när vi satte in Levaxinet) ska man utgå från ca 1000 mcg Levaxin morgon och kväll. Sedan måste denna dos regleras efter blodprover för att hitta rätt nivå. Det kan vara mindre - eller mer - för det är väldigt individuellt. En för övrigt frisk hund får hela dosen direkt och prover tas igen efter ca 4 veckor för att se om man ligger rätt i doseringen. Gör man inte det regleras dosen och nytt prov kan inte tas förrän efter 4 veckor igen... det tar så ganska lång tid för kroppen att anpassa sig.


NU kommer vi till skillnaden med att ha Addison's vid insättandet av Levaxin när man även har nedsatt funktion av sköldkörteln! Han man även Addison's ska man först ge 25% av full dos dvs. 250 mcg morgon och kväll. Efter 2 veckor ökar man dosen till 500 mcg m&k för att efter ytterligare 2 veckor höja till 750 mcg m&k för att slutligen efter 2 veckor till komma upp till 1000 mcg m&k. Detta för att inte hamna i s.k. Addisonkris när syretillförseln ökar drastiskt i kroppens vävnader. Efter dessa 6 veckor måste man vänta i 4 veckor för att kunna ta ett sköldkörteltest för att se var blodvärdet ligger. Då har det gått 10 veckor (6 veckor längre tidsintervall än normalt) och vi är nu inne i slutet på maj ungefär.


Eftersom inte blodvärdet var tillräckligt då, höjdes dosen ytterligare med 200 mcg m&k för att vänta 4 veckor till. Värdet var äntligen i juni månad inom referensvärdet men fortfarande lite lågt ändå. För att se om det rättar tills sig när magen blir bättre valde vi att inte höja dosen för att se om magen gör sitt och vi hamnar i början på augusti där vi är nu! Så nu får vi se om vi ska höja dosen ytterligare eller om det är bra som det är...


Nu kanske ni kan förstå varför jag vill ge Jazz några veckor till innan jag tar något beslut om "leva eller icke leva"? Han har ju inte kommit till balansen och riktiga återhämtningen än! Och om man väljer att behandla en ung, medelålders eller äldre hund tycker inte jag spelar någon roll...


Bland mina länkar finns det information om Addison's och en broschyr om Hypotyreoidism hos hund (med bilder) från CEVA Vetpharma AB, för den som vill läsa mer.


SNÄRJMÅRA! *suck*

Hundägarens värsta mardröm???
http://www.biologi.lysekil.se/Sn%C3%A4rjm%C3%A5ra.jpg

Ja, vad med kan man säga? Hatar!!! Trots att Jazz knappast har någon päls lyckas denna hemska växt just snärja sig in i de få hårstråna på denna i övrigt nakna kropp. Än kommer det ingen päls... Men TÅLAMOD säger de som vet och kan. Hmmm Malin - tålamod? Knappast ... Men jag jobbar på det =) Svårt att ha kvar något tålamod efter att snart i 1½ år brottats med sjukdomar, men invärtes och mentalt är han på väg uppåt i alla fall. Värre är det på utsidan. Men vad gör det - det är ju insidan och inte utsidan som räknas =) Eller hur? *hihi* Såhär ser han ut nu.

    

Det jag undrar över är om allt detta han lider av kan gå som dolda fel? Det kan ju inte vara meningen att en hund som inte ens är vuxen ska vara såhär sjuk p.g.a. hormonella fel och biverkningar/följdsjukdomar av dessa och inte få ersättning för alla utlägg som försäkringen inte tar. Det måste ju vara något han är född med som inte kunde hittas på veterinärbesiktiningen. Men det är inte lätt att få svar på detta! Vem kan svara på det??? Hela hundvärlden verkar vara hemlighetsmakeri tycker jag... Både bland "hundfolk", försäkringsbolag och uppfödare. Friska hundar går bra att prata om men när de är sjuka... usch och fy! De ska liksom bara försvinna ut i ingenstans... de räknas inte liksom. Men Jazz räknas! Hela han!! Han är älskad och han älskar livet, mat, kel, barn, uppmärksamhet, min syster, agility, hjärngympa och annat där han står i centrum. Ja, och så sin matte såklart =)

Jazz har då ovanpå allt fått bitestikelinflammation. (Varning nu för känsliga läsare) Trodde det var en tumör eftersom knölen på testikeln växte snabbt trots antibiotika. Men igår sprack den... En ordentlig varböld! Och kvar blev en stor krater rakt in i pungen. Denna ska jag nu hålla ordentligt ren och han får gå lite längre på antibiotika än vad vi tänkte från början. Jag blev ju också extra orolig för just tumörer och cancer, sedan jag fått reda på att Jazz pappa fick lämna jordelivet för inte så längesedan för just cancer - i mjälten. Jobbigt!

JAPP!!! Nu så =)

Har varit hos veterinären idag. Äntligen är T4 värdet inom referensvärdet!!! Det låg på 29,6 och ska ligga mellan 21-64 och helst runt 35. Vi ska inte höja dosen utan se om värdet förändras när han blir bättre i magen. Den är inte helt 100 än!
Binjurehormonerna är stabila och det är jätteskönt. Tror att när hela han fungerar tar han upp medicinen bättre och värdena stiger. Men det är ju så klart bara en teori - men en ganska bra teori tycker jag.

Så nu är det egentligen bara huden och pälsen kvar. Den bromsas av envisa demodex kvalster som gottar sig i hårsäckarna. Men dessa behandlas med Advocate SpotOn varje 3:e vecka för att hårsäckarna ska ha någon chans att återhämta sig och producera päls igen...

Två damer sa härom morgonen: -Oj, vad du rakat din hund fint. Med mönster och allt!
Fick förklara att han inte alls är rakad utan tappat pälsen. Skyller alltid på sköldkörteln! För om den hade varit frisk och fungerande hade inte demodexen fått en chans att husera på det viset de gör nu.

Håller på att "boosta" honom också med vitaminer och mineraler från Standardt för att få ett bättre allmäntillstånd och immunförsvar. Människor med Addisons och Hypotyroidism får alltid ta rejält med extra tillskott av det mesta för att klara av dagen. Det räcker inte med det de får i sig via maten. Så det borde ju faktiskt vara samma med våra hundar. Människan kan ju berätta hur de mår och vad man mår bra av eller dåligt av. Det kan ju inte våra lurviga (borde vara) vänner. Så lite Immun får han allt!!! Foderstaten jag gör balanseras med deras benmjöl. Så nu trotsar jag allergitestet med både gris och jäst. Än så länge har det gått ganska bra och vi är inne på 4:e veckan nu.  

Han får bara hemlagar just nu. 4 gånger per dag för att få magsäcken att jobba bättre och producera mer magsaft. Detta i sin tur ska aktivera bukspottkörteln. Han har nämligen dålig aktivitet där med enzymerna som ska bryta mer maten. Det märks i det som kommer ut =) Men det har blivit bättre är också sen jag började dela upp fodergivorna! TÅLAMOD!!!


Torka!

På många olika sätt =) Midsommar har ju passerat förbi - IGEN - med allt vad det innebär. Men främst menar jag ju torkan här på bloggen då... Har ganska fullt upp och ändå händer det inte mycket?!? I alla fall inte på fritiden. Men så kan det ju bli och det mesta i livet går i perioder.

Sitter och kämpar med mitt examensarbete några timmar varje dag. Kan inte sitta så långa stunder åt gången för alla dessa siffror och EXCEL i sig gör en helsnurrig och får ont i huvudet och axlarna av allt datajobb. Jag hade ju knappt data på schemat i skolan så jag är ju inte direkt någon klippa på de olika funktionerna man kan använda sig av. Men man lär sig under tiden och det går ju framåt i alla fall. Ska bli MYCKET intressant när jag kört statistik på allt och fått fram något bra resultat. Gör en studie om hästmassagens effekter för de som inte vet... Och självklart hoppas jag att man kan få ut något positivt genom massagen. Men nu har jag gjort studien på friska hästar så jag får väl se!

I vilket fall så är Jazz binjurar helt stabila nu =) men T4 värdena är inte helt uppe i rätt nivå än *suck* men ska ta nya prover igen om 2 veckor. Så förhoppningsvis är allt bra då. Pälsen väntar jag på fortfarande... men små tussar har börjat dyka upp! Han är lycklig och matglad vilket är skönt tycker jag. Han har fortfarande svårt att koncentrera sig längre stunder och blir snabbt trött så någon direkt träning blir det inte mer än lite uppletande, vardagslydnad, trix och agility i trädgården!

Annat som hänt sista tiden är att jag har kört på ett rådjur! Det dog direkt som tur var men kvaddade bilen. Det tråkiga var att den inte var min egen hemska slitna bil, utan föräldrarnas... Ja ja, sån't händer ju tyvärr när man är ute och kör tidigt på morgonen här ute "på landet". Jägaren kom snabbt som blixten, så förhoppningsvis kunde han fylla frysen med lite kött. Vet inte än om bilen är lagningsbar eller om det blir någon ersättningsbil. Vi får väl se!


Hundtricket?

Har alltid (så länge jag minns) önskat mig en stor hund i födelsedagspresent - julklapp - present - julkapp - present..... Men det blev aldrig någon hund! Kanin/er fick jag... Som jag såklart också gillade. Det var ju djur =) Då sa jag att "när jag blir stor ska jag göra som jag vill. Då skaffar jag en hund helt själv. Så det så!" Och så blev det!!!

Under mina studieår i Uppsala levde jag ett väldigt socialt liv med nyfunna och underbara människor omkring mig. Kladdkakor, Storkenfika, te/kaffe-träffar, trevliga TV-kvällar med alla dessa serier som jag fortfarande följer idag (förutom Bonde då) ICA/Gränby-shopping, hemmamiddagar, restaurangmiddagar, sittningar, party, kåren och var ute på Flurran några gånger också. Visst hade jag ett socialt liv tidigare också, men det gick ändå mest ut på jobbet och allt runt om det. Umgicks liksom bara med 4H och vännerna där på något underligt sätt... Visserligen hade jag vänner utanför 4H men det fanns liksom inte så mycket utrymme kvar för dom just då. Tur att jag har de flesta kvar =) TACK underbara ni!

I vilket fall så när jag flyttade hem igen så skaffade jag min efterlängtade hund (nu vet ju alla här att det inte riktigt blev som jag tänkt mig, även om jag ÄLSKAR Jazz av HELA mitt hjärta). Min tanke var en stabil, trevlig, lugn men aktiv, snäll och väluppfostrad hund som jag skulle kunna ta med ÖVERALLT utan att han skulle märkas av något speciellt... *hihi* Det mesta stämmer ju faktiskt men han har "myror i brallan" och det där med att INTE få sitta klistrad vid mattes sida är såååå jobbigt. Speciellt om man inte har något att tugga på! Matmonster där =) Ja ja, jag vet PASSIVITET - träning!!! Han är inte så lätt att ta med. Alla gillar ju inte en hund som "är på det" och ska "stå i centrum" hela tiden. Fast nu är det sommar och då är det lite lättare om man bara kan sitta ute. För jag saknar verkligen att ha mina vänner omkring mig!

Att vara singel är alltid inte så lätt när man har hund och vill upprätthålla kontakt och träffa vännerna. Blir man bortbjuden blir det oftast att fixa hundpassning och blir det "utgång" så måste man. Speciellt om man har Jazz som inte kan vara ensam än mer än 15 minuter eller om man åker iväg ett antal mil och ska sova över. Jazz är inte så enkel att ha heller eftersom hans tider med medicin, motion och mat är ganska exakta (får max slå på 1 timme ) för att han inte ska bli dålig. Så det blir föräldrarna eller systern min som jag kan lämna till. Inget fel där alls - Jazz tycker om att vara hos mina föräldrar och han är såååå förälskad i min syster. Men visst hade det varit skönt med en "gubbe där hemma" som kunde ha hunden när jag är ute på partaj! *fniss* Men även att dela vardagen med såklart. Saknar det lite...

Det har blivit lite passning nu. Var i Malmö för ett tag sen med två väninnor. Lilla Torg blev det där vi åt och drack gott *ler*. Jätteroligt att träffas - det var senast i december! Efter vår trevliga kväll tillsammans blev jag hämtad av två andra väninnor, för att få sova på en skön soffa hemma hos en av tjejerna... Superdupersnäll är hon!!! Underbara människa =)

Var i Sölvesborg också på hemmamiddag med totalt 9 tjejer och sedan utgång i Kristianstad. Roligt var det!!! Upptäckte under middagens gång att det togs liksom förgivet att alla var "lediga" mammor och papporna var hemma med barnen. Öh, visst att det känns som om man är småbarnsförälder. Men, när jag då sa att så inte var fallet, började det... Har du för många krav? Både ja och nej får jag ju svara då. Klart att kraven ökar ju längre man är singel (ja ja listan är ganska lång men den går nog att korta ner lite...) men det är inte helt självvalt heller. Att må dålig (både fysiskt p.g.a. glutenintoleransen och psykiskt av grym stress) i många år har satt sina spår vad gäller dating. Detta gör också att man inte bara kastar sig in i något för att testa. Det ska liksom kännas rätt från början annars kan det vara. Men det spelar ju ingen roll om jag är/blir intresserad av någon heller om det inte besvaras. Eller hur? Efter några år glömmer man också bort hur man gör. Trodde det skulle bli ganska enkelt när jag skaffade hund. Hundtricket!? Men det där hundtricket lockade bara gamlingar och barn med sina mammor... Men männen då? Så mycket enklare det var när man var liten. Då frågade man chans på varandra - det kunde ju bara bli ett JA eller NEJ.

Göken den gal...ko-ko...

... och Jazz tror det är någon som gömmer sig i skogen och kallar på honom! hihi
Helt tokig och totalt förvirrad är han mitt lilla monster och HÖGT galer den där göken - eller dom - för de är flera. Jazz springer med näsan i vädret och tror att han ska kunna lukta sig fram och hitta den som gömmer sig, men det är ju ingen där. Bara en elak fågel som puttar ut ägg i bon för att lägga sina, så någon annan får ruva och slipper det jobbet själv.

Han är så hungrig och tycker att maten tar slut alldeles för fort. När han ätit upp står han och stirrar på godisburkarna uppe på bänkskivan i köket. Och går det inte som han vill där, så stirrar han på dörren i köket där hans tuggisar och mat är. Tror att han tänkt "Sesam ÖPPNA DIG!" mååååånga gånger, men det har inte fungerat än =) Fungerar inte det finns det ju riskakor på översta hyllan. Försöker då stirra ut paketet i hopp om att det ska trilla ner framför näsan på honom. Men det står ganska stadigt där i IVAR-hyllan... Så, ny blir det ett nytt recept som ger mer "bukfylla" utan att det blir mer energi. Måste bara vara försiktig med fettet och att det är lagom med fibrer för tarmens skull, så att den kan lugna ner sig lite.

Han har haft en liten svacka nu ett tag. Kass i magen som bara den, ledinflammation och lite trött och deppig. Och det förklarades på provtagningen i går. Kortisolet var lite för lågt och vi fick tyvärr höja kortisonet. Idag var magen lite bättre och hans humör är på topp igen! =) Vi väntar dock på en magmedicin som vi ska få av Staffan som ska stabilisera tarmfloran (ingen antibiotika som tur är) eftersom den antagligen fått lite stryk med tanke på allt han gått/går igenom.  Fisarna luktar inte blommande hägg eller syren eller så, utan ganska illa. Ibland så att man klöks och nästan spyr. Och Jazz också. Han fiser och sen går han och lägger sig någon annanstans där det just då är luktfritt. Sen får jag sitta där i stanken och stå ut. Staffan sa att jag kunde ju tända ett stearinljus - men då skulle Jazz behöva ha en sele på sig med ljus i  - HELA TIDEN. Som en luciakrona! Ingen risk att han skulle brinna upp för han har ju ingen päls än. Men om man tittar noga med starkaste pannlampan kan man se att det börjar hända lite. Tunna, mjuka, ganska få, pyttesmå fjun är på väg på ryggen och sidorna!!! Lite nya tussar har han redan fått på armbågarna och haserna. KUL!!

Nu ska vi inte till veterinären förrän om 3 veckor och då ska vi ta T4 igen för att se var vi ligger där. Ska bli spännande att se om vi äntligen har hamnat rätt! Han är lite flåsig men det kan vara övergående också tills kortisolet har stabiliserat sig.

Ååååh, detta envisa T4!!

Var iväg igår för nya prover och hoppades såklart på att T4-provet nu var stabilt. Men ICKE! Det var till och med lite lägre  än sist då det låg på 16,7 och låg nu på 10,6 (ref. 21-64). Så det var bara att höja dosen igen och vi ska vänta med att ta det igen om några veckor... MEN, vi blir inte veterinär-/provtagningsfria för det, för om 2 veckor är det dags att mäta kortisolvärdet för att se om dosering av kortisonet är okej nu när vi höjt Levaxinet. Men snart - SNART - är vi framme vid vårt mål - att göra Jazz symtomfri. Frisk blir han ju tyvärr aldrig men kan få ett fantastiskt liv som en sällskaps-riesen med roliga små träningsinslag. Dock kan han aldrig ta ut sig ordentligt eller bli någon tävlingshund. Det orkar inte kroppen med - finns ju liksom inga reserver att ta från. Men han är så lycklig! Ögonen tindrar och svansen den går! 

Igår sa han till veterinär Staffan: - Om jag får en bit av den där goda kycklingkorven du har där, så lyfter på tassen så du kan ta lite blod. Men gör det snabbt! *fniss* Ja ja, om han sa så vet jag ju inte men han var så himla söt. När Staffan kom mot honom med gummiremmen (som ska stasa för att kunna ta provet) satte sig Jazz ner och lyfte så fint på armen. Han behövde inte ens ligga ner och bli kliad på magen för att gå med på det den här gången. Underbara söta hund!

Vi skojade lite - jag och Staffan - om att jag snart är expert på det här! =) Och måste nog säga att jag börjar bli ganska bra på fysiologi och foder med för den delen, eftersom jag tittar NOGA på alla fodersäckar och dess innehåll. Sen kan man ju tyvärr aldrig veta kvalitén på fodret i sig. Vissa foder fungerar bra för en del hundar och passar inte alls för andra. Och priset på fodret spelar oftast inte så stor roll! Man får läsa noga och testa sig fram helt enkelt. 

Ja, trevlig helg på er alla läsare där ute - för ni är ju några stycken som verkar följa vår vardag och vårt elände!
Och som jag skrivit innan så kan kanske den här bloggen hjälpa någon annan med samma problem...

Tidigare inlägg
RSS 2.0