GOD FORTSÄTTNING!
GOD FORTSÄTTNING på julen och GOTT NYTT ÅR för de jag inte träffar eller pratar med innan dess!
Var så orolig för julgranen hos föräldrarna. Jazz är ju ganska glad för att lyfta på benet och skvätta till lite på de flesta träd och buskar, men han uppförde sig exemplariskt! Han var inte ens intresserad av granen och allt pynt. Vi la för säkerhets skull inte några klappar under granen i år förrän det var dags för utdelning. Det var nog tur för snören och kartonger är ju jätteroligt =) Jazz fick någon egen klapp av mig och fick hjälpa till att ta bort papper när jag öppnade mina. JÄTTEDUKTIG!
Han var lugn och fin hela dagen och knappt inget skäll eller hoppande alls. Alla besökare togs emot med ett litet skall och svansviftande, men inget överdrivet "gå-på-ande" som han brukar. Till och med när mor och fars bekanta kom för en kopp glögg och godsaker vid Kalle Anka, la han sig ner och sov 45 minuter. Trots att de aldrig träffats förr!! När vi åt på kvällen så låg han bakom mig och far och försökte inte ens lägga upp näsan mellan oss... FANTASTISKT! Älskade vovve - så stolt din matte blir =) Och jag NJUTER av dessa få lugna stunder *fniss*.
Han går just nu på kortison (igen) som han blir helt "toppad" av. Som om jag ger honom någon slags knark som håller hans arbetsvilja på en fruktansvärt hög nivå utan någon speciell "fade-knapp". Energin tar liksom aldrig slut, han har fått tillbaks sin aptit och det rejält - men samtidigt är han lugnare och säkrare i sig själv. Svårt att förklara på ett bra sätt... Anledningen till kortisonet är då för att dämpa den allergiska reaktion (såklart, suck) han fick för att han inte tålde någon av de antibiotikasorterna han fick för alla infektioner han hade i kroppen. Samt att han då har aktiva hårsäckskvalster (Demodex) igen... på grund av allergin. Satte antagligen igång redan när han fick penicillin i november för den infekterade tån. Som han då inte heller tålde, penicillinet alltså! Kvalsternas framfart stoppades förhoppningsvis i tid innan värsta infektionen fått fäste i hans hud. Ser ut att gå tillbaka nu och ska till veterinären igen den 29.
Jag funderar också väldigt starkt på att anmäla mig till SBLO´s påskläger där jag och Jazz kan lära oss massa nya saker och bara ha skitkul. Spår, sök eller apport ska man välja bland. Tror att spår är Jazz grej liksom - det är ju ganska svårt att få honom att låta bli att spåra! Problemet är bara boendet... hur ska jag kunna ha Jazz i husvagn eller på vandrarhem? Han är ju inte ens ensamtränad ordentligt! Hmmm kanske dags att ha det som nyårslöfte!?
Dags igen då :(
Ja, varför ska mitt lilla svarta monster få vara helt frisk någon gång? Åkte till duktiga och höggravida veterinären Anna i Skivarp (Staffan som brukar kämpa med oss där i vanliga fall har semester) för klådan var tillbaka efter några månaders stillhet. Typ hela kroppen kliades, fnattades, tvättades osv. Snoppen speciellt, men trodde det berodde mest på löptiken som finns här i området någonstans... Kompisarna Kimber och Stevie har också känt av henne nämligen =) Var nästan helt säker på att han fått loppor!!! Men eftersom han inte tål alla fästing-/loppmedel vågade jag inte vara köra till apoteket och handla medel och behandla själv...
Nä då - urinvägsinfektion, förhudskatarr, analsäcksinflammation (i den vänstra bara), aktiva hårsäckskvalster IGEN, inga spår av loppor (!) men antagligen "en liten släng av" plastallergi... *suck*. Så, nu har plastskålarna också åkt bort och in kom det nya i keramik (som faktiskt inhandlades redan förra veckan i stora staden Malmö, tillsammans med underbara vännerna L & A). Så nu är det antibiotika (allergisk mot penicillin såklart) som gäller från båda håll, vilket han faktiskt klarade jättebra i går kväll... men hur ska det gå efter några dagar? Då menar jag inte den pillan man kan gömma i en köttbulle och som äts upp - utan den pillan som ska in en bit där bak!! Han fick också en läskig spruta mot sina kvalster som gjorde lite ont och ska dit igen den 29 för en till och en sista ca 10 dagar efter det... Sen hade han gått ner 2 kg sen vi var där sist, när han blev undersökt för sin infekterade tå. Hmmm, ja han har ju ätit lite dåligt ett tag. Kanske den där löptiken som är ansvarig för detta?? *fniss*
Undrar om den där plastallergin ställer till fler problem? Någon som har erfarenhet av detta? Tänkte på halsband och spårselar som inte är gjorda i riktigt läder utan någon form av plast (nylon), hans säng som inte heller är av riktigt skinn, leksaker av plast (typ bästa största vattenkannan i plast som åker på en tuff åktur varje dag), fleeceleksaker, fleecefiltar och täcken med fleecefoder, vilket också är en typ av plast (fleece görs visst av gamla PET-flaskor!). Eller är det bara just sammansättningen i polypropen (PP) han inte tål, som matskålarna är gjorda av? Tycker att han fått utslag på halsen av halsbandet också och det är av nylon. (Vågar inte använda mässingskedja heller längre eftersom det inte kunde garanteras att det var nickelfritt. Kan vara detta också som han fått utslag av... Vet inte säkert eftersom jag använt båda)
Det där med plast är en djungel... och allergi med för den delen!
För övrigt är Jazz jätteduktig och börjar lugna ner sig! =) Ja, jag med för den delen - kanske där den största förändringen skett. Det går bättre när han träffar systern min och även när jag står och pratar med människor och han är med mig. Han kan till och med sitta fint (kopplad, inte om han är lös för då sticker han direkt) när han ser en hund på avstånd (10-15 meter) utan att skutta fram för att hälsa. Han kan gå FOT både med och utan koppel. Men inte för länge, för han glömmer liksom bort vad han blir tillsagd att göra och att det gäller för en tid och inte bara för stunden. STANNA fungerar när han är fokuserad, men har han redan fått upp ett spår och jag inte "är med i tid" så är det inte lönt att säga det... Inte heller inkallning fungerar då! Inte ens med bästa godiset - för mycket godis blir det och det lugnar ner honom bra och får honom att tänka på annat än de små spratt hans lilla underbara hjärna inbillar honom att göra i stället för att lyssna på matte.
Nya tag och förändringar!
SÅ NU SÅ! Nu har jag vänt på "hela kalaset" och ger beröm och BELÖNING vid vardagslydnadsträning och mest bara beröm vid dressyren och avslutar den med lite lek istället. För det är dressyren han kan, men inte vardagslydnaden som formades (skulle formats) när han hade som mest ont i magen, hade alla utslag och denna fruktansvärda klåda.
Han är ganska trött på min röst vid detta laget och det har inte gått in i hans lilla underbara hjärna vad jag menar med allt jag säger. Att ignorera mig och mina regler är hans melodi just nu! Har nog lite med åldern att göra också, men därför är det ännu viktigare att jag har mer tålamod än vad han har. Därför har jag nu köpt en klicker! Denna använder jag just nu (i 2 dagar) för att träna in "stanna". Detta är det mest kritiska momentet som han bör kunna ganska snart tycker jag, eftersom han gärna jagar alla djur som rör sig. Han förstår ju inte "nej" eller "fy" eller "hit" eller "kom" eller "här" eller.... ...när han blir sådär blockerad! Stort problem!! Klickern verkar fungera jättebra, i alla fall nu när vi tränar utan värsta störningarna. Han ska stå helt stilla! Inte lukta, inte kissa - bara stå helt stilla. Då är han så himla snygg också =) Ibland får han bara "slut" direkt efter klicket, ibland kastar jag iväg en godis som han får leta upp efter "varsågod" eller så blir det inkallning med "fot" med gott godis. Bara för att det ska vara olika...
Annat vi tränar är på lyhördheten. Varje gång jag kallar "Ja-a-zz" ska han ta ögonkontakt med mig. Och belöningssätten är samma som med klickern - fast utan klicker. Jag tränar också honom på att ligga stilla trots mycket rörelse runt honom. Alltså att han inte ska springa runt som en galning efter mig när jag rör mig i huset. I går kväll var det en jättebra låt på radion som jag dansade och hoppade runt till i vardagsrummet. Jazz fick reda på att han skulle "ligga kvar" på mattan och det gjorde han! Trots en tokig kringstudsande matte. Jag kröp också runt på golvet runt honom, utan att han fick röra godisen som låg där mellan hans framtassar och luktade så himla gott. Ni som känner mig och upplevde min tokighet med den älskade och saknade katten Misen, förstår att detta inte är ett så konstigt Malin-beteende (fniss).
Annat som faktiskt går framåt är kloklippningen. 2 gånger har jag nu fått klippa alla klorna utan uppehåll och utan så mycket bråk. Han testar i början när han ska ligga ner på sidan, men när han fattar att jag tänker genomföra det jag tänkt, slappnar han av och ger sig. Jätteskönt tycker jag! Jag har också fixat en bättre pannlampa. Så nu vågar jag gå själv med Jazz i skogen trots detta tjocka svarta mörker (hua). Han är duktig för han håller sig ganska nära - tror han känner av min rädsla och finns där för att "skydda mig". För han är ganska bra på att vakta - nästan för bra. Så att till och med JAG reagerar ibland när han sätter igång med morr och skäll långt ner från magen =)
Vild & Vacker
Var ju på träff i Sölvesborg med SBLO och träffade en massa olika riesen och riesenägare! Oj va kul det var!!! =) Så, nu har jag hittat något vi båda gillar. De vi träffade var jättetrevliga och i olika åldrar vilket är bra tycker jag. Föreläsningen var toppen! Tack Affe!! Fick också bekräftat att de flesta riesenägare har samma problem, vilket då kan tänkas höra till rasen?! (hihi) Hoppiga, nafsiga, skälliga, pratiga, ivriga, nyfikna, vilda, lättlärda, snälla, kärleksfulla men ganska självständiga varelser som kräver en fast men mjuk hand och GRYMT MYCKET belöning för att hunden överhuvudtaget ska göra det man vill. (Annars hittar man på eget som är mycket roligare...) Belöningen kan ju ges efter vad hunden gillar bäst - godis, lek, en varm blick, ett leende, lite kel eller bus.
Jazz älskar godis och lite lek/bus - men bara lite så det går att kontrollera. Fick höra att en risen kallas för "Den kärleksfulla stridsvagnen" och det stämmer UTMÄRKT på Jazz. Han kör sitt race och står det något ivägen går det nog att flytta på - bara man springer tillräckligt fort. Sen om det är en kruka, en stol eller en människa spelar ingen större roll tycker han... Men skulle det vara ett knä eller två som får känna av hans framfart kommer han snabbt och säger förlåt - tills det räcker tycker han efter sådär 2-3 sekunder för sen är han igång igen. Kimber hänger inte med utan tar genvägar eller gömmer sig bakom något för att hoppa fram lite då och då och morrar och attackerar. Fast inte på allvar utan det är på lek - ganska hård lek.
Annars är han FRISK just nu.TJOHOOOOO!!! Även om han verkat tappa hjärnan nu i 3 dagar... Han glömmer bort enkla vardagssaker som sitt & ligg som inte varit några problem i 7 månader??? Både hemma och när vi är ute... Ibland bara står han och tittar han på mig som om det är jag som är trög. - Va sa du? Jag står väl bra här? Eller??? Va?
T.ex. när man har en liten godis till honom i köket och ber honom att sitta lugnt och fint. Då kör han allt på en gång och lyssnar inte på vad man vill att han ska göra. Det blir sitt, ligg - nähä sitt igen då. Och lilla tassen, båda tassarna. Eller var det "high 5" eller bara sitt. Kanske skall??? Äh, jag tar ligg - det fungerar alltid. Och ett skall! Eller det var kanske sitta fot? Allt på sådär 3 sekunder. Det är bara att vänta ut tills han lugnat sig och säga kommandot igen - då blir det oftast rätt =)
Har tankspriddheten och glömskan med åldern att göra? (Blir 10 månader den 7 december) I "dressyren" tränar jag nästan bara FOT och balans/trygghetsövningar bara för att öka kontakten och hans vilja att kontakta mig och få det att bli roligt. Någon inkallning blir det förstås också och det går jättebra när vi tränar på planen eller när vi leker med bollkastaren men när han går lös på promenader eller i skogen och det blir en annan sorts krav vill han inte - han "ska bara" först. Hmmmm. Hur glad jag än är och hur gott godis jag än har så är spåren och bajset i skogen mycket godare och roligare...
Kan det vara att jag ändrat mitt beteende mot honom sen jag var på kurs och är mycket lugnare och mitt tålamod är bättre? Att han inte förstår mitt "nya jag"?? Jag brusar inte upp längre på samma sätt när han gör sina små utfall, utan säger ifrån på skarpen och sen ska han helt enkelt sitta ner och vänta på något gott. Dock inte så lätt efter som man aldrig kan "vara klädd" och ha rena och fina kläder på sig.
Ja det här med lydnad och dressyr gör mig lite förvirrad - för lätt är det dock inte!
(Lite bilder från träffen i Sölvesborg kommer... men inte idag)
