Göken den gal...ko-ko...
... och Jazz tror det är någon som gömmer sig i skogen och kallar på honom! hihi
Helt tokig och totalt förvirrad är han mitt lilla monster och HÖGT galer den där göken - eller dom - för de är flera. Jazz springer med näsan i vädret och tror att han ska kunna lukta sig fram och hitta den som gömmer sig, men det är ju ingen där. Bara en elak fågel som puttar ut ägg i bon för att lägga sina, så någon annan får ruva och slipper det jobbet själv.
Han är så hungrig och tycker att maten tar slut alldeles för fort. När han ätit upp står han och stirrar på godisburkarna uppe på bänkskivan i köket. Och går det inte som han vill där, så stirrar han på dörren i köket där hans tuggisar och mat är. Tror att han tänkt "Sesam ÖPPNA DIG!" mååååånga gånger, men det har inte fungerat än =) Fungerar inte det finns det ju riskakor på översta hyllan. Försöker då stirra ut paketet i hopp om att det ska trilla ner framför näsan på honom. Men det står ganska stadigt där i IVAR-hyllan... Så, ny blir det ett nytt recept som ger mer "bukfylla" utan att det blir mer energi. Måste bara vara försiktig med fettet och att det är lagom med fibrer för tarmens skull, så att den kan lugna ner sig lite.
Han har haft en liten svacka nu ett tag. Kass i magen som bara den, ledinflammation och lite trött och deppig. Och det förklarades på provtagningen i går. Kortisolet var lite för lågt och vi fick tyvärr höja kortisonet. Idag var magen lite bättre och hans humör är på topp igen! =) Vi väntar dock på en magmedicin som vi ska få av Staffan som ska stabilisera tarmfloran (ingen antibiotika som tur är) eftersom den antagligen fått lite stryk med tanke på allt han gått/går igenom. Fisarna luktar inte blommande hägg eller syren eller så, utan ganska illa. Ibland så att man klöks och nästan spyr. Och Jazz också. Han fiser och sen går han och lägger sig någon annanstans där det just då är luktfritt. Sen får jag sitta där i stanken och stå ut. Staffan sa att jag kunde ju tända ett stearinljus - men då skulle Jazz behöva ha en sele på sig med ljus i - HELA TIDEN. Som en luciakrona! Ingen risk att han skulle brinna upp för han har ju ingen päls än. Men om man tittar noga med starkaste pannlampan kan man se att det börjar hända lite. Tunna, mjuka, ganska få, pyttesmå fjun är på väg på ryggen och sidorna!!! Lite nya tussar har han redan fått på armbågarna och haserna. KUL!!
Nu ska vi inte till veterinären förrän om 3 veckor och då ska vi ta T4 igen för att se var vi ligger där. Ska bli spännande att se om vi äntligen har hamnat rätt! Han är lite flåsig men det kan vara övergående också tills kortisolet har stabiliserat sig.
Helt tokig och totalt förvirrad är han mitt lilla monster och HÖGT galer den där göken - eller dom - för de är flera. Jazz springer med näsan i vädret och tror att han ska kunna lukta sig fram och hitta den som gömmer sig, men det är ju ingen där. Bara en elak fågel som puttar ut ägg i bon för att lägga sina, så någon annan får ruva och slipper det jobbet själv.
Han är så hungrig och tycker att maten tar slut alldeles för fort. När han ätit upp står han och stirrar på godisburkarna uppe på bänkskivan i köket. Och går det inte som han vill där, så stirrar han på dörren i köket där hans tuggisar och mat är. Tror att han tänkt "Sesam ÖPPNA DIG!" mååååånga gånger, men det har inte fungerat än =) Fungerar inte det finns det ju riskakor på översta hyllan. Försöker då stirra ut paketet i hopp om att det ska trilla ner framför näsan på honom. Men det står ganska stadigt där i IVAR-hyllan... Så, ny blir det ett nytt recept som ger mer "bukfylla" utan att det blir mer energi. Måste bara vara försiktig med fettet och att det är lagom med fibrer för tarmens skull, så att den kan lugna ner sig lite.
Han har haft en liten svacka nu ett tag. Kass i magen som bara den, ledinflammation och lite trött och deppig. Och det förklarades på provtagningen i går. Kortisolet var lite för lågt och vi fick tyvärr höja kortisonet. Idag var magen lite bättre och hans humör är på topp igen! =) Vi väntar dock på en magmedicin som vi ska få av Staffan som ska stabilisera tarmfloran (ingen antibiotika som tur är) eftersom den antagligen fått lite stryk med tanke på allt han gått/går igenom. Fisarna luktar inte blommande hägg eller syren eller så, utan ganska illa. Ibland så att man klöks och nästan spyr. Och Jazz också. Han fiser och sen går han och lägger sig någon annanstans där det just då är luktfritt. Sen får jag sitta där i stanken och stå ut. Staffan sa att jag kunde ju tända ett stearinljus - men då skulle Jazz behöva ha en sele på sig med ljus i - HELA TIDEN. Som en luciakrona! Ingen risk att han skulle brinna upp för han har ju ingen päls än. Men om man tittar noga med starkaste pannlampan kan man se att det börjar hända lite. Tunna, mjuka, ganska få, pyttesmå fjun är på väg på ryggen och sidorna!!! Lite nya tussar har han redan fått på armbågarna och haserna. KUL!!
Nu ska vi inte till veterinären förrän om 3 veckor och då ska vi ta T4 igen för att se var vi ligger där. Ska bli spännande att se om vi äntligen har hamnat rätt! Han är lite flåsig men det kan vara övergående också tills kortisolet har stabiliserat sig.
Ååååh, detta envisa T4!!
Var iväg igår för nya prover och hoppades såklart på att T4-provet nu var stabilt. Men ICKE! Det var till och med lite lägre än sist då det låg på 16,7 och låg nu på 10,6 (ref. 21-64). Så det var bara att höja dosen igen och vi ska vänta med att ta det igen om några veckor... MEN, vi blir inte veterinär-/provtagningsfria för det, för om 2 veckor är det dags att mäta kortisolvärdet för att se om dosering av kortisonet är okej nu när vi höjt Levaxinet. Men snart - SNART - är vi framme vid vårt mål - att göra Jazz symtomfri. Frisk blir han ju tyvärr aldrig men kan få ett fantastiskt liv som en sällskaps-riesen med roliga små träningsinslag. Dock kan han aldrig ta ut sig ordentligt eller bli någon tävlingshund. Det orkar inte kroppen med - finns ju liksom inga reserver att ta från. Men han är så lycklig! Ögonen tindrar och svansen den går!
Igår sa han till veterinär Staffan: - Om jag får en bit av den där goda kycklingkorven du har där, så lyfter på tassen så du kan ta lite blod. Men gör det snabbt! *fniss* Ja ja, om han sa så vet jag ju inte men han var så himla söt. När Staffan kom mot honom med gummiremmen (som ska stasa för att kunna ta provet) satte sig Jazz ner och lyfte så fint på armen. Han behövde inte ens ligga ner och bli kliad på magen för att gå med på det den här gången. Underbara söta hund!
Vi skojade lite - jag och Staffan - om att jag snart är expert på det här! =) Och måste nog säga att jag börjar bli ganska bra på fysiologi och foder med för den delen, eftersom jag tittar NOGA på alla fodersäckar och dess innehåll. Sen kan man ju tyvärr aldrig veta kvalitén på fodret i sig. Vissa foder fungerar bra för en del hundar och passar inte alls för andra. Och priset på fodret spelar oftast inte så stor roll! Man får läsa noga och testa sig fram helt enkelt.
Ja, trevlig helg på er alla läsare där ute - för ni är ju några stycken som verkar följa vår vardag och vårt elände!
Och som jag skrivit innan så kan kanske den här bloggen hjälpa någon annan med samma problem...
Igår sa han till veterinär Staffan: - Om jag får en bit av den där goda kycklingkorven du har där, så lyfter på tassen så du kan ta lite blod. Men gör det snabbt! *fniss* Ja ja, om han sa så vet jag ju inte men han var så himla söt. När Staffan kom mot honom med gummiremmen (som ska stasa för att kunna ta provet) satte sig Jazz ner och lyfte så fint på armen. Han behövde inte ens ligga ner och bli kliad på magen för att gå med på det den här gången. Underbara söta hund!
Vi skojade lite - jag och Staffan - om att jag snart är expert på det här! =) Och måste nog säga att jag börjar bli ganska bra på fysiologi och foder med för den delen, eftersom jag tittar NOGA på alla fodersäckar och dess innehåll. Sen kan man ju tyvärr aldrig veta kvalitén på fodret i sig. Vissa foder fungerar bra för en del hundar och passar inte alls för andra. Och priset på fodret spelar oftast inte så stor roll! Man får läsa noga och testa sig fram helt enkelt.
Ja, trevlig helg på er alla läsare där ute - för ni är ju några stycken som verkar följa vår vardag och vårt elände!
Och som jag skrivit innan så kan kanske den här bloggen hjälpa någon annan med samma problem...
