Härlig tid att se fram emot =)
Jazz är snart 8 månader och med det kommer nya förändringar i kropp & själ. Många säger att tiden mellan ungefär 8 månader och 1 års ålder är en jobbig tid - det där med fysisk och psykisk könsmognad och så. Men, jag tror bara att det blir en förlängning på det jag redan haft i 5 månader =) Så, jag lär nog inte märka mycket av det! Det kanske till och med blir enklare?! Bara att hoppas på det bästa!
Men lite har jag då märkt redan nu i veckan. Förändringen kommer blixtsnabbt! Jazz och grannens schäfer Kimber (som är en 7-årig (?) ganska dominant hane) sprang runt och busade lite som vanligt, när Jazz helt plötsligt hoppade upp på ryggen på honom. Men, Kimber knäade lite bara och gick därifrån. (Ja, som vi då vet är han inte homosexuell *fniss* utan visar sin dominans) Han har alltid varit dominant, vilket jag fått höra att valpar inte kan vara! Va? Då har ni inte träffat min valp i alla fall... Jag trodde att det skulle smälla till ordentligt denna gången för ett spräckt ögonbryn på midsommarafton ska väl inte räcka för att tukta min gangster. Han är så himla klättrig i ansiktet också - vilket Kimber hatar och det visar han ganska tydligt med att morra, visa tänder och bita Jazz över halsen. - Vadå? Jag bryr mig inte ett dugg, säger Jazz och fortsätter lika glad och ivrig som vanligt. Ganska speciellt beteende för schnauzer, tror jag, det där att inte bry sig och klättrandet i ansiktet. För Stevie (som är en annan kompis till Jazz här i lilla stugbyn) är dvärgschnauzer och klättrar också lite i ansiktet. Fast inte mot Kimber då - alla andra hundar har respekt för honom! Så, jag tror att det blir lite tufft mellan grabbarna innan de gjort upp och om Kimber ska fortsätta vara "the boss" eller om Jazz får ta över. Återstår att se! Bara det går hyfsat lugnt till... *pust*
En annan sak är att Jazz har börjat "prata" i olika röstläge. Skallet är också tydligare när han visar glädje eller när han är vaktar. Jag har fortfarande lite svårt att skilja på hans enerverande skäll, hoppande och fruktansvärda bitande - om det är att han behöver gå ut och göra nr 2 (vilket jag försöker hålla till speciella tider på dygnet så det inte blir ett himla spring hela tiden) eller om han vill göra något för att han är uttråkad. Ibland gör han likadant när han är trött och bara vill att jag ska sitta hos honom och mysa tills han somnar. Hmmm. Det nya ljudet är ett jollrande ljud som kom ut från hans mun igår när vi gick en runda på Bollerup och tittade på hästarna. När jag var och fick Jazz klippt vad det en hane där som jollrade jättemycket . Så jag vet vad jag har att se fram emot =) Ja ja, bättre än att han ska skälla hela tiden!
På tal om vaktskallet! *asgarv* Härom dagen kom det en bil med 3 vuxna herrar i som skulle prata om Bibeln och Guds ord. Vad de gör här på hösten i ett sommarstugeområde kan man ju fråga sig - kanske bara en täckmantel för att kolla vilka hus som är obebodda? De började i alla fall med att knacka på i Kimbers hus och frågade om de var intresserade av information om Gud!? De påpekade att de tyckte Kimber var stor och husse i huset sa att han var ganska farlig om de inte var hemma! ;-) Efter att de var klara där - tog inte så lång tid - skulle han gå över hit. Jazz satt och skällde i sängen och tittade ut mot infarten (det enda fönster som finns åt det hållet och man ser jättebra från sängen tycker Jazz) Jag gömde mig lite vid sidan för att se hur de ställde sig till min vaktande unghund. Han vände snabbt och satte sig i bilen!!! Hihi... bra jobbat Jazz!! Duktig vovve!
Jag har ju satt igång med mitt examensarbete nu! Håller på med den praktiska delen (massage- & ryktbehandlingar på häst) och håller till på Bollerups Naturbruksgymnasium. Antingen är jag där på förmiddagen eller på eftermiddagen alla vardagar i veckan. Jazz är då hos dagmamma/-pappa eller rättare sagt hos mina föräldrar uppe på firman. Far som tyckte det var sååååå onödigt att skaffa hund är nu den som tycker det är synd om Jazz att han ska behöva sitta i bilen helt ensam, hela 2 timmar om dagen. - Stackars liten, han har det bättre här hos oss! I fredags kunde han tyvärr inte vara på firman utan var med mig "på jobbet". Hittade en fin plats för bilen i skuggan och han hade mysigt täcke, sitt älg-gosedjur och ett gammalt märgben att gnaga på i buren. Och när jag kom till bilen igen när jag var klar - sov han så gott så!!!
Idag ska vi (och alla andra som tränat för Rutger i Skurup) till Eva för att grilla och minnas vår käre hundtränare. Det ska bli roligt att träffa alla igen och bra träning för Jazz att bara få sitta och titta på alla hundar...
Men lite har jag då märkt redan nu i veckan. Förändringen kommer blixtsnabbt! Jazz och grannens schäfer Kimber (som är en 7-årig (?) ganska dominant hane) sprang runt och busade lite som vanligt, när Jazz helt plötsligt hoppade upp på ryggen på honom. Men, Kimber knäade lite bara och gick därifrån. (Ja, som vi då vet är han inte homosexuell *fniss* utan visar sin dominans) Han har alltid varit dominant, vilket jag fått höra att valpar inte kan vara! Va? Då har ni inte träffat min valp i alla fall... Jag trodde att det skulle smälla till ordentligt denna gången för ett spräckt ögonbryn på midsommarafton ska väl inte räcka för att tukta min gangster. Han är så himla klättrig i ansiktet också - vilket Kimber hatar och det visar han ganska tydligt med att morra, visa tänder och bita Jazz över halsen. - Vadå? Jag bryr mig inte ett dugg, säger Jazz och fortsätter lika glad och ivrig som vanligt. Ganska speciellt beteende för schnauzer, tror jag, det där att inte bry sig och klättrandet i ansiktet. För Stevie (som är en annan kompis till Jazz här i lilla stugbyn) är dvärgschnauzer och klättrar också lite i ansiktet. Fast inte mot Kimber då - alla andra hundar har respekt för honom! Så, jag tror att det blir lite tufft mellan grabbarna innan de gjort upp och om Kimber ska fortsätta vara "the boss" eller om Jazz får ta över. Återstår att se! Bara det går hyfsat lugnt till... *pust*
En annan sak är att Jazz har börjat "prata" i olika röstläge. Skallet är också tydligare när han visar glädje eller när han är vaktar. Jag har fortfarande lite svårt att skilja på hans enerverande skäll, hoppande och fruktansvärda bitande - om det är att han behöver gå ut och göra nr 2 (vilket jag försöker hålla till speciella tider på dygnet så det inte blir ett himla spring hela tiden) eller om han vill göra något för att han är uttråkad. Ibland gör han likadant när han är trött och bara vill att jag ska sitta hos honom och mysa tills han somnar. Hmmm. Det nya ljudet är ett jollrande ljud som kom ut från hans mun igår när vi gick en runda på Bollerup och tittade på hästarna. När jag var och fick Jazz klippt vad det en hane där som jollrade jättemycket . Så jag vet vad jag har att se fram emot =) Ja ja, bättre än att han ska skälla hela tiden!
På tal om vaktskallet! *asgarv* Härom dagen kom det en bil med 3 vuxna herrar i som skulle prata om Bibeln och Guds ord. Vad de gör här på hösten i ett sommarstugeområde kan man ju fråga sig - kanske bara en täckmantel för att kolla vilka hus som är obebodda? De började i alla fall med att knacka på i Kimbers hus och frågade om de var intresserade av information om Gud!? De påpekade att de tyckte Kimber var stor och husse i huset sa att han var ganska farlig om de inte var hemma! ;-) Efter att de var klara där - tog inte så lång tid - skulle han gå över hit. Jazz satt och skällde i sängen och tittade ut mot infarten (det enda fönster som finns åt det hållet och man ser jättebra från sängen tycker Jazz) Jag gömde mig lite vid sidan för att se hur de ställde sig till min vaktande unghund. Han vände snabbt och satte sig i bilen!!! Hihi... bra jobbat Jazz!! Duktig vovve!
Jag har ju satt igång med mitt examensarbete nu! Håller på med den praktiska delen (massage- & ryktbehandlingar på häst) och håller till på Bollerups Naturbruksgymnasium. Antingen är jag där på förmiddagen eller på eftermiddagen alla vardagar i veckan. Jazz är då hos dagmamma/-pappa eller rättare sagt hos mina föräldrar uppe på firman. Far som tyckte det var sååååå onödigt att skaffa hund är nu den som tycker det är synd om Jazz att han ska behöva sitta i bilen helt ensam, hela 2 timmar om dagen. - Stackars liten, han har det bättre här hos oss! I fredags kunde han tyvärr inte vara på firman utan var med mig "på jobbet". Hittade en fin plats för bilen i skuggan och han hade mysigt täcke, sitt älg-gosedjur och ett gammalt märgben att gnaga på i buren. Och när jag kom till bilen igen när jag var klar - sov han så gott så!!!
Idag ska vi (och alla andra som tränat för Rutger i Skurup) till Eva för att grilla och minnas vår käre hundtränare. Det ska bli roligt att träffa alla igen och bra träning för Jazz att bara få sitta och titta på alla hundar...
Gummistövlar, Regnställ & Pannlampa
Då var hösten här med allt vad det innebär.
Förr (innan Jazz kom in i mitt liv - eller rättare sagt: "blev mitt liv") kunde man ju välja bort de där promenaderna när det blåste och regnade, för att bara gå ut de där underbart sköna höstdagarna... och njuta av solen, alla dofter och färger. Men, inte nu längre! UT I SKITVÄDRET BARA... Har faktiskt köpt regnjacka till Jazz också. Jag hade bestämt mig för att INTE göra det. Han är ju faktiskt hund. Men så är det ju det att han har sin klåda och sin känsliga hud. Vill inte att han ovanpå allt ska få fukteksem! Sen är det ju inte världens roligaste att stå och gnugga hunden torr 3 ggr om dagen (minst) och städa och byta lakan hela tiden för att han inte själv kan skilja på när han är torr & ren och blöt & smutsig. Har ju ingen hall/litet rum som han kan vara i tills han torkat... Så, det fick bli såhär. Fungerar ganska bra tycker jag!
Fast det är egentligen ganska skönt att komma ut och få röra på sig varje dag - ca 45 minuter på morgonen och sen lite bollekar för att bli av med all massa energi som är kvar i den lilla kroppen (inte min då), 15-20 minuters kortis på lunchen och avslutar med lite dragkamp (eller tar dragkampen vid kaffedags på eftermiddagen) och ett antal kommandon så att det blir träning samtidigt, för att sedan avsluta dagens promenader (i skogen) med en lång, skön, nästan helt koppelfri runda på en timme - med inkallningar, sitt, ligg, stanna, kurragömma, hoppa över stockar, leta godis på stammar och lek i sandgropar. OJ vilken låååång mening =) Sen får man vara observant och ha ett snabbare öga än Jazz vad gäller kobajs, annan bajs, kaniner, harar, rådjur, fåglar, andra människor på promenad och hundar så klart. Hinner jag inte med att stanna honom, kalla in och koppla är det helt kört. Trots godaste och bästa träningsgodiset (eller bollen-med-snöret) i världen... Men han blir bättre för varje dag! =) Och jag med...
Testade pannlampan härom kvällen. Usch vad läskigt!!! Allt syns ju... inte alls som med en liten ficklampa. Det satt 2 jättestora reflekterande ögon mitt på vägen där vi skulle gå. Jazz reagerade inte alls, men jag tyckte det var väldigt skumt. Rätt som det var flög ögonen upp i ett träd - bara en uggla! Massa ögon överallt... men vad som är skönt är ju att de ögon som reflekterar är djur... de ögon man inte ser - det är ju dom som är läskiga (ryser till lite - hua - jag är nog den som är mest mörkrädd i hela världen - som faktiskt blivit mycket bättre sen jag skaffade Jazz så det är väl bara i Norden nu då).
Jazz har blivit klippt! Nu ser han ut som en riesen - och inte som en vildvuxen liten svart nalle. Min valp har blivit hund!
Det kliar ju såklart överallt på honom. Tur att "frisören" inte ville trimma än p.g.a. bakgrunden med allergier och så. Det hade antagligen varit värre för huden... Hon har själv (kennel) både riesen och dvärgschnauzer och Jazz var jättelugn och fin där på trim/klippbordet. Tror att han kände hennes energi, som Cesar Millan alltid pratar om, och att det var en van riesenenergi (fniss). Det tog 2 timmar att fixa till honom med två olika "eldrivna saxar", vanliga saxar, avtunningssaxar, underullsknivar och klosax.
Enligt en då ganska van och erfaren riesenägare, fick jag reda på att jag har en helt normal, stabil, trevlig och mycket aktiv unghund av rasen Riesenschnauzer. Och det ska jag vara glad för =) Mycket lättare att lära en arbetsvillig hund nya saker! Fick också reda på att en riesen inte har 4 ben - de har 2 ben och 2 armar (det har jag och alla i min omgivning märkt ganska tydligt). Som riesenägare måste man också erbjuda det bästa för att få hunden dit man vill ha den. "Att som arbetsgivare ge en klapp på axeln till den som erbjuds att arbeta extra på julafton, istället för 10.000 extra på kontot är det ingen som går med på, och det slutar med att man får göra det själv"... Man ska också tänka på att hunduppfostran av en riesen ska likna den uppfostran man ger till en unghäst! Alltså konsekvent, tydlig och ganska sträng. Man accepterar inte att en häst slår med frambenen eller att den hoppar upp på en eller att den bits. Där är man inte rädd för att säga ifrån på skarpen! Det samma gäller då för mitt monster... Började direkt med min stränghet (konsekvent har jag varit hela tiden, men för snäll) när jag lämnade trimbordet i torsdags. Jazz är lite gnällig nu... för jag sätter hårt mot hårt, utan att vara för hårdhänt eller elak!
Jazz är nu 7 månader och 9 dagar, 63 cm i mankhöjd och väger 28 kilo. Ganska jobbigt nu att ha honom i famnen uppe på badrumsvågen och kunna läsa av den samtidigt! Men skam den som ger sig...
Förr (innan Jazz kom in i mitt liv - eller rättare sagt: "blev mitt liv") kunde man ju välja bort de där promenaderna när det blåste och regnade, för att bara gå ut de där underbart sköna höstdagarna... och njuta av solen, alla dofter och färger. Men, inte nu längre! UT I SKITVÄDRET BARA... Har faktiskt köpt regnjacka till Jazz också. Jag hade bestämt mig för att INTE göra det. Han är ju faktiskt hund. Men så är det ju det att han har sin klåda och sin känsliga hud. Vill inte att han ovanpå allt ska få fukteksem! Sen är det ju inte världens roligaste att stå och gnugga hunden torr 3 ggr om dagen (minst) och städa och byta lakan hela tiden för att han inte själv kan skilja på när han är torr & ren och blöt & smutsig. Har ju ingen hall/litet rum som han kan vara i tills han torkat... Så, det fick bli såhär. Fungerar ganska bra tycker jag!
Fast det är egentligen ganska skönt att komma ut och få röra på sig varje dag - ca 45 minuter på morgonen och sen lite bollekar för att bli av med all massa energi som är kvar i den lilla kroppen (inte min då), 15-20 minuters kortis på lunchen och avslutar med lite dragkamp (eller tar dragkampen vid kaffedags på eftermiddagen) och ett antal kommandon så att det blir träning samtidigt, för att sedan avsluta dagens promenader (i skogen) med en lång, skön, nästan helt koppelfri runda på en timme - med inkallningar, sitt, ligg, stanna, kurragömma, hoppa över stockar, leta godis på stammar och lek i sandgropar. OJ vilken låååång mening =) Sen får man vara observant och ha ett snabbare öga än Jazz vad gäller kobajs, annan bajs, kaniner, harar, rådjur, fåglar, andra människor på promenad och hundar så klart. Hinner jag inte med att stanna honom, kalla in och koppla är det helt kört. Trots godaste och bästa träningsgodiset (eller bollen-med-snöret) i världen... Men han blir bättre för varje dag! =) Och jag med...
Testade pannlampan härom kvällen. Usch vad läskigt!!! Allt syns ju... inte alls som med en liten ficklampa. Det satt 2 jättestora reflekterande ögon mitt på vägen där vi skulle gå. Jazz reagerade inte alls, men jag tyckte det var väldigt skumt. Rätt som det var flög ögonen upp i ett träd - bara en uggla! Massa ögon överallt... men vad som är skönt är ju att de ögon som reflekterar är djur... de ögon man inte ser - det är ju dom som är läskiga (ryser till lite - hua - jag är nog den som är mest mörkrädd i hela världen - som faktiskt blivit mycket bättre sen jag skaffade Jazz så det är väl bara i Norden nu då).
Jazz har blivit klippt! Nu ser han ut som en riesen - och inte som en vildvuxen liten svart nalle. Min valp har blivit hund!
Det kliar ju såklart överallt på honom. Tur att "frisören" inte ville trimma än p.g.a. bakgrunden med allergier och så. Det hade antagligen varit värre för huden... Hon har själv (kennel) både riesen och dvärgschnauzer och Jazz var jättelugn och fin där på trim/klippbordet. Tror att han kände hennes energi, som Cesar Millan alltid pratar om, och att det var en van riesenenergi (fniss). Det tog 2 timmar att fixa till honom med två olika "eldrivna saxar", vanliga saxar, avtunningssaxar, underullsknivar och klosax.
Enligt en då ganska van och erfaren riesenägare, fick jag reda på att jag har en helt normal, stabil, trevlig och mycket aktiv unghund av rasen Riesenschnauzer. Och det ska jag vara glad för =) Mycket lättare att lära en arbetsvillig hund nya saker! Fick också reda på att en riesen inte har 4 ben - de har 2 ben och 2 armar (det har jag och alla i min omgivning märkt ganska tydligt). Som riesenägare måste man också erbjuda det bästa för att få hunden dit man vill ha den. "Att som arbetsgivare ge en klapp på axeln till den som erbjuds att arbeta extra på julafton, istället för 10.000 extra på kontot är det ingen som går med på, och det slutar med att man får göra det själv"... Man ska också tänka på att hunduppfostran av en riesen ska likna den uppfostran man ger till en unghäst! Alltså konsekvent, tydlig och ganska sträng. Man accepterar inte att en häst slår med frambenen eller att den hoppar upp på en eller att den bits. Där är man inte rädd för att säga ifrån på skarpen! Det samma gäller då för mitt monster... Började direkt med min stränghet (konsekvent har jag varit hela tiden, men för snäll) när jag lämnade trimbordet i torsdags. Jazz är lite gnällig nu... för jag sätter hårt mot hårt, utan att vara för hårdhänt eller elak!
Jazz är nu 7 månader och 9 dagar, 63 cm i mankhöjd och väger 28 kilo. Ganska jobbigt nu att ha honom i famnen uppe på badrumsvågen och kunna läsa av den samtidigt! Men skam den som ger sig...
Kära underbara vänner...
... gamla som nya =)
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag aldrig hör av mig - på något sätt, förutom här!!! Var tiden blir av har jag ingen aning om. Eller JO det vet jag. Den lägger jag på Jazz... *fniss* Jag tänker på er alla varje dag och undrar hur ni har det runt om i vårt avlånga land. Vilka kurser ni läser, hur det går med alla x-jobb eller ni med "vanligt jobb" - hur har ni det där ute... ? Hur jag har det vet ni ju alla med tanke på den här lilla bloggen - men hur jag mår? Tja, det vet jag knappt själv... finns inte riktigt tid att känna efter. Tur är väl antagligen det!
Saknar Malmö grymt jättemycket och mitt stressiga men trygga liv med 4H, min älskade Misen (som lämnade mig alldeles för tidigt) och med de vänner jag hade i storsta'n. Saknar faktiskt Uppsala också! Allt kaffedrickande (förutom när man då "gör en Malin" med Syltans take-away-pappersmuggar-med-värdelöst-plastlock-med-hål-i), te och kladdkakeätande, partys, middagar, restaurangbesök, "kompis-shopping" på ICA i Gottsunda och Gränby Centrum och alla 14:is-tv-programmen som var riktigt trevliga och pratiga kvällar hemma i någons soffa!
Nu är det så att när jag väl kommer hem på kvällen, efter att ha jobbat hela dagen med allt möjligt och viktigt, är det minst 1 timmes kvällsrunda i skogen med kombinerad lydnadsträning som gäller. Sen ska det lagas mat till mig och fixas mat till lilla svarta monstret. När vi (oftast bara Jazz - jag får så snällt vänta med att äta) är mätta och belåtna tar jag bilen och kör iväg en sväng och Jazz är "hemma och passar huset". Japp, har äntligen kommit till skott med ensamträningen. Än så länge är jag bara borta 30 minuter ungefär, men tiden ska ökas varje vecka nu. Både Jazz och jag måste få lite distans och komma ifrån varandra lite. Det är ganska jobbigt att ha en svart nalle hängande efter sig hela tiden och det är nog ganska jobbigt för honom också att aldrig kunna släppa taget. Det har blivit lite silvertejps-effekt av det hela!!!
I vilket fall så när jag kommer hem igen - fått mat i magen - busat lite med Jazz - "nattat honom" - så är jag så slut att jag nästan svimmar på soffan. Fast då är det lika bra att gå och lägga sig ordentligt - för man ska ju upp tidigt igen nästa dag, för att hinna med en rejäl morgonpromenad, lite lek och alla andra bestyr... innan det är dags att åka till jobbet igen *suck* Förstår nu - på riktigt - hur alla småbarnsföräldrar har det!! Vet inte om det direkt lockar... detta räcker liksom... just nu i alla fall. Kan bero på det eviga singellivet =)
Så, det kanske kan finnas tid till lite telefonsamtal under ensamträningen när jag är iväg. Problemet är bara att man ska ju inte prata i telefon när man kör bil (mååååånga rådjur och älgar här nere) och så blir det så himla dyrt. Hmmm... Ni får ha tålamod med mig.
Jag har inte glömt er - jag hinner bara inte riktigt med...
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag aldrig hör av mig - på något sätt, förutom här!!! Var tiden blir av har jag ingen aning om. Eller JO det vet jag. Den lägger jag på Jazz... *fniss* Jag tänker på er alla varje dag och undrar hur ni har det runt om i vårt avlånga land. Vilka kurser ni läser, hur det går med alla x-jobb eller ni med "vanligt jobb" - hur har ni det där ute... ? Hur jag har det vet ni ju alla med tanke på den här lilla bloggen - men hur jag mår? Tja, det vet jag knappt själv... finns inte riktigt tid att känna efter. Tur är väl antagligen det!
Saknar Malmö grymt jättemycket och mitt stressiga men trygga liv med 4H, min älskade Misen (som lämnade mig alldeles för tidigt) och med de vänner jag hade i storsta'n. Saknar faktiskt Uppsala också! Allt kaffedrickande (förutom när man då "gör en Malin" med Syltans take-away-pappersmuggar-med-värdelöst-plastlock-med-hål-i), te och kladdkakeätande, partys, middagar, restaurangbesök, "kompis-shopping" på ICA i Gottsunda och Gränby Centrum och alla 14:is-tv-programmen som var riktigt trevliga och pratiga kvällar hemma i någons soffa!
Nu är det så att när jag väl kommer hem på kvällen, efter att ha jobbat hela dagen med allt möjligt och viktigt, är det minst 1 timmes kvällsrunda i skogen med kombinerad lydnadsträning som gäller. Sen ska det lagas mat till mig och fixas mat till lilla svarta monstret. När vi (oftast bara Jazz - jag får så snällt vänta med att äta) är mätta och belåtna tar jag bilen och kör iväg en sväng och Jazz är "hemma och passar huset". Japp, har äntligen kommit till skott med ensamträningen. Än så länge är jag bara borta 30 minuter ungefär, men tiden ska ökas varje vecka nu. Både Jazz och jag måste få lite distans och komma ifrån varandra lite. Det är ganska jobbigt att ha en svart nalle hängande efter sig hela tiden och det är nog ganska jobbigt för honom också att aldrig kunna släppa taget. Det har blivit lite silvertejps-effekt av det hela!!!
I vilket fall så när jag kommer hem igen - fått mat i magen - busat lite med Jazz - "nattat honom" - så är jag så slut att jag nästan svimmar på soffan. Fast då är det lika bra att gå och lägga sig ordentligt - för man ska ju upp tidigt igen nästa dag, för att hinna med en rejäl morgonpromenad, lite lek och alla andra bestyr... innan det är dags att åka till jobbet igen *suck* Förstår nu - på riktigt - hur alla småbarnsföräldrar har det!! Vet inte om det direkt lockar... detta räcker liksom... just nu i alla fall. Kan bero på det eviga singellivet =)
Så, det kanske kan finnas tid till lite telefonsamtal under ensamträningen när jag är iväg. Problemet är bara att man ska ju inte prata i telefon när man kör bil (mååååånga rådjur och älgar här nere) och så blir det så himla dyrt. Hmmm... Ni får ha tålamod med mig.
Jag har inte glömt er - jag hinner bara inte riktigt med...
Sorg och saknad...
... finns hos alla som tränat på RT Hundskola i Skurup. Hundälskaren och tränaren Rutger har lämnat oss...
Tänker på dig Eva! Kram
Tänker på dig Eva! Kram
