"Hundar kan inte tala mat"
Jazz är så himla rolig nu. Nu börjar hans skämtsamma sida komma till sin rätt - på riktigt! Vilken tur att vi "hittade felen" så att han snart kan leva ett riktigt riesenhundliv...
När han är hos mor och far så torkar de skägget varje gång han druckit eftersom det blir så himla blött överallt annars. Det är ju inte så att han står kvar och droppar färdigt över skålen. Ni 4H:are som läser här och kommer ihåg Picko kan ju intyga att det verkligen går att lära en hund att "droppa klart" över vattenskålen! Nu hade ju inte han skägg som Jazz men ändå! *hihi*. Nu har i alla fall Jazz kommit på att om han är riktigt snabb kan han få tag på handduken och sätta igång lite dragkamp. Det är ju ganska tråkigt att vara "kontorsråtta" och bara ligga tyst och stilla eller knapra på ben hela dagarna, så kan man liva upp tillvaron lite - så gör Jazz det! Bra träning för föräldrarna också genom att här få träna på vem som egentligen bestämmer... Han har också kommit på att man inte behöver vara törstig för att få uppmärksamhet. Det räcker att gå bort och doppa skägget i skålen!!! Eller varför inte sno pappersremsan från räknemaskinen som hänger ner så fint bakom skrivbordet och sen sticka iväg i korridoren så fort det bara går...
Jag vet att jag ofta citerar vad djur säger... Det är ganska roligt tycker jag =) Inte för att jag kan höra att de pratar som vi människor gör, men ibland kan man riktigt sätta ord på deras mimik, ljud och kroppsspråk. Om inte annat för att liva upp sin egen vardag lite. Som igår kväll hade jag gjord en fantastiskt god kycklinggryta. (Jazz ÄLSKAR ju kyckling). Där jag bor just nu, är köket så litet att det inte finns något matbord utan det finns ett ute i "allrummet" som är ett kombinerat matrum och vardagsrum. Nu sitter jag då gärna vid TV'n och äter... Jazz vet att när jag äter ska han gå och göra något annat, som t.ex. gå och lägga sig i hallen tills jag ätit klart. Han får inte tigga eller vara där jag är när jag äter. Detta för att jag ska kunna ha gäster som fikar/äter hos mig utan att ha ett stort svart tiggande monster vid sin sida! I vilket fall tyckte han att det doftade ljuvligt. Han hade precis ätit sin egen mat och borde enligt min mening vara ganska mätt och belåten. Men han ställde sig mellan mig och TV'n så att jag inte såg något.
(M) - Flytta dig Jazz! Gå och lägg dig i hallen!
(J) - Va tror du? Ska du äta allt det goda själv då?
(M) - Jazz! Gå och lägg dig!
(J) - Men den goda maten har du ju där. Och när ska jag få smaka då?
(M) - Ska jag behöva bli irriterad? Gå och lägg dig!
(J) - Ååh, jag kan väl få stå här och lukta i alla fall. *en mycket djup suck* Jag kan lägga ner huvudet såhär på bordet så kanske du ser TV'n bättre?
(M) - JA-A-ZZ!!!!
(J) - Du e så jä*la taskig. Kärring! Skit i det då. Ät du din kyckling. Den var säkert inte god ändå! Jag går och lägger mig i hallen så länge... *ett ljudligt pladask med den längsta av suckar kunde höras från hallen*
För övrigt fungerar det mesta ganska bra nu. Han vill så mycket och det är kul tycker jag. Koncentrationen, vakentiden och aktivitetsnivån har ökat och han är inte så disträ i träningen eller "vild" i leken längre. Mina armar och kläder är hela efter ett lekpass! =) Han lyssnar på mig betydligt bättre, har dragkamp med föremålet och inte med min hand som håller i det, lugnar ner sig snabbare och springer inte efter motionärer i skogen längre (om de inte har hund med sig... då är det svårare att få honom att stanna när han är lös). I söndags när vi var ute och gick kvällsrundan möttes vi av 2 hästar. Ja, med ryttare på! Jazz var lös, morrade till lite, stannade när jag sa åt honom att göra det, tog honom i halsbandet och förde honom åt sidan. Tog upp en godis och vips glömde han bort att det kom stora hästar tätt förbi oss. Han fick massa beröm, godisbiten såklart och fick springa vidare. Inget konstigt alls och jätteskönt tyckte jag. Han har ju aldrig varit så nära hästar förr. Duktig kille!!!
Vad gäller hans sjukdomar och veterinärbesök så fick han anabolaspruta för 3½ veckor sedan, för att öka på effekten av kortisonet utan att behöva ge mer kortison. Vet inte om det är det eller om det är Levaxinet som redan gjort susen för proverna (på 1 vecka), men kortisolvärdet hade ökat från 85,5 till 143 när vi var där i måndags! =) Det kan också vara att vi ökat på Florineftabletterna vilka är mineralkortikoider men som även har en glukokortikoid effekt... Det kan vara vilket som och vi har nu sänkt kortisondosen lite, vilket är jätteskönt tycket jag. Än har det inte kommit ny päls - dessvärre har han tappat lite mer och ser ganska skabbig ut. Det tar tid innan detta rättar till sig eftersom pälsen är det sista han behöver. Organen tar sitt först! Han har också lite tråkiga sår överallt men förhoppningsvis ska väl dessa läka snart. Han dricker och kissar ganska mycket, vilket antagligen beror på att han får hög dos kortison. Det gäller då även natten... 2-3 gånger per natt måste jag öppna för honom så han får kissa. Och han kissar läääänge varje gång. Tur att vi inte bor i lägenhet!
