Riesenspass Jazz

Jag vaknade av att det kändes ruggigt kallt här i stugan. Inte konstigt! Det var nästan 10 minus ute och huset är ganska lagom isolerat! Nu kanske vissa tycker att det är väl inget konstigt med det. Men, är man skåning och van vid att snön kommer och går samma dag eller dagarna efter varandra i alla fall och att det ligger och guppar på nollan, är det konstigt =) Jag tycker det är skitkallt, men det är ganska skönt att ha "torr snö" och slippa denna hemska smutsiga slask överallt... Bra träning är det också för den delen för rumpa och lår, att springa runt och leka där i snön och att plumsa på i rask takt på promenaderna. Kanon!

Jag och Jazz har lekt lite i snön och han älskar det. Smakar gott gör det också! Han doppar ner hela skägget i snön och plöjer med näsan i full fart framåt som om det är en gris som bökar efter gottigheter i marken *asgarv*. Vi lekte också kurragömma och ta-fatt i skogen bland massa buskar och träd. Skitkul! Det var ju mest Jazz som fick leta och jaga... ja, och spåra lite såklart i snön mellan varven när han tröttnade på mig. Igår lekte Kimbers husse med båda hundarna en stund och det var bara Kimber som fattade att man skulle stå på avstånd och fånga snöbollarna i munnen. Jazz fattade inget alls men hade skitkul ändå! Han sprang runt runt runt, hoppade och skällde. Fram och tillbaks, smällde in i B, mig och Kimber några gånger för att han inte hann stanna i tid, utan bara gled så fint iväg på snön. Men, vem bryr sig? Inte Jazz i alla fall. Full rulle bara! *hihi* Det gäller att stå stabilt och böja lite på knäna!

Har börjat förstå att det är vissa som läser min blogg som tror att jag inte vet något om hundar och deras beteende... Jag kan ju hålla med om att jag inte är någon expert - varken vad gäller hund eller riesen i sig - men att skilja på vad som är normalt och onormalt kan jag nog. Även om det är min första hund är det inte mitt första djur. Och inte mitt första sjuka djur heller för den delen. Förutom katten Misen som blev njursjuk, har jag jobbat med många olika djurslag och har sett i ett ganska tidigt skede när något inte stått rätt till. Ibland har jag gjort bra och snabba beslut - ibland tyvärr mindre snabba... Om jag i just detta fallet inte reagerat på att något var fel utan trott på alla "som vet och kan riesen", utforskat lite själv och läst en massa information överallt, hade Jazz antagligen fortfarande varit obehandlad eftersom hans sjukdom är så himla ovanlig. Speciellt i den här åldern och när man är hane! Då hade döden nog också varit ganska nära och bankat hårt på dörren idag...

Att Jazz är ostyrig, disträ, aktiv, påhittig, vild och otroligt vacker har med åldern, könet och rasen att göra =) Det vet jag och det är inte det jag har haft några större problem med heller. Men att det inte går att kontrollera (till viss del i alla fall) från bådas håll har med sjukdomen att göra. Därför måste vi ta tag i allt detta (eftersom vi ligger lite efter här) när han "är frisk och balanserad" - men innan dess ser jag ingen anledning till att kämpa och träna för mycket på lydnaden, eftersom det bara blir frustration från oss båda. Och det gör ingen lyckligare. Olydig eller elak har han aldrig varit - inte med vilje i alla fall!!! 

Vill också lägga till en liten kommentar angående tidigare inlägg jag gjort angående kortison som Jazz har fått i omgångar, innan han fick diagnosen Addison's sjukdom. Jag har trott att han fått höga doser vilket är helt fel... han har fått väldigt lite (minidos) bara för att dämpa inflammation och allergi. Alltså inget som kan ha påverkat binjurebarkens egen hormonproduktion negativt...