Riesenspass Jazz

Då var hösten här med allt vad det innebär.

Förr (innan Jazz kom in i mitt liv - eller rättare sagt: "blev mitt liv") kunde man ju välja bort de där promenaderna när det blåste och regnade, för att bara gå ut de där underbart sköna höstdagarna... och njuta av solen, alla dofter och färger. Men, inte nu längre! UT I SKITVÄDRET BARA... Har faktiskt köpt regnjacka till Jazz också. Jag hade bestämt mig för att INTE göra det. Han är ju faktiskt hund. Men så är det ju det att han har sin klåda och sin känsliga hud. Vill inte att han ovanpå allt ska få fukteksem! Sen är det ju inte världens roligaste att stå och gnugga hunden torr 3 ggr om dagen (minst) och städa och byta lakan hela tiden för att han inte själv kan skilja på när han är torr & ren och blöt & smutsig. Har ju ingen hall/litet rum som han kan vara i tills han torkat... Så, det fick bli såhär. Fungerar ganska bra tycker jag!

Fast det är egentligen ganska skönt att komma ut och få röra på sig varje dag - ca 45 minuter på morgonen och sen lite bollekar för att bli av med all massa energi som är kvar i den lilla kroppen (inte min då), 15-20 minuters kortis på lunchen och avslutar med lite dragkamp (eller tar dragkampen vid kaffedags på eftermiddagen) och ett antal kommandon så att det blir träning samtidigt, för att sedan avsluta dagens promenader (i skogen) med en lång, skön, nästan helt koppelfri runda på en timme - med inkallningar, sitt, ligg, stanna, kurragömma, hoppa över stockar, leta godis på stammar och lek i sandgropar. OJ vilken låååång mening =) Sen får man vara observant och ha ett snabbare öga än Jazz vad gäller kobajs, annan bajs, kaniner, harar, rådjur, fåglar, andra människor på promenad och hundar så klart. Hinner jag inte med att stanna honom, kalla in och koppla är det helt kört. Trots godaste och bästa träningsgodiset (eller bollen-med-snöret) i världen... Men han blir bättre för varje dag!  =) Och jag med...

Testade pannlampan härom kvällen. Usch vad läskigt!!! Allt syns ju... inte alls som med en liten ficklampa. Det satt 2 jättestora reflekterande ögon mitt på vägen där vi skulle gå. Jazz reagerade inte alls, men jag tyckte det var väldigt skumt. Rätt som det var flög ögonen upp i ett träd - bara en uggla! Massa ögon överallt... men vad som är skönt är ju att de ögon som reflekterar är djur... de ögon man inte ser - det är ju dom som är läskiga (ryser till lite - hua - jag är nog den som är mest mörkrädd i hela världen - som faktiskt blivit mycket bättre sen jag skaffade Jazz så det är väl bara i Norden nu då).

Jazz har blivit klippt! Nu ser han ut som en riesen - och inte som en vildvuxen liten svart nalle. Min valp har blivit hund!
Det kliar ju såklart överallt på honom. Tur att "frisören" inte ville trimma än p.g.a. bakgrunden med allergier och så. Det hade antagligen varit värre för huden... Hon har själv (kennel) både riesen och dvärgschnauzer och Jazz var jättelugn och fin där på trim/klippbordet. Tror att han kände hennes energi, som Cesar Millan alltid pratar om, och att det var en van riesenenergi (fniss). Det tog 2 timmar att fixa till honom med två olika "eldrivna saxar", vanliga saxar, avtunningssaxar, underullsknivar och klosax.

Enligt en då ganska van och erfaren riesenägare, fick jag reda på att jag har en helt normal, stabil, trevlig och mycket aktiv unghund av rasen Riesenschnauzer. Och det ska jag vara glad för =)  Mycket lättare att lära en arbetsvillig hund nya saker! Fick också reda på att en riesen inte har 4 ben - de har 2 ben och 2 armar (det har jag och alla i min omgivning märkt ganska tydligt). Som riesenägare måste man också erbjuda det bästa för att få hunden dit man vill ha den. "Att som arbetsgivare ge en klapp på axeln till den som erbjuds att arbeta extra på julafton, istället för 10.000 extra på kontot är det ingen som går med på, och det slutar med att man får göra det själv"... Man ska också tänka på att hunduppfostran av en riesen ska likna den uppfostran man ger till en unghäst! Alltså konsekvent, tydlig och ganska sträng. Man accepterar inte att en häst slår med frambenen eller att den hoppar upp på en eller att den bits. Där är man inte rädd för att säga ifrån på skarpen! Det samma gäller då för mitt monster... Började direkt med min stränghet (konsekvent har jag varit hela tiden, men för snäll) när jag lämnade trimbordet i torsdags. Jazz är lite gnällig nu... för jag sätter hårt mot hårt, utan att vara för hårdhänt eller elak!

Jazz är nu 7 månader och 9 dagar, 63 cm i mankhöjd och väger 28 kilo. Ganska jobbigt nu att ha honom i famnen uppe på badrumsvågen och kunna läsa av den samtidigt! Men skam den som ger sig...