Nya tag och förändringar!
Ja, det har det faktiskt blivit här i mörka skogen. När jag var på den där fantastiska föreläsningen/träningen i Sölvesborg med SBLO, fick jag tips om att se Jazz som en omplaceringshund och börja om från början! Eftersom det varit ganska många och låååånga "problem" under hans uppväxttid har jag inte varit (inte kunnat vara) så tydlig som jag borde varit. Både vad gäller att ta tag ordentligt och säga "nej" som att ge riktigt god belöning när han gjort rätt... Skulle han komma till ett helt nytt hem med nya ägare skulle det ta ungefär 1 månad innan han skärpt till sig och om han stannar kvar i samma miljö och med mig =) skulle det ta upp till 6 månader innan han "omformats". Nu har det gått 1 månad ungefär och det har blivit lite bättre. Så med tanke på att det är typ 5 månader kvar i rehabiliteringen så ser det ganska ljust ut.
SÅ NU SÅ! Nu har jag vänt på "hela kalaset" och ger beröm och BELÖNING vid vardagslydnadsträning och mest bara beröm vid dressyren och avslutar den med lite lek istället. För det är dressyren han kan, men inte vardagslydnaden som formades (skulle formats) när han hade som mest ont i magen, hade alla utslag och denna fruktansvärda klåda.
Han är ganska trött på min röst vid detta laget och det har inte gått in i hans lilla underbara hjärna vad jag menar med allt jag säger. Att ignorera mig och mina regler är hans melodi just nu! Har nog lite med åldern att göra också, men därför är det ännu viktigare att jag har mer tålamod än vad han har. Därför har jag nu köpt en klicker! Denna använder jag just nu (i 2 dagar) för att träna in "stanna". Detta är det mest kritiska momentet som han bör kunna ganska snart tycker jag, eftersom han gärna jagar alla djur som rör sig. Han förstår ju inte "nej" eller "fy" eller "hit" eller "kom" eller "här" eller.... ...när han blir sådär blockerad! Stort problem!! Klickern verkar fungera jättebra, i alla fall nu när vi tränar utan värsta störningarna. Han ska stå helt stilla! Inte lukta, inte kissa - bara stå helt stilla. Då är han så himla snygg också =) Ibland får han bara "slut" direkt efter klicket, ibland kastar jag iväg en godis som han får leta upp efter "varsågod" eller så blir det inkallning med "fot" med gott godis. Bara för att det ska vara olika...
Annat vi tränar är på lyhördheten. Varje gång jag kallar "Ja-a-zz" ska han ta ögonkontakt med mig. Och belöningssätten är samma som med klickern - fast utan klicker. Jag tränar också honom på att ligga stilla trots mycket rörelse runt honom. Alltså att han inte ska springa runt som en galning efter mig när jag rör mig i huset. I går kväll var det en jättebra låt på radion som jag dansade och hoppade runt till i vardagsrummet. Jazz fick reda på att han skulle "ligga kvar" på mattan och det gjorde han! Trots en tokig kringstudsande matte. Jag kröp också runt på golvet runt honom, utan att han fick röra godisen som låg där mellan hans framtassar och luktade så himla gott. Ni som känner mig och upplevde min tokighet med den älskade och saknade katten Misen, förstår att detta inte är ett så konstigt Malin-beteende (fniss).
Annat som faktiskt går framåt är kloklippningen. 2 gånger har jag nu fått klippa alla klorna utan uppehåll och utan så mycket bråk. Han testar i början när han ska ligga ner på sidan, men när han fattar att jag tänker genomföra det jag tänkt, slappnar han av och ger sig. Jätteskönt tycker jag! Jag har också fixat en bättre pannlampa. Så nu vågar jag gå själv med Jazz i skogen trots detta tjocka svarta mörker (hua). Han är duktig för han håller sig ganska nära - tror han känner av min rädsla och finns där för att "skydda mig". För han är ganska bra på att vakta - nästan för bra. Så att till och med JAG reagerar ibland när han sätter igång med morr och skäll långt ner från magen =)
SÅ NU SÅ! Nu har jag vänt på "hela kalaset" och ger beröm och BELÖNING vid vardagslydnadsträning och mest bara beröm vid dressyren och avslutar den med lite lek istället. För det är dressyren han kan, men inte vardagslydnaden som formades (skulle formats) när han hade som mest ont i magen, hade alla utslag och denna fruktansvärda klåda.
Han är ganska trött på min röst vid detta laget och det har inte gått in i hans lilla underbara hjärna vad jag menar med allt jag säger. Att ignorera mig och mina regler är hans melodi just nu! Har nog lite med åldern att göra också, men därför är det ännu viktigare att jag har mer tålamod än vad han har. Därför har jag nu köpt en klicker! Denna använder jag just nu (i 2 dagar) för att träna in "stanna". Detta är det mest kritiska momentet som han bör kunna ganska snart tycker jag, eftersom han gärna jagar alla djur som rör sig. Han förstår ju inte "nej" eller "fy" eller "hit" eller "kom" eller "här" eller.... ...när han blir sådär blockerad! Stort problem!! Klickern verkar fungera jättebra, i alla fall nu när vi tränar utan värsta störningarna. Han ska stå helt stilla! Inte lukta, inte kissa - bara stå helt stilla. Då är han så himla snygg också =) Ibland får han bara "slut" direkt efter klicket, ibland kastar jag iväg en godis som han får leta upp efter "varsågod" eller så blir det inkallning med "fot" med gott godis. Bara för att det ska vara olika...
Annat vi tränar är på lyhördheten. Varje gång jag kallar "Ja-a-zz" ska han ta ögonkontakt med mig. Och belöningssätten är samma som med klickern - fast utan klicker. Jag tränar också honom på att ligga stilla trots mycket rörelse runt honom. Alltså att han inte ska springa runt som en galning efter mig när jag rör mig i huset. I går kväll var det en jättebra låt på radion som jag dansade och hoppade runt till i vardagsrummet. Jazz fick reda på att han skulle "ligga kvar" på mattan och det gjorde han! Trots en tokig kringstudsande matte. Jag kröp också runt på golvet runt honom, utan att han fick röra godisen som låg där mellan hans framtassar och luktade så himla gott. Ni som känner mig och upplevde min tokighet med den älskade och saknade katten Misen, förstår att detta inte är ett så konstigt Malin-beteende (fniss).
Annat som faktiskt går framåt är kloklippningen. 2 gånger har jag nu fått klippa alla klorna utan uppehåll och utan så mycket bråk. Han testar i början när han ska ligga ner på sidan, men när han fattar att jag tänker genomföra det jag tänkt, slappnar han av och ger sig. Jätteskönt tycker jag! Jag har också fixat en bättre pannlampa. Så nu vågar jag gå själv med Jazz i skogen trots detta tjocka svarta mörker (hua). Han är duktig för han håller sig ganska nära - tror han känner av min rädsla och finns där för att "skydda mig". För han är ganska bra på att vakta - nästan för bra. Så att till och med JAG reagerar ibland när han sätter igång med morr och skäll långt ner från magen =)
Kommentarer
Trackback
