Energiknippet Jazz

Ja, Jazz börjar må bättre - är mycket gladare och mer positivt inställd till livet. Han har sån energi nu att jag faktiskt inte trodde det var möjligt?!? Med tanke på det energiknippe han alltid varit, trodde jag att det var maxat. Men, inte alls =) Sen tror man ju också att när magknip och klåda börjar sätta sig - kommer lugnet och sinnesro. In my dreams!!! *ha ha ha*. Vakentiden under dagtid är längre och han är som alla andra barn.
JAG SKA INTE SOVA - FÖR DÅ KANSKE JAG MISSAR NÅGOT

I vilket fall gick träningen riktigt bra igår. Ja, inte jämfört med de andra ekipagen (de hundarna är dock äldre) men om man tittar på hur det gått för mig och Jazz de andra gångerna. Trots regn och kyla ville han titta och lyssna på mig (nästan) hela tiden. Inte mycket hoppande och bitande i kopplet heller, som han ofta gör när han tror att livet, träning och promenaderna bara är lek, lek och åter lek *hmmm* Vi hade också mycket träning tillsammans med de andra hundarna genom att bara gå runt på planen huller om buller, möta varandra, sitta kvar vid möte, ligga kvar vid möte, gå mellan några hundar utan att hälsa... Riktigt kul att kunna visa att även vi kan!

Annars har vi börjat leka mycket mer - jag och Jazz. Nu är det tennisbollarna (3 st) som kastas eller rullas iväg varje dag. Jazz hämtar bollen, kommer till mig med bollen och släpper bollen (allt på kommando). Detta klarar han jättebra. I några dagar har vi också tagit upp lite dragkamp med nej, släpp och varsågod (också på kommando). Han är lite vild och ostyrig i början innan han fattar vad jag vill ha ut av det, men det går ganska bra.  Har t.o.m. haft med bollen-med-snöret på kvällspromenaden och haft honom lös i skogen för inkallningsövningar! Tur att han (oftast) vet vad ordet stanna betyder, speciellt när man hinner se de där små rådjuren före honom *pust* Tyvärr jagar han gärna fåglar och jag försöker få honom att stanna och komma på inkallning. Det går - men efter han sprungit ca 50 meter först...

Nya favoritgodiset vid träning är kycklinghjärta som jag tillagar i små bitar i ugnen med lite rosmarin och timjan på. MUMS! - tycker Jazz. Och skönt tycker jag - som har tagit paus i köttbullsrullningen.

Vad jag måste ta tag i är hans skällande. Förutom vaktandet har han kommit på att om han skäller tillräckligt mycket så får han som han vill... Ja, inte om det bara är han och jag för jag bryr mig inte om honom då, men om vi är på kontoret kan han ju inte hålla på så med tanke på kunder och telefonsamtal. Far och systern min tycker det är jobbigt med allt skällande, så de kelar med honom när han "beter sig illa" för då blir han tyst. Vet inte hur jag ska jobba bort detta. Men, kommer kanske på något bra snart. Har börjat träna 'skall' och 'tyst'. Det går ibland - eller väldigt sällan ska jag kanske säga. Någon som har något bra knep?

Kommentarer
Postat av: tina.

Känns som en uppfostran av din familj skulle hjälpa iaf...Dvs att dom inte kelar med han under några som helst skällande omständigheter. Ignorera liksom... Men det är inte lätt det där med skällandet vad jag förstått. Antar det ger med sig ju äldre och lugnare han blir...

Fan jag vill också ha hund! NU. =)

2008-09-02 @ 15:22:12
URL: http://pterno.blogg.se/
Postat av: Malin

Ja, jag har försökt att "uppfostra" familjen men de orkar inte stå emot säger dom (suck). Men, han börjar bli lite bättre fast det tar tid.



Mmmm det är kul med hund - fast tidskrävande!!! Nu har jag väl inte riktigt fått rätt uppfattning om hur det är att ha hund, eftersom han varit så sjuk och tagit så mycket extra tid. Så, jag hoppas att jag också kan njuta snart av att han kan uppföra sig som en riktig gentleman =)

2008-09-03 @ 10:55:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0