Då var det år 2009!!
Jag hade det i alla fall - eller vi som det är nu för tiden. Firade med min syster och gemensamma vännerna i CBV (invecklat, men det finns de som hört talas om vad detta är för ett sällskap!) Jazz var kopplad inomhus hela kvällen bl.a. på grund av livliga barn men även hundrädda vuxna och allergiker. Han fick snällt ligga ute i hallen när vi åt och det gick över förväntan. Gnydde till lite - morsjuk som han är - men efter lite "shhhyyy:ande" blev han tyst och la sig ner. Han var såklart inte fastbunden mer än just när vi åt, men fick snällt hålla sig till mig resten av kvällen med en del drick- och kisspauser p.g.a. lite nervositet och för det höga kortisonintaget.
Idag är han en "slagen hjälte" eftersom han inte sov en smula alls från kl. 8.30 på morgonen 31 dec 2008 till 01.30 (ca) den 1 jan 2009 när han fick lägga sig i buren i bilen på väg hem! Att det var varmt, mycket ljud, rörelse och nya dofter gjorde det svårt för honom att slappna av. Vi var 9 vuxna och 5 barn. Några nya och några gamla bekanta för Jazz. En av de gamla bekanta som tillhör en av hans absoluta favoriter är vorsten Raffa´s 3 åriga lillmatte E. Hon fick en blöt puss på näsan när de kom och sen mystes det ganska många omgångar under kvällen. De båda låg på Jazz täcke en stund och kramades - Jazz på rygg och E kramade om och kliade honom på bröstet och halsen. Han är så försiktig med henne! Första gången de träffades var Jazz 6 månader och E var då 2½. Eftersom hon är van vid stora hundar är hon inte heller direkt rädd. E satte upp handen mot honom när han skulle hoppa - " NEJ! Jazz" fick han klara besked om från denna lilla underbara varelse. Och sen har det bara klickat! =) Underbart! Kvällen var fantastisk.
En sak till som är underbart är att han inte reagerar alls för skott! TJOHOOOOO!!!! Vi skulle gå en liten kissrunda innan det var dags för reketerna. Då hade några grannar redan tjuvstartat lite. Han tittade upp och jag sa bara lugnt "- det är bara som det åskar!" och så gick vi vidare. Tror såklart inte att han fattade vad jag sa, men mitt lugn och att jag inte brydde mig gjorde det ointressant. Sen att han fick chips och skulle göra "give-me-5" där inne när det sköts som värst var ännu bättre, tyckte han...
Nyårslöften! Ja, jag brukar aldrig ha några såna för jag kan aldrig hålla dom... Men detta året ska Jazz ensamtränas - och det ordentligt! Sen ska jag hålla vikten - gärna gå ner lite till =) och det ska inte va några problem med den energin Jazz har. Det är bara att hänga på... Sen har jag ett löfte till, till mig själv och det är att träffa en man som vill leva tillsammans med mig och dela det liv jag lever och älska mig för den jag är!
GOD FORTSÄTTNING!
GOD FORTSÄTTNING på julen och GOTT NYTT ÅR för de jag inte träffar eller pratar med innan dess!
Var så orolig för julgranen hos föräldrarna. Jazz är ju ganska glad för att lyfta på benet och skvätta till lite på de flesta träd och buskar, men han uppförde sig exemplariskt! Han var inte ens intresserad av granen och allt pynt. Vi la för säkerhets skull inte några klappar under granen i år förrän det var dags för utdelning. Det var nog tur för snören och kartonger är ju jätteroligt =) Jazz fick någon egen klapp av mig och fick hjälpa till att ta bort papper när jag öppnade mina. JÄTTEDUKTIG!
Han var lugn och fin hela dagen och knappt inget skäll eller hoppande alls. Alla besökare togs emot med ett litet skall och svansviftande, men inget överdrivet "gå-på-ande" som han brukar. Till och med när mor och fars bekanta kom för en kopp glögg och godsaker vid Kalle Anka, la han sig ner och sov 45 minuter. Trots att de aldrig träffats förr!! När vi åt på kvällen så låg han bakom mig och far och försökte inte ens lägga upp näsan mellan oss... FANTASTISKT! Älskade vovve - så stolt din matte blir =) Och jag NJUTER av dessa få lugna stunder *fniss*.
Han går just nu på kortison (igen) som han blir helt "toppad" av. Som om jag ger honom någon slags knark som håller hans arbetsvilja på en fruktansvärt hög nivå utan någon speciell "fade-knapp". Energin tar liksom aldrig slut, han har fått tillbaks sin aptit och det rejält - men samtidigt är han lugnare och säkrare i sig själv. Svårt att förklara på ett bra sätt... Anledningen till kortisonet är då för att dämpa den allergiska reaktion (såklart, suck) han fick för att han inte tålde någon av de antibiotikasorterna han fick för alla infektioner han hade i kroppen. Samt att han då har aktiva hårsäckskvalster (Demodex) igen... på grund av allergin. Satte antagligen igång redan när han fick penicillin i november för den infekterade tån. Som han då inte heller tålde, penicillinet alltså! Kvalsternas framfart stoppades förhoppningsvis i tid innan värsta infektionen fått fäste i hans hud. Ser ut att gå tillbaka nu och ska till veterinären igen den 29.
Jag funderar också väldigt starkt på att anmäla mig till SBLO´s påskläger där jag och Jazz kan lära oss massa nya saker och bara ha skitkul. Spår, sök eller apport ska man välja bland. Tror att spår är Jazz grej liksom - det är ju ganska svårt att få honom att låta bli att spåra! Problemet är bara boendet... hur ska jag kunna ha Jazz i husvagn eller på vandrarhem? Han är ju inte ens ensamtränad ordentligt! Hmmm kanske dags att ha det som nyårslöfte!?
Dags igen då :(
Ja, varför ska mitt lilla svarta monster få vara helt frisk någon gång? Åkte till duktiga och höggravida veterinären Anna i Skivarp (Staffan som brukar kämpa med oss där i vanliga fall har semester) för klådan var tillbaka efter några månaders stillhet. Typ hela kroppen kliades, fnattades, tvättades osv. Snoppen speciellt, men trodde det berodde mest på löptiken som finns här i området någonstans... Kompisarna Kimber och Stevie har också känt av henne nämligen =) Var nästan helt säker på att han fått loppor!!! Men eftersom han inte tål alla fästing-/loppmedel vågade jag inte vara köra till apoteket och handla medel och behandla själv...
Nä då - urinvägsinfektion, förhudskatarr, analsäcksinflammation (i den vänstra bara), aktiva hårsäckskvalster IGEN, inga spår av loppor (!) men antagligen "en liten släng av" plastallergi... *suck*. Så, nu har plastskålarna också åkt bort och in kom det nya i keramik (som faktiskt inhandlades redan förra veckan i stora staden Malmö, tillsammans med underbara vännerna L & A). Så nu är det antibiotika (allergisk mot penicillin såklart) som gäller från båda håll, vilket han faktiskt klarade jättebra i går kväll... men hur ska det gå efter några dagar? Då menar jag inte den pillan man kan gömma i en köttbulle och som äts upp - utan den pillan som ska in en bit där bak!! Han fick också en läskig spruta mot sina kvalster som gjorde lite ont och ska dit igen den 29 för en till och en sista ca 10 dagar efter det... Sen hade han gått ner 2 kg sen vi var där sist, när han blev undersökt för sin infekterade tå. Hmmm, ja han har ju ätit lite dåligt ett tag. Kanske den där löptiken som är ansvarig för detta?? *fniss*
Undrar om den där plastallergin ställer till fler problem? Någon som har erfarenhet av detta? Tänkte på halsband och spårselar som inte är gjorda i riktigt läder utan någon form av plast (nylon), hans säng som inte heller är av riktigt skinn, leksaker av plast (typ bästa största vattenkannan i plast som åker på en tuff åktur varje dag), fleeceleksaker, fleecefiltar och täcken med fleecefoder, vilket också är en typ av plast (fleece görs visst av gamla PET-flaskor!). Eller är det bara just sammansättningen i polypropen (PP) han inte tål, som matskålarna är gjorda av? Tycker att han fått utslag på halsen av halsbandet också och det är av nylon. (Vågar inte använda mässingskedja heller längre eftersom det inte kunde garanteras att det var nickelfritt. Kan vara detta också som han fått utslag av... Vet inte säkert eftersom jag använt båda)
Det där med plast är en djungel... och allergi med för den delen!
För övrigt är Jazz jätteduktig och börjar lugna ner sig! =) Ja, jag med för den delen - kanske där den största förändringen skett. Det går bättre när han träffar systern min och även när jag står och pratar med människor och han är med mig. Han kan till och med sitta fint (kopplad, inte om han är lös för då sticker han direkt) när han ser en hund på avstånd (10-15 meter) utan att skutta fram för att hälsa. Han kan gå FOT både med och utan koppel. Men inte för länge, för han glömmer liksom bort vad han blir tillsagd att göra och att det gäller för en tid och inte bara för stunden. STANNA fungerar när han är fokuserad, men har han redan fått upp ett spår och jag inte "är med i tid" så är det inte lönt att säga det... Inte heller inkallning fungerar då! Inte ens med bästa godiset - för mycket godis blir det och det lugnar ner honom bra och får honom att tänka på annat än de små spratt hans lilla underbara hjärna inbillar honom att göra i stället för att lyssna på matte.
Nya tag och förändringar!
SÅ NU SÅ! Nu har jag vänt på "hela kalaset" och ger beröm och BELÖNING vid vardagslydnadsträning och mest bara beröm vid dressyren och avslutar den med lite lek istället. För det är dressyren han kan, men inte vardagslydnaden som formades (skulle formats) när han hade som mest ont i magen, hade alla utslag och denna fruktansvärda klåda.
Han är ganska trött på min röst vid detta laget och det har inte gått in i hans lilla underbara hjärna vad jag menar med allt jag säger. Att ignorera mig och mina regler är hans melodi just nu! Har nog lite med åldern att göra också, men därför är det ännu viktigare att jag har mer tålamod än vad han har. Därför har jag nu köpt en klicker! Denna använder jag just nu (i 2 dagar) för att träna in "stanna". Detta är det mest kritiska momentet som han bör kunna ganska snart tycker jag, eftersom han gärna jagar alla djur som rör sig. Han förstår ju inte "nej" eller "fy" eller "hit" eller "kom" eller "här" eller.... ...när han blir sådär blockerad! Stort problem!! Klickern verkar fungera jättebra, i alla fall nu när vi tränar utan värsta störningarna. Han ska stå helt stilla! Inte lukta, inte kissa - bara stå helt stilla. Då är han så himla snygg också =) Ibland får han bara "slut" direkt efter klicket, ibland kastar jag iväg en godis som han får leta upp efter "varsågod" eller så blir det inkallning med "fot" med gott godis. Bara för att det ska vara olika...
Annat vi tränar är på lyhördheten. Varje gång jag kallar "Ja-a-zz" ska han ta ögonkontakt med mig. Och belöningssätten är samma som med klickern - fast utan klicker. Jag tränar också honom på att ligga stilla trots mycket rörelse runt honom. Alltså att han inte ska springa runt som en galning efter mig när jag rör mig i huset. I går kväll var det en jättebra låt på radion som jag dansade och hoppade runt till i vardagsrummet. Jazz fick reda på att han skulle "ligga kvar" på mattan och det gjorde han! Trots en tokig kringstudsande matte. Jag kröp också runt på golvet runt honom, utan att han fick röra godisen som låg där mellan hans framtassar och luktade så himla gott. Ni som känner mig och upplevde min tokighet med den älskade och saknade katten Misen, förstår att detta inte är ett så konstigt Malin-beteende (fniss).
Annat som faktiskt går framåt är kloklippningen. 2 gånger har jag nu fått klippa alla klorna utan uppehåll och utan så mycket bråk. Han testar i början när han ska ligga ner på sidan, men när han fattar att jag tänker genomföra det jag tänkt, slappnar han av och ger sig. Jätteskönt tycker jag! Jag har också fixat en bättre pannlampa. Så nu vågar jag gå själv med Jazz i skogen trots detta tjocka svarta mörker (hua). Han är duktig för han håller sig ganska nära - tror han känner av min rädsla och finns där för att "skydda mig". För han är ganska bra på att vakta - nästan för bra. Så att till och med JAG reagerar ibland när han sätter igång med morr och skäll långt ner från magen =)
Vild & Vacker
Var ju på träff i Sölvesborg med SBLO och träffade en massa olika riesen och riesenägare! Oj va kul det var!!! =) Så, nu har jag hittat något vi båda gillar. De vi träffade var jättetrevliga och i olika åldrar vilket är bra tycker jag. Föreläsningen var toppen! Tack Affe!! Fick också bekräftat att de flesta riesenägare har samma problem, vilket då kan tänkas höra till rasen?! (hihi) Hoppiga, nafsiga, skälliga, pratiga, ivriga, nyfikna, vilda, lättlärda, snälla, kärleksfulla men ganska självständiga varelser som kräver en fast men mjuk hand och GRYMT MYCKET belöning för att hunden överhuvudtaget ska göra det man vill. (Annars hittar man på eget som är mycket roligare...) Belöningen kan ju ges efter vad hunden gillar bäst - godis, lek, en varm blick, ett leende, lite kel eller bus.
Jazz älskar godis och lite lek/bus - men bara lite så det går att kontrollera. Fick höra att en risen kallas för "Den kärleksfulla stridsvagnen" och det stämmer UTMÄRKT på Jazz. Han kör sitt race och står det något ivägen går det nog att flytta på - bara man springer tillräckligt fort. Sen om det är en kruka, en stol eller en människa spelar ingen större roll tycker han... Men skulle det vara ett knä eller två som får känna av hans framfart kommer han snabbt och säger förlåt - tills det räcker tycker han efter sådär 2-3 sekunder för sen är han igång igen. Kimber hänger inte med utan tar genvägar eller gömmer sig bakom något för att hoppa fram lite då och då och morrar och attackerar. Fast inte på allvar utan det är på lek - ganska hård lek.
Annars är han FRISK just nu.TJOHOOOOO!!! Även om han verkat tappa hjärnan nu i 3 dagar... Han glömmer bort enkla vardagssaker som sitt & ligg som inte varit några problem i 7 månader??? Både hemma och när vi är ute... Ibland bara står han och tittar han på mig som om det är jag som är trög. - Va sa du? Jag står väl bra här? Eller??? Va?
T.ex. när man har en liten godis till honom i köket och ber honom att sitta lugnt och fint. Då kör han allt på en gång och lyssnar inte på vad man vill att han ska göra. Det blir sitt, ligg - nähä sitt igen då. Och lilla tassen, båda tassarna. Eller var det "high 5" eller bara sitt. Kanske skall??? Äh, jag tar ligg - det fungerar alltid. Och ett skall! Eller det var kanske sitta fot? Allt på sådär 3 sekunder. Det är bara att vänta ut tills han lugnat sig och säga kommandot igen - då blir det oftast rätt =)
Har tankspriddheten och glömskan med åldern att göra? (Blir 10 månader den 7 december) I "dressyren" tränar jag nästan bara FOT och balans/trygghetsövningar bara för att öka kontakten och hans vilja att kontakta mig och få det att bli roligt. Någon inkallning blir det förstås också och det går jättebra när vi tränar på planen eller när vi leker med bollkastaren men när han går lös på promenader eller i skogen och det blir en annan sorts krav vill han inte - han "ska bara" först. Hmmmm. Hur glad jag än är och hur gott godis jag än har så är spåren och bajset i skogen mycket godare och roligare...
Kan det vara att jag ändrat mitt beteende mot honom sen jag var på kurs och är mycket lugnare och mitt tålamod är bättre? Att han inte förstår mitt "nya jag"?? Jag brusar inte upp längre på samma sätt när han gör sina små utfall, utan säger ifrån på skarpen och sen ska han helt enkelt sitta ner och vänta på något gott. Dock inte så lätt efter som man aldrig kan "vara klädd" och ha rena och fina kläder på sig.
Ja det här med lydnad och dressyr gör mig lite förvirrad - för lätt är det dock inte!
(Lite bilder från träffen i Sölvesborg kommer... men inte idag)
Skogen är så mörk - SÅ HIMLA MÖRK!!
Där gick vi två med min fjuttiga pannlampa som lyser upp kanske 10 meter framför oss. Hela tiden kändes det som att någon gick bakom - så att nackhåren reste sig på mig. Jazz brydde sig inte såklart för han är ju inte mörkrädd =) Men, tyvärr fick han inte gå lös som han brukar, för då hade jag nog brutit ihop totalt av rädsla. Tror att han kände att jag var rädd för han gick så fint så i kopplet vid min sida, min lille älskling.
Inte ens när vi kom ner till havet var det ljust. I alla fall brukar räddningen komma där när havet reflekterar allt ljus från himlen. MEN NADA!!! HELT TJOCKT SVART!!! Efter campingen kommer man till en asfaltväg som går till sommarrestaurangen Solglimt och där är det gatlyktor hela vägen! Varför dessa egentligen är tända denna delen av året vet jag inte för det bor ju knappt ingen i stugorna och campingen är stängd, men det är ganska SKÖNT! Äntligen fick Jazz springa fritt och bli av med lite energi... och jag kunde lugna ner nerverna lite. Hmmm tro det eller ej men jag längtar faktiskt till snön kommer - så att det kan bli lite vitt på marken som lyser upp i den mörka Skåneskogen! Önskar mig en jättedyr och jättebra pannlampa i julklapp - hoppas att jag får den - för tidigt också för den delen... så att jag kan använda den NUUU!
På lördag ska jag och Jazz på lite utflykt! Skåne/Blekinge-lokalområdesklubben för riesenschnauzrar har föreläsning och övningar i ledarskap och problemlösningar. Av en slump tittade jag in på deras sida och fastnade direkt för temat! Tror att det kan bli väldigt givande att träffa många riesenägare och hundar för att förstå rasen bättre och att få tips och råd från erfarna riesenägare. Det blir att gå upp tidigt för det är i Sölvesborg och det börjar 9.30. Alltså måste jag köra 7.30 för att hinna dit och hitta rätt (!!) - så då förstår ni morgontrötta Malin som ska hinna med en ordentlig morgonrunda före...
Annars är allt bra här! Mina ledarskapsövningar går framåt och Jazz har lugnat ner sig betydligt även om han fortfarande är ganska ostyrig *pust*. Godis är gott och det fungerar kanonbra!! Jag kommer att fortsätta med godis för att få en balanserad hund som jag inte behöver ursäkta eller skämmas för när vi är ute bland folk!
Jazz tå har läkt jättefint, men var såklart allergisk mot penicillinen han fick! SURPRISE! Så det var bara att sluta direkt och bara tvätta och plåstra om såret. Lille plutten vad han hela tiden ska gå igenom saker... Kimbers husse har ganska ont i sitt knä också för den delen. Jazz kom springande i 200 (minst) och glömde bromsa i tid, använde B som bromskloss men det tog lite illa sådär på sidan av knäet så nu får vi snällt gå våra långa kvällsrundor själv, medan B masserar och sköter om sitt knä (antagligen ett litet ledband som tagit lite stryk). Vad du kan ställa till det - mitt vilda svarta monster!!!
Godis - belöning eller rent av bara muta?!?
Ja, det där med godis till hunden är ett gissel, tycker jag!! Ska jag rätta mig efter vad hundfolk i min närhet säger och har erfarenhet av med sina hundar? Eller ska jag bara köra på vad jag tycker känns rätt och fungerar på min hund? Och hur vet man egentligen om det är belöning man ger och inte att man mutar hunden?
En del säger: - Äh, skit helt i godiset! Då är det bara det som lockar och inte du som hundförare. Då kan den bara när du har godis i handen och bryr sig inte annars. Det är ju du som ska vara intressant och det bästa hunden vet!
Några andra säger: - Om hunden inte kan det du vill att den ska göra, måste du lära den det och ett bra sätt är att ge godis när hunden gör rätt. Sen kan man efterhand plocka bort det när hunden kan kommandot och det man vill att den ska göra.
Sen säger vissa: - All inlärning ska komma ur lek. Lek fram det du vill och använd t.ex. boll med snöre som beröm och bryt snabbt så det inte blir bara lek utan allvar igen när ni tränar.
Eftersom jag inte kan leka med "handleksaker" med Jazz utan att det går överstyr och han bits, hoppar och totalt blockeras - vilket gör honom okontrollerad - utgår det där med att berömma med leksak. Leken har dock blivit bättre och idag har jag en bollkastare som han verkligen älskar att leka med! Han får springa av sig ordentligt (ordentligt uppvärmd först såklart), hämta bollen och lämna över den till mig för att få ett nytt kast. (För Jazz blir det i alla fall lite apport och inkallning i samma övning). Men det fungerar ju inte vid lydnadsträningen (inlärning) direkt... och då har vi två av de övre kommentarerna kvar...
Hmmm, Jazz älskar sitt specialgodis och gör (nästan) allt för att få smaka lite. Det är till och med så att han försöker öppna ugnen när hans kycklinghjärta med örter bakas till. Tur att det är en barnsäker ugnslucka med spärr! =) Alltså det där med godis fungerar riktigt bra. Han kommer direkt vid inkallning och gör det jag säger åt honom att göra! Och då kommer vi ju insmygande på den 3:e kommentaren - lyssnar han även utan godis när han redan kan kommandot? Tja, han tycker ju det. När han vill... efter det att "jag ska bara"... och jag tycker ju då att han inte "jag ska bara" utan BUMS!
Envis? Ouppfostrad? Unghund? Riesen? Jag: otydlig? Han: bortskämd? Godis: Muta? Sjuk: 4 månaders inlärning försvunnit i magplågor? Överaktiv? Jag: otålig? Han: rastlös? Nyfiken? Glad? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
Då kommer vi lite in på det där med om godis är muta...
När jag var på valpträffen var Jazz helt tokig! Som vanligt =) Han skällde oavbrutet och drog som f-n och ville hälsa och busa med allt och alla. Han hade inte ens tid att kolla på mig eller banorna. När jag äntligen fått honom att lugna sig lite tittade jag på de andra. Här matades det in lite överallt med både korv och annat, så att hundarna inte fick en chans att öppna munnen och skälla eller lägga ögonen på annat än mattes/husses händer där MUTAN fanns. Mutan att vara tyst, lugn, snäll, trogen och följsam... JAHA (ett liljeholmens dök ju då upp) och fram kom godiset. Men, det var ju ganska sent påtänkt för Jazz hade ju redan ögonen för allt annat och inte ens hans kycklinghjärta dög - förrän efter 1½ timme när han lugnat sig och vi kunde köra lite på agilitybanan.
Då kan jag ju tycka att skillnaden på belöning och muta är ganska stor när det gäller godis.
Om hunden gör något som är bra och så som man vill ha det - måste den få reda på det på något sätt!
Mitt sätt vid inlärningen (och även efter) är att ge Jazz godis, eftersom att få "en klapp på bröstet" inte är tillräckligt för denna "myshund". Han blir klappad på ofta & länge och han förstår inte att det också kan vara beröm när vi tränar... Om jag däremot försöker få honom att komma in efter lite lek med grannens hund Kimber och han inte gör det BUMS, utan jag måste säga: - Om du kommer in nu så får du en köttbulle! är detta en muta, för då kommer han... BUMS!
Dålig fotograf =(
Eller dålig och dålig... Kommer aldrig ihåg att fota fast jag alltid har kameran i väskan! Men lite bilder blev det på träningen i Nybro bara för att jag hade min kära syster med mig. Så det är hon som lyckats med att få oss att fastna! När jag skickade iväg henne till bilen för att hämta kameran, kunde ju Jazz såklart inte göra något annat än att ha ögonen på henne hela tiden och skällde såklart oavbrutet. Ganska jobbigt när Jenny försökte prata och förklara vad vi skulle göra.
- Försvinner hon nu? Vad ska hon göra? Varför ska hon inte vara här hos oss? Men... Vadå? Kommer hon igen, eller? Va? HALLLÅÅÅÅ!!!!
Han var ju då lika vild som vanligt och fick sig lite uppläxning av "vår fröken". Hjälpte lite faktiskt och jag väntar på ett nytt halsband som är lite tunnare så att jag kan korrigera snabbare och tydligare. Det han har nu är för grovt och blir bara ett motstånd han kämpar emot... lite jobbigt faktiskt! Och jag fick reda på att jag kör lite bergochdalbana med Jazz som han lärt sig och glatt åker med på och att jag höjer rösten (alltså INTE behåller lugnet men det kan ju alla räkna ut att jag har svårt för med mitt hemska och hetsiga humör). Fick även frågan om jag inte funderat på att gå kurs tidigare. HA, det har jag ju =) men som jag skrivit tidigare så var vi inte mogna för det då. Jazz med sin fruktansvärt onda och okontrollerade mage och otåliga jag som bara blev frustrerad över att han aldrig kunde lugna ner sig... Inte det bästa läget att träna i direkt!! Men han kan många saker ändå, när han väl lugnat ner sig... som att gå fint, sitta kvar och ligga kvar... så lite har gått in ändå! 
Tyvärr så blev det inte några direkta bilder från valpträffen mer än ett på avstånd över en del av planen. Jo på min far när han håller Jazz, men han vill nog helst inte vara med här på bild =) Tråkigt att det inte blev lite uppdelat där på plats med de olika kullarna. Nu fick man mingla själv bland alla 15-20 riesen som var där och gissa och fråga sig fram lite. Ganska oorganiserat även om det var roligt att träffa alla. Hade varit kul med ett gruppfoto kan jag ju tycka!! Men, har man jobbat som fritidsledare i många år och haft med virriga barn och ungdomar att göra blir man nog lite av en ordningsman...
Jag hade ju såklart fullt upp med att hålla Jazz så jag glömde bort att ge kameran till min mor - trots att jag hade den i fickan. Fick lite tips på nervarvning (av ett jättetrevligt par som har en tikvalp från L-kullen) när han blir sådär hetsig. Precis som Tina skrev till mig i en kommentar för ett tag sen - att försöka hålla om honom tills han blir lugn. Så jag ska försöka med det - utan blåtiror och rivmärken i ansiktet - nästa gång han blir sådär heltokigt överlyckligt blockerad =) Efter 1½ timme var han så lugn att vi kunde vi börja utforska stället - och då var liksom alla andra klara *fniss*. Det blir nog lite agilityträning när han är färdigväxt, för han tycker det är urroligt att gå på vippbrädan, krypa i tunnlar, hoppa hinder och springa slalom!
Ja, och Jazz har ju varit hos veterinären igen... *suck*. Upptäckte i helgen att han tvättade tassen extra mycket. Jättesvullen och röd vid klofästet men inte trampdynan. Ett sår (antagligen fastnat och skrapat upp) men en liten infektion! Så, nu får han då penicillin IGEN... i 10 dagar!
Har också hunnit ta lite bilder på morgonrundan idag. Vi brukar inte gå i skogen på morgonen annars, men det blåser som 17 idag (det gör det ju ALDRIG i Skåne). Vi har nästan aldrig heller sällskap mer än på kvällsrundan, vilket var ganska skönt så att Jazz kunde springa av sig ordentligt!
Jag har också några andra bilder på honom när han hjälper mor med diskmaskinen och när han busar lite hemma!
Japp det var allt för idag! Jag återkommer när jag har mer att berätta. Kanske när jag får till torsdagsträffarna med mina "nya hundkursare" så att vi kan träna på att vara "anti-sociala" inför vårens kursstart... eftersom det inte går någon kurs nu i höst får vi ju ta tag i det själv ;-) Hade inte alls varit fel! //Tjing-pling
Spännande helg!!!
I vilket fall ska det bli en spännande helg!!!
Imorgon ska jag och systern åka till Nybrostrand för en 1-dagars kurs hos en tränare (det är egentligen en 2-gångers men jag var i Värmamo förra lördagen), för att se om det finns någon hjälp att få mot Jazz hoppande och bitande... Får se om hon har några bra knep - för jag har testat det mesta i detta laget. Skulle vara skönt om jag någon gång kunde ta med honom bort eller bjuda hem folk utan att skämmas för hans dåliga uppförande. Han är ju så himla underbar och väluppfostrad annars om jag själv får skryta lite... =) (Kanske då lite med fars och Kimber's husses hjälp)
På söndag ska jag, mor och far åka på valpträff! Den är öppen för alla kullarna Kennel Riesenspass haft och det ska vara fantastiskt kul att se så många riesen på en och samma gång. Då får jag ju också bekräftat om de är så som alla säger jag träffat - helt enkelt precis som Jazz är, alltså helt normal för rasen - eller om det är jag som inte varit "tuff tillräckligt" i min uppfostran... Hmmmm... Far ville ju såklart också med nu när han "blivit morfar"... Tycker det är jättekul att han engagerar sig så mycket nu och mor har då inget val än att följa med även om hon kanske hellre hade varit i trädgården hela dagen och höstarbetat lite! Men, jag hoppas att hon också ser fram emot det - för vår skull i alla fall.
Så, jag återkommer förhoppningsvis med bilder och "berättelser" efter helgen!
Önskar er alla en trevlig helg där ute i höstmörkret!!
Längtan efter att bli morfar...
... är säkert de flesta äldre mäns dröm =)
Men inte när det gäller min far... Han har alltid sagt att han inte förstår det där med att prata och skryta om små ungar som inte ens är ens egna. Och det där med barnprat är inte något han alls gillar. Kanske för att han jobbade så mycket när jag och min syster var små och aldrig var hemma under våra vakna timmar, så han inte riktigt vet vad andra pratar om?
I vilket fall har han blivit morfar - fast till ett svart lurvigt monster! Han är sååå stolt, vill gärna visa upp honom så han tar med hon till affären i byn när han köper tidningen och de klär varandra jättefint. Jazz har grym respekt för honom och antagligen av samma skäl som alla andra. Han har ganska mörk röst, rak i ryggen, kan se riktigt arg ut och man bråkar helt enkelt inte med honom... fast han inte är så stor *fniss*
När jag skulle iväg och titta på Jazz när han var 6 veckor ville far inte åka med.
"- Det är så j-la onödigt. Va ska du med hund till? Dom kostar pengar, tar tid, man blir så bunden, de fäller, bråkar, blir sjuka, luktar illa, fiser när man sitter och äter, drar in en massa skit och du måste städa ofta. Nä, jag ska inte åka med!!!" (...han har haft hund själv, en pointer som fick cancer).
Han gav sig och åkte med till slut! Tillsammans med mig, systern min och kära mor. Mor och systern blev lika förälskade som jag - och far också i hemlighet, fast inget han riktigt erkänt än =) När jag sa att jag bestämt mig för att köpa en av valparna, fick jag höra klart och tydligt genom båda öronen att han skulle minsann inte passa någon hund. Det fick jag klara själv om jag nu skulle vara så dum...
Idag låter det: "-Aaah, inte ska han sitta i bilen när du är på Bollerup... Han kan va här på firman hos oss. Det går så bra så. Han är så lugn och sköter sig så fint!"
I fredags var jag på ELMIA och på kvällen mellanlandade jag i Värnamo hos kursaren C (...vilket var ett trevligt återseende =)) Jazz var då hos föräldrarna och övernattade 1 natt där. Första gången han sov borta! Jag var nog som andra småbarnsföräldrar och hade packat massa saker. Hans säng, favoritgosedjuret Randis, mat, godis, märgben och en lång lista på hur hans dygn brukar se ut...
Båda två sa i kör att han skulle inte få sova i deras säng i alla fall!!! Nähä, inte det... försök undvika att mitt lurviga monster vill ha kroppskontakt på natten - vissa delar av den i alla fall. Och så blev det =) Mor vaknade till av att hon inte fick luft för något svart skäggigt låg upp på halsen. Det var ett litet huvud som ska andas, lukta och känna skinn... Senare vaknade hon till på morgonkvisten av att det rörde sig ovanligt mycket i sängen. Då låg han hos far och skulle busa lite tyckte han.
De har en klädställning i sovrummet som han kommit på att det brukar hänga strumpor på. Så, bland det första han gör när han kommer dit är att han springer upp på ovanvåningen så fort han bara kan, snor en strumpa och hoppar runt i fars säng med den. Jazz är så lycklig då - men frågan är om far är lika lycklig av att alltid få blöta strumpor och en uppstökad säng?
Modigare och modigare...
För ett halvår sen skulle jag ALDRIG gå ut i skogen när det började bli mörkt. Och absolut inte när det redan ÄR mörkt. Knappt ens gå ut med soporna (ryser till lite - usch) sen det blivit mörkt. Inne i stan eller så där det finns gatlampor eller i alla fall lite lampor i trädgårdar och trappuppgångar går väl bra (ibland), men här mitt ute i ingenstans finns bara månens fantastiska sken (Den natten då det är klar himmel såklart! Annars är den lampan inte mycket att hurra för heller).
Nu har jag inget att be för längre och kan inte strunta i det heller. Jazz måste ju ut på sina rundor och jag också för att ryggen ska orka med alla x-jobbs-behandlingar. På med kläder, reflexväst till mig och monstret, pannlampa och ut på promenad bara! Det går ganska bra =) Har till och med honom lös vissa sträckor så han får springa av sig ordentligt, fast jag blir helt ensam där på stigen bland alla skogstroll och annat läskigt. Men han har FULL koll på mig! Släckte lampan härom kvällen när han var iväg på upptäktsfärd, för att se vad han skulle göra eller om han inte skulle reagera alls. Han kom som ett skott och petade på mig både med näsa och med "handen" för att förklara att han var där. Min lille älskling...
I söndags var vi och systern min hos föräldrarna och åt äpplepaj som jag bakat efter mormors recept ;-) (Men då glutenfri version... Igår var det 4 år sen hon gick bort och jag saknar henne grymt mycket fortfarande! Tur att man kan minnas allt fint och fortfarande få njuta av alla goda ting som gjordes i det där köket... fast på mitt sätt och i mitt kök). Fick en hel påse med äpplen av grannen (inte av Kimbers ägare, utan av ett annat pensionärspar) och jag skalade, skalade, skalade och skalade. Äntligen hade jag blivit av med alla äpplena - när han på kvällen kom med en ny påse. Kunde inte säga nej, utan bara le och tacka! Mer paj får det bli... tur att jag skaffat stor frys!
I alla fall när vi suttit där och ätit vår paj och druckit vårt kaffe, frågar far om han får ta med Jazz till affären?!? Han skulle bara köpa tidiningen så han behövde inte vänta utanför så länge. Nu har ju Jazz då aldrig varit lämnad så förr och far har inte världens bästa hjärta, så vi bestämde att jag skulle gå en bra bit bakom dom och kolla så ingen hände. Jag smög omkring där i byn och om någon såg mig göra detta, trodde de nog att jag inte var helt frisk i knoppen =) Allt såg bra ut och de lunkade på där framme mot affären. När de kom fram och far band fast Jazz, gömde jag mig bakom skjulet är de har kundvagnarna. (Tur att det knappt var något folk i affären) Fanns ingen möjlighet att han kunde se mig och vinden låg på mot mig. Jazz låg ner jättefint och väntade och jag tittade med ett öga mellan stupränna och skjul och såg bara en liten svart tass. Helt plötsligt flyger Jazz upp! Han känner att jag är där, står med näsan högt och tittar mot mitt håll. Jag gömmer mig helt, för far kommer ut ur affären och han hinner knappt lossa kopplet förrän Jazz är hos mig. Han var jätteduktig som klarade av uppgiften att ligga fint och man kan ju inte komma ifrån att han har en fantastisk näsa =)
Igår på kvällsrundan (fortfarande ljust ute) skulle jag kolla om han verkligen hade koll på mig. Han sprang iväg och kunde omöjligt se mig. Jag skyndade mig att klättra upp i ett träd, sådär 1½ meter upp och sa ingenting. Efter ½ minut kanske, kom min svarta nosarbetande vovve och skulle klättra upp till mig. Duktig är han! Tvekade inte en sekund!
Även om nu Jazz är jätteduktig på att jobba med sin näsa och är sådär lagom bra på lydnad och inkallning, så har han "hemskans" problem med att lugna ner sig och slappna av. Inte slappna av för att vila eller sova, för det kan han göra - i min eller hans egen säng, framför tv'n, i bilen eller på firman hos mina föräldrar - utan problem. Det jag menar när han träffar folk eller djur han tycker om och älskar. Han går upp i högvarv och skäller, drar, rycker, hoppar, får gigantiskt långa armar som gör avtryck på kläder eller hamnar direkt i ansiktet på hunden vi möter (inte alls populärt kan jag tala om) och lyssnar inte alls på mig, utan blir bara skitarg och biter (hugger) när jag försöker få honom att lugna ner sig. Måste erkänna att detta är något jag inte vet hur jag ska hantera. Antagligen något fel jag gör - men vad? Försöker hålla ner honom så han inte hoppar (trampar på kopplet) och få honom att sitta sidan om eller bakom mig och ignorera att han finns. Skulle vilja få en liten stund av tystnad och lugn, för att kunna berömma. Men, kan säga att denna stund saknas helt! Han fattar inte heller att man kan säga hej till någon man möter, utan att känna personen. - Vadå? Känner vi den? Okej, då hälsar jag på mitt sätt!! Nähä? Vadå? Du sa ju HEJ!!! Konstigt... Får jag inte hälsa nu??
Var hos min morbror en sväng igår. När jag sa att jag skulle köra för att jag hade mitt svarta lilla monster i bilen, sa han:
"- Mmmm, jag tycker faktiskt inte riktigt om honom. Han är ganska jobbig. Hur gammal är han nu? Tror du att han nånsin blir bättre? Det tror inte jag... det är det där skällandet... och att han hoppar..." Nu är det så att han själv har haft hundar, har katter, höns och är uppväxt med lantbruksdjur. Så erfarenhet av att hantera djur det har han. Tänk om han har rätt? Ganska jobbig tanke faktiskt...
Många säger: En gång riesen - alltid riesen... Vi får väl se! =)
Fler tänder på gång!!!
En liten olycka skedde här i fredags! Eller inte så liten egentligen... Jag skulle starta datorn (den nya som jag köpt nu i somras) för att efter frukosten sätta mig för att jobba lite och höll min kaffemugg i handen - med kaffe & mjölk i. Denna fantastiska morgondryck skulle i min mage men Jazz tyckte annorlunda. Han hoppade så klart upp på mig för att kolla vad jag hade där och jag tappade muggen. Rakt över datorn!!! Denna (+ min "gamla" som befann sig sidan om) åkte snabbt in i duschen (utan dusch alltså) upp&ner och fick ligga där och rinna av ett tag. Allting på skrivbordet fick torkas av inklusive väggar och golv. Torkade av datorn och den luktade (gör fortfarande) bara kaffe... Tog fram dammsugaren för att försiktigt suga upp vätskan som trängt in mellan tangenterna och vips så lossnade en av knapparna och jag fick öppna påsen och börja rota i gammalt skräp och damm. Det var ju inte så att jag nyss bytt påsen heller (ganska äckligt!). Hittade knappen - satte tillbaks den och testade datorn! Japp, den funkade! Stängde av den och skulle använda den igen på kvällen.... Nähä, blå sida med en massa text om att det var något fel och att den gjorde så för att skydda informationen... *suck*. Företaget jag köpt den av hade bara support vardagar så det var bara att vänta. I måndags när jag startade datorn och tryckte på F8-knappen som den sa att jag skulle, skrek datorn till och både Jazz och jag hoppade högt. Sen funkade den igen... eller nästan. Vissa knappar är lite tröga speciellt den som lossnade och fungerar bara när de vill *suck*. Den "gamla datorn" är det lite värre med, för den skriver siffror när jag trycker på vissa bokstäver. Har sparat ner allting nu i alla fall på en extern hårddisk. Ska ringa supporten idag och höra vad garantin/försäkringen täcker...
I vilket fall så gick Jazz sitt första riktiga spår i söndags!!!
Kimbers husse (B) åkte ner med sele, lina, markeringar, kycklingköttbullar (lite favorit just nu) och pinnar. Han la ett spår i vinkel på ca 250 meter. En halv köttbulle vid varje pinne/markering så att han fattade vad det gick ut på och några stycken vid slutpinnen. Vi tyckte båda att det räckte med 250 meter med tanke på att han aldrig gjort det förut - och inte jag heller... När det var klart åkte jag och Jazz ner till spåret och satte på sele m.m. Eftersom jag ville se hur det gick till så gick B med honom och jag lite efter. Jazz satte näsan i marken och iväg gick det och det fort!!! Han sket fullständigt i att det var B som höll i linan *fniss*. Snabb som blixten hittade han första köttbullen och tog pinnen i munnen som han lämnade över till mig. Vi hann knappt säga till honom att fortsätta förrän han var iväg för att hitta nästa osv och han var vid slutpinnen... Mums med köttbullar men vadå? Var det inte mer?? Är det slut redan??? Jazz var skitduktig och följde spåret jättebra och kunde lätt gå ett spår på 500 meter för det där med att bli trött av att använda näsan, behövs det mer utmaning än så för mitt svarta vilddjur! Han var ungefär lika pigg och trotsig som vanligt och inte speciellt trött av eftermiddagsarbetet i skogen =) Men kul var det!!! B sa att det märktes att vi tränat på detta hemma eftersom han fattade direkt vad han skulle göra. Vilken tur att något gett resultat då! *hihi*
Jazz lever ganska bra upp till sitt namn. Han "jazzar" liksom runt alltid och som sin matte när jag var liten (...eller gör väl fortfarande skulle jag tro) - har ganska svårt att vara stilla i vaket tillstånd! Han söker kontakt hela tiden. Inte bara ögonkontakt då utan även kroppskontakt! ;-) Kunde han krypa in under skinnet på mig skulle han gjort det. Han kommer också med sina "händer" hela tiden och klappar och petar på mig för att visa att han finns där (precis som om det går att undvika att höra eller se?). Om det gick skulle han nog vilja förvandlas till en dvärg för att sitta i mitt knä hela dagarna för som det är nu står han med fötterna i golvet och överkroppen liggande i mitt knä. En kram då och då vill han också ha - och det får han. Men allt detta när jag vill! På natten sover han mest i sin egen säng men också i min. Då har han "egen kudde" (snor min ena) och ligger ganska tätt intill mig. Gärna med näsan i mitt öra så att jag verkligen ska höra hans snarkningar...
Så är han! Mitt svarta busiga livliga bitiga skälliga hoppiga charmiga underbara älskade monster: Jazz!
Cesar Millan - bra eller dålig "hundpratare"?
Idag på morgonrundan pratade vi länge och väl med ett par grannar en bit bort. Här är liksom alla grannar fast det ligger många hus mellan. Det blir så när det inte är så många som bor här under vinterhalvåret... De har tagit hand om en vildkattunge, eller rättare sagt en sommarkatt som fått ungar och lämnat denna hos dom =) Lill-Missan kallas den och är helsvart. Jättesöt när den visar ragg och fäller upp hela pälsen på ryggen och svansen blir så lurvig att den ser ut som en ekorre! Både Jazz och katten är supernyfikna på varandra och jag hoppas att jag en dag kan skaffa katt igen och att lille mister inte jagar och skrämmer livet ur den/dom. Tror inte att han skulle göra det för han är bara lycklig - inte elak!
I alla fall fick jag tid att titta på TV igår kväll på 4+ där den berömde Cesar Millan har sitt program om hundprateri. Nu är det ju inte hundarna han fixar till mest, utan genom att se hur hunden beter sig - hjälper han ägarna att jobba med hunden på ett annat sätt. Nu ska man kanske inte ta till sig allt han gör eftersom vissa halsband och så är ju inte tillåtna att använda i Sverige. Man väljer ju själv vad man vill ta till sig och vad man glömmer bort lika snabbt som man sett och hört. Många tycker att det han sysslar med "är gammalt" och att man inte anväder de metoderna längre, men om inget annat fungerar då? Som jag har försökt med alla moderna och snälla metoder som att ignorera, gå därifrån, positiv belöning osv. Öh, fungerar inte riktigt alltid kan jag berätta!!!
Igår på programmet var det en boxer med lite hopp-problem. Jag fnittrade hela tiden med lite allvar bakom, för det var ju Jazz "soul mate"!!! Hunden var inte aggressiv, inte dominant utan bara jättelycklig och hyperaktiv =) Här sa faktiskt Cesar att ignorera och gå därifrån inte fungerar på en hyperaktiv hund, för de förstår inte! I normala fall fungerar det, men inte här... Med hyperaktiva hundar ignorerar man och går därifrån när man fått hunden att förstå vad man vill - för att visa att det var rätt. (Här har jag ju klappat och berömt och det är nog ganska fel?! Hmmm)
Vad man då som ägare ska göra är att behålla lugnet och ta plats. (Ta plats går ju bra, men att behålla lugnet är något jag måste börja jobba på!) Om man stressar och jagar upp sig - jagar man upp hunden och den tror att leken är igång, fast man menar allvar. Man får inte heller luta sig fram utan ska sträcka på sig när man går mot hunden... (Det kan ju gå bra om han "bara" gjort fel. Men då undrar jag hur man ska få tag på de saker han snott och springer runt med, som han inte får lov att ha!? Jag jagar inte honom utan försöker locka och byta, men ibland skulle man vilja rädda den där koftan eller tidningen man inte hunnit läsa än) Om man tar tag i hunden och flyttar den t.ex. genom att ta i halsbandet - har den inte fattat att det gäller för alltid, utan bara just den sekunden. Sen sa han också något om det där med att "brotta ner och hålla fast hunden" som så många tycker är fel. Det handlar inte alltid om hundens dominans och att plocka bort/sätta sig över denna! Som i detta fallet med en hyperaktiv hund handlar det om att lugna ner hunden, för att den inte ska skada sig själv eller någon annan i sin iver och framfart. Hunden måste också aktiveras ordentligt (trodde faktiskt att jag gjorde det) för att bli av med energi för att inte hitta på egna aktiviteter som vi människor inte gillar... Vet inte vad jag mer ska hitta på för att trötta ut honom? Jag tar ordentliga promenader, han får leta upp saker, leta upp mig, busar med Kimber, lagom nivå på dragkamp, lite trix och ganska mycket med platssittning/liggning och inkallningar i skogen på kvällspromenaden. Till helgen - om det blir väder för det - ska han få gå ett riktigt spår för första gången! Det gör förhoppningsvis susen för hjärnarbetet =)
Jazz blir bättre och bättre för varje dag. Nu har han varit helt bra i magen i hela 2 veckor TJOHO!!! Så, nu börjar det se ljusare ut med tanke på hans mage/tarm och foderallergier. 4 månader med magont och akutpromenader mellan varven för att inte göra på sig... Måste ha varit ett rent helvete! Magen är inte helt inkörd på tider än, men det kommer sakta men säkert. Det är skönt för både Jazz, mig och mina föräldrar som passar honom varje vardag =) Han är lite tramsig med maten bara... Äter inte upp ordentligt alltid och han har ju börjat komma på att han är hanhund också och att det finns miljoner nya dofter där ute. Annars kliar han sig tyvärr ganska mycket fortfarande, men jag tror att det kommer minska lite nu när magen funkar och hudceller m.m. byts ut efterhand och blir en till frisk hud!
Nu ska jag snart ut på lunchpromenad i det underbara höstvädret! Ta hand om er där ute i det avlånga Sverige...
Härlig tid att se fram emot =)
Men lite har jag då märkt redan nu i veckan. Förändringen kommer blixtsnabbt! Jazz och grannens schäfer Kimber (som är en 7-årig (?) ganska dominant hane) sprang runt och busade lite som vanligt, när Jazz helt plötsligt hoppade upp på ryggen på honom. Men, Kimber knäade lite bara och gick därifrån. (Ja, som vi då vet är han inte homosexuell *fniss* utan visar sin dominans) Han har alltid varit dominant, vilket jag fått höra att valpar inte kan vara! Va? Då har ni inte träffat min valp i alla fall... Jag trodde att det skulle smälla till ordentligt denna gången för ett spräckt ögonbryn på midsommarafton ska väl inte räcka för att tukta min gangster. Han är så himla klättrig i ansiktet också - vilket Kimber hatar och det visar han ganska tydligt med att morra, visa tänder och bita Jazz över halsen. - Vadå? Jag bryr mig inte ett dugg, säger Jazz och fortsätter lika glad och ivrig som vanligt. Ganska speciellt beteende för schnauzer, tror jag, det där att inte bry sig och klättrandet i ansiktet. För Stevie (som är en annan kompis till Jazz här i lilla stugbyn) är dvärgschnauzer och klättrar också lite i ansiktet. Fast inte mot Kimber då - alla andra hundar har respekt för honom! Så, jag tror att det blir lite tufft mellan grabbarna innan de gjort upp och om Kimber ska fortsätta vara "the boss" eller om Jazz får ta över. Återstår att se! Bara det går hyfsat lugnt till... *pust*
En annan sak är att Jazz har börjat "prata" i olika röstläge. Skallet är också tydligare när han visar glädje eller när han är vaktar. Jag har fortfarande lite svårt att skilja på hans enerverande skäll, hoppande och fruktansvärda bitande - om det är att han behöver gå ut och göra nr 2 (vilket jag försöker hålla till speciella tider på dygnet så det inte blir ett himla spring hela tiden) eller om han vill göra något för att han är uttråkad. Ibland gör han likadant när han är trött och bara vill att jag ska sitta hos honom och mysa tills han somnar. Hmmm. Det nya ljudet är ett jollrande ljud som kom ut från hans mun igår när vi gick en runda på Bollerup och tittade på hästarna. När jag var och fick Jazz klippt vad det en hane där som jollrade jättemycket . Så jag vet vad jag har att se fram emot =) Ja ja, bättre än att han ska skälla hela tiden!
På tal om vaktskallet! *asgarv* Härom dagen kom det en bil med 3 vuxna herrar i som skulle prata om Bibeln och Guds ord. Vad de gör här på hösten i ett sommarstugeområde kan man ju fråga sig - kanske bara en täckmantel för att kolla vilka hus som är obebodda? De började i alla fall med att knacka på i Kimbers hus och frågade om de var intresserade av information om Gud!? De påpekade att de tyckte Kimber var stor och husse i huset sa att han var ganska farlig om de inte var hemma! ;-) Efter att de var klara där - tog inte så lång tid - skulle han gå över hit. Jazz satt och skällde i sängen och tittade ut mot infarten (det enda fönster som finns åt det hållet och man ser jättebra från sängen tycker Jazz) Jag gömde mig lite vid sidan för att se hur de ställde sig till min vaktande unghund. Han vände snabbt och satte sig i bilen!!! Hihi... bra jobbat Jazz!! Duktig vovve!
Jag har ju satt igång med mitt examensarbete nu! Håller på med den praktiska delen (massage- & ryktbehandlingar på häst) och håller till på Bollerups Naturbruksgymnasium. Antingen är jag där på förmiddagen eller på eftermiddagen alla vardagar i veckan. Jazz är då hos dagmamma/-pappa eller rättare sagt hos mina föräldrar uppe på firman. Far som tyckte det var sååååå onödigt att skaffa hund är nu den som tycker det är synd om Jazz att han ska behöva sitta i bilen helt ensam, hela 2 timmar om dagen. - Stackars liten, han har det bättre här hos oss! I fredags kunde han tyvärr inte vara på firman utan var med mig "på jobbet". Hittade en fin plats för bilen i skuggan och han hade mysigt täcke, sitt älg-gosedjur och ett gammalt märgben att gnaga på i buren. Och när jag kom till bilen igen när jag var klar - sov han så gott så!!!
Idag ska vi (och alla andra som tränat för Rutger i Skurup) till Eva för att grilla och minnas vår käre hundtränare. Det ska bli roligt att träffa alla igen och bra träning för Jazz att bara få sitta och titta på alla hundar...
Gummistövlar, Regnställ & Pannlampa
Förr (innan Jazz kom in i mitt liv - eller rättare sagt: "blev mitt liv") kunde man ju välja bort de där promenaderna när det blåste och regnade, för att bara gå ut de där underbart sköna höstdagarna... och njuta av solen, alla dofter och färger. Men, inte nu längre! UT I SKITVÄDRET BARA... Har faktiskt köpt regnjacka till Jazz också. Jag hade bestämt mig för att INTE göra det. Han är ju faktiskt hund. Men så är det ju det att han har sin klåda och sin känsliga hud. Vill inte att han ovanpå allt ska få fukteksem! Sen är det ju inte världens roligaste att stå och gnugga hunden torr 3 ggr om dagen (minst) och städa och byta lakan hela tiden för att han inte själv kan skilja på när han är torr & ren och blöt & smutsig. Har ju ingen hall/litet rum som han kan vara i tills han torkat... Så, det fick bli såhär. Fungerar ganska bra tycker jag!
Fast det är egentligen ganska skönt att komma ut och få röra på sig varje dag - ca 45 minuter på morgonen och sen lite bollekar för att bli av med all massa energi som är kvar i den lilla kroppen (inte min då), 15-20 minuters kortis på lunchen och avslutar med lite dragkamp (eller tar dragkampen vid kaffedags på eftermiddagen) och ett antal kommandon så att det blir träning samtidigt, för att sedan avsluta dagens promenader (i skogen) med en lång, skön, nästan helt koppelfri runda på en timme - med inkallningar, sitt, ligg, stanna, kurragömma, hoppa över stockar, leta godis på stammar och lek i sandgropar. OJ vilken låååång mening =) Sen får man vara observant och ha ett snabbare öga än Jazz vad gäller kobajs, annan bajs, kaniner, harar, rådjur, fåglar, andra människor på promenad och hundar så klart. Hinner jag inte med att stanna honom, kalla in och koppla är det helt kört. Trots godaste och bästa träningsgodiset (eller bollen-med-snöret) i världen... Men han blir bättre för varje dag! =) Och jag med...
Testade pannlampan härom kvällen. Usch vad läskigt!!! Allt syns ju... inte alls som med en liten ficklampa. Det satt 2 jättestora reflekterande ögon mitt på vägen där vi skulle gå. Jazz reagerade inte alls, men jag tyckte det var väldigt skumt. Rätt som det var flög ögonen upp i ett träd - bara en uggla! Massa ögon överallt... men vad som är skönt är ju att de ögon som reflekterar är djur... de ögon man inte ser - det är ju dom som är läskiga (ryser till lite - hua - jag är nog den som är mest mörkrädd i hela världen - som faktiskt blivit mycket bättre sen jag skaffade Jazz så det är väl bara i Norden nu då).
Jazz har blivit klippt! Nu ser han ut som en riesen - och inte som en vildvuxen liten svart nalle. Min valp har blivit hund!
Det kliar ju såklart överallt på honom. Tur att "frisören" inte ville trimma än p.g.a. bakgrunden med allergier och så. Det hade antagligen varit värre för huden... Hon har själv (kennel) både riesen och dvärgschnauzer och Jazz var jättelugn och fin där på trim/klippbordet. Tror att han kände hennes energi, som Cesar Millan alltid pratar om, och att det var en van riesenenergi (fniss). Det tog 2 timmar att fixa till honom med två olika "eldrivna saxar", vanliga saxar, avtunningssaxar, underullsknivar och klosax.
Enligt en då ganska van och erfaren riesenägare, fick jag reda på att jag har en helt normal, stabil, trevlig och mycket aktiv unghund av rasen Riesenschnauzer. Och det ska jag vara glad för =) Mycket lättare att lära en arbetsvillig hund nya saker! Fick också reda på att en riesen inte har 4 ben - de har 2 ben och 2 armar (det har jag och alla i min omgivning märkt ganska tydligt). Som riesenägare måste man också erbjuda det bästa för att få hunden dit man vill ha den. "Att som arbetsgivare ge en klapp på axeln till den som erbjuds att arbeta extra på julafton, istället för 10.000 extra på kontot är det ingen som går med på, och det slutar med att man får göra det själv"... Man ska också tänka på att hunduppfostran av en riesen ska likna den uppfostran man ger till en unghäst! Alltså konsekvent, tydlig och ganska sträng. Man accepterar inte att en häst slår med frambenen eller att den hoppar upp på en eller att den bits. Där är man inte rädd för att säga ifrån på skarpen! Det samma gäller då för mitt monster... Började direkt med min stränghet (konsekvent har jag varit hela tiden, men för snäll) när jag lämnade trimbordet i torsdags. Jazz är lite gnällig nu... för jag sätter hårt mot hårt, utan att vara för hårdhänt eller elak!
Jazz är nu 7 månader och 9 dagar, 63 cm i mankhöjd och väger 28 kilo. Ganska jobbigt nu att ha honom i famnen uppe på badrumsvågen och kunna läsa av den samtidigt! Men skam den som ger sig...
Kära underbara vänner...
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag aldrig hör av mig - på något sätt, förutom här!!! Var tiden blir av har jag ingen aning om. Eller JO det vet jag. Den lägger jag på Jazz... *fniss* Jag tänker på er alla varje dag och undrar hur ni har det runt om i vårt avlånga land. Vilka kurser ni läser, hur det går med alla x-jobb eller ni med "vanligt jobb" - hur har ni det där ute... ? Hur jag har det vet ni ju alla med tanke på den här lilla bloggen - men hur jag mår? Tja, det vet jag knappt själv... finns inte riktigt tid att känna efter. Tur är väl antagligen det!
Saknar Malmö grymt jättemycket och mitt stressiga men trygga liv med 4H, min älskade Misen (som lämnade mig alldeles för tidigt) och med de vänner jag hade i storsta'n. Saknar faktiskt Uppsala också! Allt kaffedrickande (förutom när man då "gör en Malin" med Syltans take-away-pappersmuggar-med-värdelöst-plastlock-med-hål-i), te och kladdkakeätande, partys, middagar, restaurangbesök, "kompis-shopping" på ICA i Gottsunda och Gränby Centrum och alla 14:is-tv-programmen som var riktigt trevliga och pratiga kvällar hemma i någons soffa!
Nu är det så att när jag väl kommer hem på kvällen, efter att ha jobbat hela dagen med allt möjligt och viktigt, är det minst 1 timmes kvällsrunda i skogen med kombinerad lydnadsträning som gäller. Sen ska det lagas mat till mig och fixas mat till lilla svarta monstret. När vi (oftast bara Jazz - jag får så snällt vänta med att äta) är mätta och belåtna tar jag bilen och kör iväg en sväng och Jazz är "hemma och passar huset". Japp, har äntligen kommit till skott med ensamträningen. Än så länge är jag bara borta 30 minuter ungefär, men tiden ska ökas varje vecka nu. Både Jazz och jag måste få lite distans och komma ifrån varandra lite. Det är ganska jobbigt att ha en svart nalle hängande efter sig hela tiden och det är nog ganska jobbigt för honom också att aldrig kunna släppa taget. Det har blivit lite silvertejps-effekt av det hela!!!
I vilket fall så när jag kommer hem igen - fått mat i magen - busat lite med Jazz - "nattat honom" - så är jag så slut att jag nästan svimmar på soffan. Fast då är det lika bra att gå och lägga sig ordentligt - för man ska ju upp tidigt igen nästa dag, för att hinna med en rejäl morgonpromenad, lite lek och alla andra bestyr... innan det är dags att åka till jobbet igen *suck* Förstår nu - på riktigt - hur alla småbarnsföräldrar har det!! Vet inte om det direkt lockar... detta räcker liksom... just nu i alla fall. Kan bero på det eviga singellivet =)
Så, det kanske kan finnas tid till lite telefonsamtal under ensamträningen när jag är iväg. Problemet är bara att man ska ju inte prata i telefon när man kör bil (mååååånga rådjur och älgar här nere) och så blir det så himla dyrt. Hmmm... Ni får ha tålamod med mig.
Jag har inte glömt er - jag hinner bara inte riktigt med...
Sorg och saknad...
Tänker på dig Eva! Kram
Energiknippet Jazz
JAG SKA INTE SOVA - FÖR DÅ KANSKE JAG MISSAR NÅGOT
I vilket fall gick träningen riktigt bra igår. Ja, inte jämfört med de andra ekipagen (de hundarna är dock äldre) men om man tittar på hur det gått för mig och Jazz de andra gångerna. Trots regn och kyla ville han titta och lyssna på mig (nästan) hela tiden. Inte mycket hoppande och bitande i kopplet heller, som han ofta gör när han tror att livet, träning och promenaderna bara är lek, lek och åter lek *hmmm* Vi hade också mycket träning tillsammans med de andra hundarna genom att bara gå runt på planen huller om buller, möta varandra, sitta kvar vid möte, ligga kvar vid möte, gå mellan några hundar utan att hälsa... Riktigt kul att kunna visa att även vi kan!
Annars har vi börjat leka mycket mer - jag och Jazz. Nu är det tennisbollarna (3 st) som kastas eller rullas iväg varje dag. Jazz hämtar bollen, kommer till mig med bollen och släpper bollen (allt på kommando). Detta klarar han jättebra. I några dagar har vi också tagit upp lite dragkamp med nej, släpp och varsågod (också på kommando). Han är lite vild och ostyrig i början innan han fattar vad jag vill ha ut av det, men det går ganska bra. Har t.o.m. haft med bollen-med-snöret på kvällspromenaden och haft honom lös i skogen för inkallningsövningar! Tur att han (oftast) vet vad ordet stanna betyder, speciellt när man hinner se de där små rådjuren före honom *pust* Tyvärr jagar han gärna fåglar och jag försöker få honom att stanna och komma på inkallning. Det går - men efter han sprungit ca 50 meter först...
Nya favoritgodiset vid träning är kycklinghjärta som jag tillagar i små bitar i ugnen med lite rosmarin och timjan på. MUMS! - tycker Jazz. Och skönt tycker jag - som har tagit paus i köttbullsrullningen.
Vad jag måste ta tag i är hans skällande. Förutom vaktandet har han kommit på att om han skäller tillräckligt mycket så får han som han vill... Ja, inte om det bara är han och jag för jag bryr mig inte om honom då, men om vi är på kontoret kan han ju inte hålla på så med tanke på kunder och telefonsamtal. Far och systern min tycker det är jobbigt med allt skällande, så de kelar med honom när han "beter sig illa" för då blir han tyst. Vet inte hur jag ska jobba bort detta. Men, kommer kanske på något bra snart. Har börjat träna 'skall' och 'tyst'. Det går ibland - eller väldigt sällan ska jag kanske säga. Någon som har något bra knep?
Någon som bytt ut min hund?
Var på återbesök igår hos veterinär Staffan i Skivarp. Kommer att sakna denna trevliga personal och klinik - men jag kan ju inte hoppas på att Jazz blir dålig igen bara för att åka dit *hihi*. Nä, nu är det nya tag med "en ny hund" och ett nytt liv!!!
På tisdagen för 2 veckor sedan blev Jazz jättedålig i magen och jag menar JÄTTEDÅLIG - värre än han varit på hela tiden jag haft honom. Han stoppade väl i sig något på lunchpromenaden som jag inte såg, för på eftermiddagen började det. Sen höll det i sig och jag fick gå ut med honom 1 gång i timmen ungefär och ni kan ju alla förstå då hur det var... gick inte alls att plocka upp utan fick torka med pappersnäsdukar om det kom på olämpliga ställen så att ingen skulle trampa i det. Stackars lille Jazz! Precis som om han inte haft nog med magåkommor ;(
Onsdag förmiddag ringde jag till veterinärkliniken för att fråga om jag skulle göra något speciellt och då fick jag reda på att proverna var klara. Plockade då bort ALLT han inte tål i matväg - som morötter och grisöron - som han ÄLSKAR! Trodde att dessa var säkra kort, men inte alls... Däremot tåler han nötkött som jag var helt säker på att han inte tålde. Konstigt!! Jag hade i alla fall rätt om ägg och det tål han inte och det finns i R.C. valp- och juniorfoder han fått från första början. Inte konstigt att han varit jättejobbig! Så jag började med att koka ris och nötfärs och blandade ut torrfodret med för att stilla magen lite. Jättegott tyckte Jazz och det lugnade ner sig på fredag eftermiddag... (Och till husdjurarna där ute: JAPP, jag HAR gjort en balanserad foderstat som han succesivt kommer att vänjas vid. Lite nytta har man av alla kurser man läst.)
Under lördagen var han ganska bra i magen och vi åkte in till Ystad för miljöträning tillsammans med systern min. Köpte ett rökt märgben som han skulle sysselsätta sig med på söndagen när föräldrarna skulle passa honom för jag var på barndop. Problemet var att när jag hämtade honom vid 3-tiden hade han nästan ätit upp allt - benet också. Och så var det igång igen... *suck*. Det höll på fram och tillbaks tills lördag (i 1 vecka alltså) och på söndagen var han helt okej.
I måndags var jag och fixade håret - hade inte klippt och färgat sen i påskas och de grå liksom lyste igenom i det ovårdade, solblekta håret. Ska på bröllop på lördag och kan ju i alla fall känna mig lite fin. Har ju tappat totalt 10 kg nu också, och har fått låna kläder av systern min eftersom mina kläder är för stora och passar inte längre =) =) =) TJOHO!
I vilket fall på passade mina föräldrar honom på firman när jag var iväg. Han hade varit tyst, snäll, ätit sin lunch, sovit, vilat, tittat, inte blivit varm & stressad, inte kliat sig och inte alls luktat så illa som han gjort hela tiden jag haft honom. De sa att det var en helt annan hund! Och då hade han varit där i 6 timmar ungefär. Jättekul tycker jag. Kan faktiskt hålla med om att han blivit trevligare. Han bits inte lika mycket, han är lugnare på våra promenader, sover färre timmar dagtid, vill göra mer och fler saker och är MER AKTIV!! Trodde inte att han kunde vara det - men jojomensan kunde han det. Fast nu på ett trevligare sätt - vi kan till och med leka lite med tennisbollar nu utan att han hoppar och biter sönder mig. Men dragkamp är fortfarande förbjudet - det går liksom inte om man vill gå hel därifrån!
Ikväll ska vi på träning och det är 3 veckor sedan sist, eftersom han varit så dålig! Hoppas nu att det går bra =)
Tid för återbesök...
För nu har provsvaren kommit. Min veterinär har semester och har inte hunnit titta på dom än, men jag pratade med sköterskan/receptionisten idag och listan på saker han inte tål är låååång. Jag har fått reda på några saker han tål att äta i alla fall och det är tyvärr inte så mycket. Men jag får ju mer information av veterinären om 2 veckor hur jag ska gå tillväga. Det är ju såklart en massa annat också han inte tål som olika pollen, växter och gräs, kvalster och mögel. Men en fullständig lista får jag snart... Inte konstigt att han beter sig annorlunda och är jättejobbig. Det kliar ju överallt i näsan, ögonen och pälsen och ont i magen har han. Jag vet själv - är glutenintolerant - och äter man något man inte tål gör det ont som f*n.
Hade ett halvstryp på honom i 2 veckor men det gick inte alls längre. Tappade pälsen på halsen och kliade sig som bara den. Fick röda små utslag och inte bara på halsen utan även i jumskarna. Tog bort halsbandet och bytte till det gamla igen av nylon, utan knäppe som ligger emot. Utslagen är nästan borta redan och kliandet har avstannat - det ÄR alltså även nickelallergi! Så nu har jag beställt halsband med mässingsdetaljer i stället, för de är nickelfria. Han är så himla stark nu så jag kan inte ha ett vanligt halsband på honom när vi är ute och promenerar. Jag hinner inte riktigt med i svängarna alltid... han är såååå himla snabb. Så, tyvärr får det bli ett mindre snällt halsband. Det låter som om han är "överallt och ingenstans" men oftast går han jättefint vid min sida - utan att jag håller in kopplet. Lockande föremål är barn, fåglar, kaniner, bilar och andra hundar. Ja, vi tränar och tränar...
Jazz är väldigt dålig i magen idag. Så vi är hemma och går ut ofta för att göra behov när det trycker på. Tror inte att vi kan åka på träningen ikväll... Tråkigt tycker jag! För vi behöver det!!! Vet inte varför han blivit det. Han har ätit precis som vanligt men har väl fått i sig något på en liten promenad under gårdagen?
Ja, och tänderna - eller vänster hörntand. Tror inte att det var tillräckligt med att bara bränna vävnad. För tanden går upp emot tandköttet och trycker på. Inte så det blivit "någon grop" än men om inte käken breddar sig snart så blir det. Åh, dessa operationer och veterinärbesök. Hoppas att det klarar sig tills jag ska dit den 19. Får kolla med Staffan hur vi ska göra då... Tycker faktiskt att han ser lite sned ut i underkäken så att käkarna inte "passar ihop" riktigt. Hmmmm...
Kommit på att jag tar för lite foton också. Måste lära mig att ta fram kameran oftare. Har den alltid med mig i handväskan men alltid när det är något kul så är det över när kameran äntligen är på plats *suck*. Bättring!
