Jazz: 10 favoriter...
Ja, Jazz mår helt klart bättre nu när han får sitt kortison. Han är lugnare när han ska va lugn och helt klart mer trygg i sig själv. Lyssnar bättre och kan koncentrera sig (lite i alla fall) när jag säger vad han ska göra. Visst att han är mer aktiv nu när han är på G (han orkar bara inte hålla på så länge nu längre...) men det är väl så en riesen ska va? Aktiv och stabil!!! Det ser vi fram emot när det sker - då kanske till och med jag kan säga: "en gång riesen - alltid riesen".
Den ena medicinsorten han får är en glukokortikoid och ska fylla upp behovet av kortisol som han inte kan producera själv. Den andra sorten är en mineralkortikoid som ska balansera salterna. (Alltså är hela binjurebarken ur funktion!) Nu är det inte helt balanserat än så vi vet inte om det är denna dosen han ska ha eller om han ska ha mer/mindre. Han blir snabbt trött och orkar inte alls hålla igång i det tempot han höll förr. Han blir snabbt andfådd och lite lätt grå/blå om tungan. Detta beror på att blodvolymen inte är den samma när salterna inte är balanserade och påfrestar hjärtat lite. Så, det är väldigt viktigt att jag bromsar honom (ganska svårt) när jag ser att det är för mycket - för han själv har ingen aning eller känsla för när det här händer =) Därför får han inte leka med kompisarna Kimber eller Stevie så mycket just nu... Ska på återbesök den 5 februari för att ta nya blodprover. Nu får han också antibiotika för halsinfektionen... vilket gör honom lite kass i magen... eller så är det Advocate-medlet mot demodexen som gör det... tur att vi inte bor med asfalt, utan har skogen runt hörnet =) Då gör det inte lika mycket om det inte går att få upp allt - för det finns alltid rejält med mossa man kan lägga över så ingen trampar i det *ler*
Så över till 10 av Jazz favoriter...
Följa med - Stanna hemma:
Följa med! Kan sitta ganska länge i bilen... Skönt ställe det där =) Ganska mysigt med egen koja.
Koppel - Lös:
Lös! Helt klart. Då kan jag ju spåra upp något samtidigt...
Dragkamp - Kasta boll:
Dragkamp! Även om kasta boll kommer väääääldigt tätt inpå.
Duscha - Bada i havet:
Bada i havet!! Då kan man hoppa i vågor och det känns och låter så häftigt. När jag ska duscha ska jag stå där inne hur länge som helst och matte bara gnuggar och gnuggar in något som blir skum över hela kroppen och så blir pälsen konstig och luktar helt annorlunda efteråt. Fast oftast får jag bara benen och magen avspolade när det är dåligt väder ute. Det är ganska skönt!
Springa i egen trädgård - grannens trädgård:
Grannens, helt klart! Dom har mycket roligare fåglar i sina buskar som jag kan jaga =)
Kycklingköttbullar - Kycklinghjärta:
Oj, ganska lätt!! Mattes hemlagade hjärta i ugnen med lite timjan på!! mums.
Spår - Uppletande:
Spår! Spårar själv varje dag på kvällsrundan fast matte inte alltid vill det. När jag mår lite bättre har hon sagt att jag ska få spåra "på riktigt". Vadå? Det gör jag väl? Eller? Har ju näsan i marken hela tiden och springer som fasikens där efter rådjuren... Fattar inte riktigt det där med uppletande, men matte blir jätteglad när jag hittar och kommer med saker... Chansar vilt ibland och har jag tur får jag beröm och lite godis. Men ibland så får jag inget utan måste leta igen... *suck*
Leksaker - Trädgårdskannan:
Den stora gröna vattenkannan menar du? Är inte det en av mina leksaker? Den leker jag ju bäst med!! Så det får bli trädgårdskannan då.
Hundgodis - Popcorn:
Vi har aldrig haft popcorn med på någon träning eller så... Men i TV-soffan på helgen väljer jag nog att äta lite popcorn med matte. Har märkt att matte är ganska snål för hon äter de flesta själv. Får bara smaka några stycken. Hon säger att det inte är bra för mig... med allt salt som finns på så hon blåser ordentligt på dom först innan jag får smaka...
Soffan - Sängen
Jag fick ju inte vara i sängen när jag kom till matte. Men när jag blev sjuk första gången fick jag ligga där och mysa. Och det gör jag nu varje dag =) så jag väljer sängen. Det är bästa stället - man kan se ut också mot infarten. Enda fönstret på det hållet i hela huset, så jag håller koll om det kommer någon eller om Kimer och hans husse eller matte är ute. Tycker om att vakta. Matte säger till mig jätteofta att jag inte får skälla och morra... Fattar inte varför!? Är det inte det jag ska göra? Varna och skrämma folk? Fast ibland är det för att jag blir så lycklig, då blir det lite mer åt det ylande hållet, för att det är någon jag känner och det verkar som om matte inte fattar att hon då ska släppa ut mig så jag får hälsa...
Utredning påbörjad - och till viss del redan klar!
Toncillerna är borta och Jazz verkar inte bry sig ett dugg =) Skönt!!! Men det fick bli koppel och kort kvällsrunda idag för att den såriga halsen inte skulle börja blöda som det antagligen gjort om han fått springa runt i hans vanliga rallyfart... Och mjuk mat till kvällsmat blev det... Gott! Kan nog köra på som vanligt imorgon igen med det här tåliga underbara lilla livet.
Jag hade som vanligt gjort en liten lista till Staffan om hur Jazz är, vad han gör och hur han beter sig - vissa som förändringar sen vi vad där sist för 1½ vecka sen och vissa samma. Ganska lång lista denna gången. En av punkerna var "tappat hjärnan"... Fick förklara mig lite då med att han inte vet vad han heter, inte kommer när jag kallar, kan inget av det han lärt sig osv. Visst tänker många - han är riesen, hanhund och snart 1 år gammal. De är såna då... Men NEJ! det är inte ett normalt beteende, för han kan saker och han vet vad mina kommando betyder. Jazz är inte normal just nu. Något är fel! Jag hade också en lista på vad jag trodde det kunde vara och som ni vet så fanns sköldkörteln med där. Staffan fick ge med sig, för när han tittade på honom såg han den tydliga förändring som skett i pälsen och huden på denna korta tid. Men när jag berättade att han var helt underbar, lyssnade, kunde saker och var väldigt väluppfostrad över jul och nyår när han gick på kortison, ville han också ta ett kortisolprov...
Fick samtal ikväll av Staffan kl. 19.51. Proverna var klara! Ja, vi hade rätt båda två - fast inte helt ändå.
Både sköldkörteltestet och kortisoltestet var dåliga... Men det primära felet (i alla fall till 99%'s säkerhet) är kortisolproduktionen som i sin tur påverkar sköldkörteln. (Sköldkörtelprover kan nämligen vara väldigt missvisande vid annan hormonell förändring och farligt att behandla om binjurarna inte är stabila). Han har ingen produktion av kortisol alls - NADA! Hans binjurar fungerar inte som de ska och har aldrig gjort det heller. Ett fel han är född med - det också. Att han lever idag är ett under, för utan kortisol dör man. Nu vet vi inte än om det är hela binjurarna som är ur funktion eller om det bara är "kortisolproduktionsfel". Det återstår att se på återbesöket om 14 dagar då vi ska ta nya prover för att se om vi fått balans på medicinerna. Då ska vi också kolla saltbalansen i kroppen. Han ska gå på 2 olika kortisonpreparat resten av livet och mängden förändras ju efter vad han väger och så... Och han lär ju växa till sig en del när alla funktioner sätter igång i hans kropp igen. Staffan tror att sköldkörteln kommer att fungera normalt när vi fått balans på kortisonet. Det hoppas jag!! För det räcker med mediciner nu...
Hans hormonella fel gör att immunförsvaret är överaktivt och reagerar på allt. Därför är han också allergisk mot allting. Allergin (kontakt eller via luften) gör att hudtemperaturen ökar, vilket i sin tur gör att hårsäckskvalsterna (lokal demodex har han, enligt tester gjorda idag) vaknar till liv och tuggar på håret och skiter och förökar sig där nere i hårsäcken. Detta gör att hårsäckarna blir fulla, håret trillar av och huden blir irriterad. Då kan huden invaderas av (oftast kroppsegna) bakterier eller av svamp. Svamp kliar och bakterier ger typ finnar. Han har ju då båda delar! Varför inte?? Nu ska vi behandla demodexen med Advocate Spot-on ett tag framöver och då försvinner förhoppningsvis både svamp och bakterier också. Sen har han ju då också infektion i halsen och ska gå på antibiotika för detta för att det ska läka ordentligt efter operationen. Bakterierna han har i halsen överför min lilla snuskpelle (löptikar kanske?) över till sin snopp eftersom han är på den HELA TIDEN och har också därför fått förhudskatarr! Detta har jag också fått medikament för nu...
Äntligen har vi hittat felet på honom - i alla fall en bra bit på väg =) Visst är det jobbigt - både för Jazz och för alla i hans flock - och jag kan inte räkna med att han blir jättegammal. Men älskad är han och kommer alltid att vara... MITT LILLA HJÄRTA!!!
Blivande nakenhund?
Nu ska han operera bort tonsillerna (halsmandlarna) på torsdag. Han har återkommande infektioner som han inte blir av med. Finns antagligen ingen annan utväg eftersom han knappt inte tål någon antibiotika. De enormt svullna körtlarna (utmed hela käken liksom) går nu ända upp mot öronen. Det måste spänna, göra ont och klia fruktansvärt. Jag opererade själv bort dom när jag var 22 för att jag inte kunde svälja till slut, för alla infektioner som förstört halsen. Det gjorde skitont!!! Kunde inte äta mer än typ fil på 2 veckor och gick på smärtstillande hela tiden (för att jag skulle kunna jobba *ler*). Men det är det bästa jag gjort! Slutade snarka (nästan helt i alla fall) efter operationen också. Vet inte alls hur hundar reagerar efter en sånt ingrepp, men han kan nog inte ha mycket ondare i halsen än vad han har nu. Äter inte upp sin mat, sväljer med högt ljud, dricker ganska mycket, sover dåligt på natten och är gnällig och bitig... och han snarkar!!
Utöver detta är han snart naken. På vissa partier i alla fall. Han fäller mycket, har nästan ingen underull alls och det verkar som om han inte får någon ny päls på vissa ställen. Vet inte om det beror på demodexen eller om det är något annat. Tror inte att det har med maten att göra i alla fall =) för den är balanserad både vad gäller näringsämnen och vitaminer och mineraler. Han får även lite linfröolja (jajamensan, det är medräknat) för att öka mängden omega 3. Utöver den hemlagade delen blandar jag ut den med torrfoder - för att komma upp i rätt energibehovsnivå - som han ska tåla allt det innehåller... Har sagt ifrån om att jag vill ta sköldkörteltest på honom när han ska in på torsdag. Då kan man i alla fall vara säker på om det är det eller inte och gå vidare därifrån. Han är ganska ung för att eventuellt ha problem med sköldkörteln, men det är ju Jazz vi pratar om, så varför inte?
Var i Uppsala i veckan och fick tips av en kursare att kontakta Kerstin Bergvall som är veterinär och specialist i dermatologi. Sagt och gjort så slängde jag iväg ett mejl när jag kom hem och berättade kort om Jazz (vilket var ganska svårt). Ungefär 2 timmar senare ringde mobilen och det var hon. Tyckte att det inte alls var bra att en så ung hund haft så mycket problem och blivit så mycket behandlad!!! Hon ska nu få sätta sig in i Jazz journal och se vad som kan göras... Sen får jag/vi se om Staffan kan hjälpa mig (för både jag och Jazz gillar verkligen honom och den kliniken!) eller om jag måste ta mig någon annanstans för att få hjälp med Jazz utslag, håravfall och enorma klåda. Helene Raue på Bruksgården i Svedala ska visst vara väldigt duktig vad gäller hud och Kerstin sa hennes namn sådär i förbifarten!
Nu hoppas jag att det kommer att rulla på ordentligt här och att vi snart kan hitta ett sätt att få Jazz frisk!!!
Snö är toppen...
Igår var vi hos veterinären för att få sista sprutan mot hans demodex, för den här omgången i alla fall. Jag upplyste veterinären om att jag var så lycklig att han äntligen hade aptit och åt upp sin mat ordentligt. Sen att han är hungrig hela tiden är ju för kortisonet... Genom lite lek och bus lyckades Staffan både titta och ta prover ner i halsen på Jazz! Han har såklart halsfluss - igen! Kortisonet gör att han inte har ont när han äter... Vi bestämde att han ska behandlas för halsflussen och att vi ska byta ut kortisonet mot antihistamin för alla hans allergier. Det är helt klart bättre för hans lilla kropp och alla organ som inte får ta lika mycket stryk då. När han fått balans i kroppen och "blir frisk" ska han operera bort halsmandlarna. Han kommer nämligen få tillbaka dessa elaka och hemska infektioner hela livet annars och för att slippa dessa antibiotikabehandlingar i framtiden ska de bort. Ja ja, allt för mitt lilla hjärta!
Har beställt lite saker igen till honom. Denna gången spårgrejer så nu ska vi ut i skogen för att jobba lite. Inte bara för honom att springa själv i rådjursspår och äta bajs =) Har kommit fram till att det är det som är hans bästa sak. Att få spåra. Ibland när vi går upp på ängen med bollkastaren så är det full fräs. Han springer som bara den, hämtar och lämnar - men helt plötsligt mitt i racet så får han upp ett spår och glömmer bort vad vi egentligen gjorde. Det samma är när han är i uppletanderutan och ska hitta sakerna jag lagt ut. Finns det spår av något - går det före.
Annars har han blivit jätteduktig =) Han hoppar inte lika mycket längre, han bits inget alls (inte med mening i alla fall), skäller gör han fortfarande men inte lika mycket, han älskar min syster men är inte lika besatt (men nästan), älskar att bara ta det lugnt för att kela och mysa, har varit hos veterinären 3 ggr utan att behöva ge lugnande (!!!) Det kanske är en mognadsgrej? Han är ju 11 månader nu... Eller så mår han bara helt enkelt mycket bättre!
Då var det år 2009!!
Jag hade det i alla fall - eller vi som det är nu för tiden. Firade med min syster och gemensamma vännerna i CBV (invecklat, men det finns de som hört talas om vad detta är för ett sällskap!) Jazz var kopplad inomhus hela kvällen bl.a. på grund av livliga barn men även hundrädda vuxna och allergiker. Han fick snällt ligga ute i hallen när vi åt och det gick över förväntan. Gnydde till lite - morsjuk som han är - men efter lite "shhhyyy:ande" blev han tyst och la sig ner. Han var såklart inte fastbunden mer än just när vi åt, men fick snällt hålla sig till mig resten av kvällen med en del drick- och kisspauser p.g.a. lite nervositet och för det höga kortisonintaget.
Idag är han en "slagen hjälte" eftersom han inte sov en smula alls från kl. 8.30 på morgonen 31 dec 2008 till 01.30 (ca) den 1 jan 2009 när han fick lägga sig i buren i bilen på väg hem! Att det var varmt, mycket ljud, rörelse och nya dofter gjorde det svårt för honom att slappna av. Vi var 9 vuxna och 5 barn. Några nya och några gamla bekanta för Jazz. En av de gamla bekanta som tillhör en av hans absoluta favoriter är vorsten Raffa´s 3 åriga lillmatte E. Hon fick en blöt puss på näsan när de kom och sen mystes det ganska många omgångar under kvällen. De båda låg på Jazz täcke en stund och kramades - Jazz på rygg och E kramade om och kliade honom på bröstet och halsen. Han är så försiktig med henne! Första gången de träffades var Jazz 6 månader och E var då 2½. Eftersom hon är van vid stora hundar är hon inte heller direkt rädd. E satte upp handen mot honom när han skulle hoppa - " NEJ! Jazz" fick han klara besked om från denna lilla underbara varelse. Och sen har det bara klickat! =) Underbart! Kvällen var fantastisk.
En sak till som är underbart är att han inte reagerar alls för skott! TJOHOOOOO!!!! Vi skulle gå en liten kissrunda innan det var dags för reketerna. Då hade några grannar redan tjuvstartat lite. Han tittade upp och jag sa bara lugnt "- det är bara som det åskar!" och så gick vi vidare. Tror såklart inte att han fattade vad jag sa, men mitt lugn och att jag inte brydde mig gjorde det ointressant. Sen att han fick chips och skulle göra "give-me-5" där inne när det sköts som värst var ännu bättre, tyckte han...
Nyårslöften! Ja, jag brukar aldrig ha några såna för jag kan aldrig hålla dom... Men detta året ska Jazz ensamtränas - och det ordentligt! Sen ska jag hålla vikten - gärna gå ner lite till =) och det ska inte va några problem med den energin Jazz har. Det är bara att hänga på... Sen har jag ett löfte till, till mig själv och det är att träffa en man som vill leva tillsammans med mig och dela det liv jag lever och älska mig för den jag är!
