Skogen är så mörk - SÅ HIMLA MÖRK!!
Där gick vi två med min fjuttiga pannlampa som lyser upp kanske 10 meter framför oss. Hela tiden kändes det som att någon gick bakom - så att nackhåren reste sig på mig. Jazz brydde sig inte såklart för han är ju inte mörkrädd =) Men, tyvärr fick han inte gå lös som han brukar, för då hade jag nog brutit ihop totalt av rädsla. Tror att han kände att jag var rädd för han gick så fint så i kopplet vid min sida, min lille älskling.
Inte ens när vi kom ner till havet var det ljust. I alla fall brukar räddningen komma där när havet reflekterar allt ljus från himlen. MEN NADA!!! HELT TJOCKT SVART!!! Efter campingen kommer man till en asfaltväg som går till sommarrestaurangen Solglimt och där är det gatlyktor hela vägen! Varför dessa egentligen är tända denna delen av året vet jag inte för det bor ju knappt ingen i stugorna och campingen är stängd, men det är ganska SKÖNT! Äntligen fick Jazz springa fritt och bli av med lite energi... och jag kunde lugna ner nerverna lite. Hmmm tro det eller ej men jag längtar faktiskt till snön kommer - så att det kan bli lite vitt på marken som lyser upp i den mörka Skåneskogen! Önskar mig en jättedyr och jättebra pannlampa i julklapp - hoppas att jag får den - för tidigt också för den delen... så att jag kan använda den NUUU!
På lördag ska jag och Jazz på lite utflykt! Skåne/Blekinge-lokalområdesklubben för riesenschnauzrar har föreläsning och övningar i ledarskap och problemlösningar. Av en slump tittade jag in på deras sida och fastnade direkt för temat! Tror att det kan bli väldigt givande att träffa många riesenägare och hundar för att förstå rasen bättre och att få tips och råd från erfarna riesenägare. Det blir att gå upp tidigt för det är i Sölvesborg och det börjar 9.30. Alltså måste jag köra 7.30 för att hinna dit och hitta rätt (!!) - så då förstår ni morgontrötta Malin som ska hinna med en ordentlig morgonrunda före...
Annars är allt bra här! Mina ledarskapsövningar går framåt och Jazz har lugnat ner sig betydligt även om han fortfarande är ganska ostyrig *pust*. Godis är gott och det fungerar kanonbra!! Jag kommer att fortsätta med godis för att få en balanserad hund som jag inte behöver ursäkta eller skämmas för när vi är ute bland folk!
Jazz tå har läkt jättefint, men var såklart allergisk mot penicillinen han fick! SURPRISE! Så det var bara att sluta direkt och bara tvätta och plåstra om såret. Lille plutten vad han hela tiden ska gå igenom saker... Kimbers husse har ganska ont i sitt knä också för den delen. Jazz kom springande i 200 (minst) och glömde bromsa i tid, använde B som bromskloss men det tog lite illa sådär på sidan av knäet så nu får vi snällt gå våra långa kvällsrundor själv, medan B masserar och sköter om sitt knä (antagligen ett litet ledband som tagit lite stryk). Vad du kan ställa till det - mitt vilda svarta monster!!!
Godis - belöning eller rent av bara muta?!?
Ja, det där med godis till hunden är ett gissel, tycker jag!! Ska jag rätta mig efter vad hundfolk i min närhet säger och har erfarenhet av med sina hundar? Eller ska jag bara köra på vad jag tycker känns rätt och fungerar på min hund? Och hur vet man egentligen om det är belöning man ger och inte att man mutar hunden?
En del säger: - Äh, skit helt i godiset! Då är det bara det som lockar och inte du som hundförare. Då kan den bara när du har godis i handen och bryr sig inte annars. Det är ju du som ska vara intressant och det bästa hunden vet!
Några andra säger: - Om hunden inte kan det du vill att den ska göra, måste du lära den det och ett bra sätt är att ge godis när hunden gör rätt. Sen kan man efterhand plocka bort det när hunden kan kommandot och det man vill att den ska göra.
Sen säger vissa: - All inlärning ska komma ur lek. Lek fram det du vill och använd t.ex. boll med snöre som beröm och bryt snabbt så det inte blir bara lek utan allvar igen när ni tränar.
Eftersom jag inte kan leka med "handleksaker" med Jazz utan att det går överstyr och han bits, hoppar och totalt blockeras - vilket gör honom okontrollerad - utgår det där med att berömma med leksak. Leken har dock blivit bättre och idag har jag en bollkastare som han verkligen älskar att leka med! Han får springa av sig ordentligt (ordentligt uppvärmd först såklart), hämta bollen och lämna över den till mig för att få ett nytt kast. (För Jazz blir det i alla fall lite apport och inkallning i samma övning). Men det fungerar ju inte vid lydnadsträningen (inlärning) direkt... och då har vi två av de övre kommentarerna kvar...
Hmmm, Jazz älskar sitt specialgodis och gör (nästan) allt för att få smaka lite. Det är till och med så att han försöker öppna ugnen när hans kycklinghjärta med örter bakas till. Tur att det är en barnsäker ugnslucka med spärr! =) Alltså det där med godis fungerar riktigt bra. Han kommer direkt vid inkallning och gör det jag säger åt honom att göra! Och då kommer vi ju insmygande på den 3:e kommentaren - lyssnar han även utan godis när han redan kan kommandot? Tja, han tycker ju det. När han vill... efter det att "jag ska bara"... och jag tycker ju då att han inte "jag ska bara" utan BUMS!
Envis? Ouppfostrad? Unghund? Riesen? Jag: otydlig? Han: bortskämd? Godis: Muta? Sjuk: 4 månaders inlärning försvunnit i magplågor? Överaktiv? Jag: otålig? Han: rastlös? Nyfiken? Glad? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
Då kommer vi lite in på det där med om godis är muta...
När jag var på valpträffen var Jazz helt tokig! Som vanligt =) Han skällde oavbrutet och drog som f-n och ville hälsa och busa med allt och alla. Han hade inte ens tid att kolla på mig eller banorna. När jag äntligen fått honom att lugna sig lite tittade jag på de andra. Här matades det in lite överallt med både korv och annat, så att hundarna inte fick en chans att öppna munnen och skälla eller lägga ögonen på annat än mattes/husses händer där MUTAN fanns. Mutan att vara tyst, lugn, snäll, trogen och följsam... JAHA (ett liljeholmens dök ju då upp) och fram kom godiset. Men, det var ju ganska sent påtänkt för Jazz hade ju redan ögonen för allt annat och inte ens hans kycklinghjärta dög - förrän efter 1½ timme när han lugnat sig och vi kunde köra lite på agilitybanan.
Då kan jag ju tycka att skillnaden på belöning och muta är ganska stor när det gäller godis.
Om hunden gör något som är bra och så som man vill ha det - måste den få reda på det på något sätt!
Mitt sätt vid inlärningen (och även efter) är att ge Jazz godis, eftersom att få "en klapp på bröstet" inte är tillräckligt för denna "myshund". Han blir klappad på ofta & länge och han förstår inte att det också kan vara beröm när vi tränar... Om jag däremot försöker få honom att komma in efter lite lek med grannens hund Kimber och han inte gör det BUMS, utan jag måste säga: - Om du kommer in nu så får du en köttbulle! är detta en muta, för då kommer han... BUMS!
Dålig fotograf =(
Eller dålig och dålig... Kommer aldrig ihåg att fota fast jag alltid har kameran i väskan! Men lite bilder blev det på träningen i Nybro bara för att jag hade min kära syster med mig. Så det är hon som lyckats med att få oss att fastna! När jag skickade iväg henne till bilen för att hämta kameran, kunde ju Jazz såklart inte göra något annat än att ha ögonen på henne hela tiden och skällde såklart oavbrutet. Ganska jobbigt när Jenny försökte prata och förklara vad vi skulle göra.
- Försvinner hon nu? Vad ska hon göra? Varför ska hon inte vara här hos oss? Men... Vadå? Kommer hon igen, eller? Va? HALLLÅÅÅÅ!!!!
Han var ju då lika vild som vanligt och fick sig lite uppläxning av "vår fröken". Hjälpte lite faktiskt och jag väntar på ett nytt halsband som är lite tunnare så att jag kan korrigera snabbare och tydligare. Det han har nu är för grovt och blir bara ett motstånd han kämpar emot... lite jobbigt faktiskt! Och jag fick reda på att jag kör lite bergochdalbana med Jazz som han lärt sig och glatt åker med på och att jag höjer rösten (alltså INTE behåller lugnet men det kan ju alla räkna ut att jag har svårt för med mitt hemska och hetsiga humör). Fick även frågan om jag inte funderat på att gå kurs tidigare. HA, det har jag ju =) men som jag skrivit tidigare så var vi inte mogna för det då. Jazz med sin fruktansvärt onda och okontrollerade mage och otåliga jag som bara blev frustrerad över att han aldrig kunde lugna ner sig... Inte det bästa läget att träna i direkt!! Men han kan många saker ändå, när han väl lugnat ner sig... som att gå fint, sitta kvar och ligga kvar... så lite har gått in ändå! 
Tyvärr så blev det inte några direkta bilder från valpträffen mer än ett på avstånd över en del av planen. Jo på min far när han håller Jazz, men han vill nog helst inte vara med här på bild =) Tråkigt att det inte blev lite uppdelat där på plats med de olika kullarna. Nu fick man mingla själv bland alla 15-20 riesen som var där och gissa och fråga sig fram lite. Ganska oorganiserat även om det var roligt att träffa alla. Hade varit kul med ett gruppfoto kan jag ju tycka!! Men, har man jobbat som fritidsledare i många år och haft med virriga barn och ungdomar att göra blir man nog lite av en ordningsman...
Jag hade ju såklart fullt upp med att hålla Jazz så jag glömde bort att ge kameran till min mor - trots att jag hade den i fickan. Fick lite tips på nervarvning (av ett jättetrevligt par som har en tikvalp från L-kullen) när han blir sådär hetsig. Precis som Tina skrev till mig i en kommentar för ett tag sen - att försöka hålla om honom tills han blir lugn. Så jag ska försöka med det - utan blåtiror och rivmärken i ansiktet - nästa gång han blir sådär heltokigt överlyckligt blockerad =) Efter 1½ timme var han så lugn att vi kunde vi börja utforska stället - och då var liksom alla andra klara *fniss*. Det blir nog lite agilityträning när han är färdigväxt, för han tycker det är urroligt att gå på vippbrädan, krypa i tunnlar, hoppa hinder och springa slalom!
Ja, och Jazz har ju varit hos veterinären igen... *suck*. Upptäckte i helgen att han tvättade tassen extra mycket. Jättesvullen och röd vid klofästet men inte trampdynan. Ett sår (antagligen fastnat och skrapat upp) men en liten infektion! Så, nu får han då penicillin IGEN... i 10 dagar!
Har också hunnit ta lite bilder på morgonrundan idag. Vi brukar inte gå i skogen på morgonen annars, men det blåser som 17 idag (det gör det ju ALDRIG i Skåne). Vi har nästan aldrig heller sällskap mer än på kvällsrundan, vilket var ganska skönt så att Jazz kunde springa av sig ordentligt!
Jag har också några andra bilder på honom när han hjälper mor med diskmaskinen och när han busar lite hemma!
Japp det var allt för idag! Jag återkommer när jag har mer att berätta. Kanske när jag får till torsdagsträffarna med mina "nya hundkursare" så att vi kan träna på att vara "anti-sociala" inför vårens kursstart... eftersom det inte går någon kurs nu i höst får vi ju ta tag i det själv ;-) Hade inte alls varit fel! //Tjing-pling
