Har ju glömt bort...
...att skriva det viktigaste!
Jazz har ju fyllt 2 år!!!
Tiden går superduper snabbt och jag är glad för all den tid jag får med honom. Och jag hoppas att han kan hålla sig "frisk" läääänge nu så att han blir riktigt gammal.
Puss på dig hjärtat...
Är kärleken blind?
Är kärleken blind på så sätt att man bortser från allt yttre? Som att det inte spelar någon som helst roll om det man faller för är vackert eller fult, smalt eller tjockt, kort eller långt, hårigt eller hårlöst... Sålänge insidan är fin, varm, kärleksfull, omtänksam, snäll och att personen i fråga tilltalar en som människa och för de trygga egenskaper och åsiker personen har?
Eller är det så att kärleken är blind på det sättet att man "faller pladask" för ett speciellt utseende, hur personen klär sig, doftar gott av dyr parfym, välutbildad, smart, har ett "fint jobb", umgås i finare kretsar och äter dyr restaurangmat med champagne till... Men är egentligen väldigt ytlig och okänslig, vilket inte bidrar till någon trevlig vardag hemma på tu man hand, utan man ska bara se bra ut ihop när man "är på stan".
Man kan ju också träffa en person som har ett bra jobb och sköter detta väl, allmänbildad men har ingen "högre utbildning", är snäll vid barnen, har en aktiv fritid och kanske t.o.m. är tränare eller ledare i någon förening. Har ett bra rykte utåt i byn och bland vännerna för han ställer alltid upp. Men som sedan är totalt ointresserad hemma och ställer bara krav. Kanske t.o.m. verbalt eller fysiskt elak hemma när det inte blir som det är tänkt? Är detta också "blind kärlek" om man väljer att leva i ett sån't förhållande för: "Vad ska de säga i byn om jag lämnar honom. Ingen kommer ju att förstå. Han är ju så snäll och hjälpsam."
Kanske betyder "den blinda kärleken" att man har eller har haft sitt livs kärlek alldeles intill sig, men man har inte fattar det!? ...eller kanske inte vågar för att riskera att få ett nej och mista den vänskap som redan är så bra? Det kanske är en god vän i umgängeskretsen, gammal kompis som man träffar och pratar med på ICA minst en gång i veckan, han som jobbar på Statoil som har så fint leende, den där trevliga och charmiga arbetsledaren på SKANSKA *ler*, gammal klasskompis som man känner så himla väl men som flyttat iväg och inte träffar längre, någon man träffade för flera år sen och tänker på varje dag och retar ihjäl sig på att man aldrig vågat bjuda hem på en kopp kaffe...
Jag får ofta höra att: "Är du fortfarande singel, Malin. Äh, nu får du allt dra ner på dina krav." Men, måste man det? Och vadå krav? Då jag har haft längre förhållanden tidigare i mitt liv, så vet jag ju vilka egenskaper jag tycker om hos en person och vilka jag inte tycker om. Sen faller man för olika saker och för att ett förhållande ska kunna hålla livet ut - vilket är meningen enligt mig - så måste man ju få den speciella "pirriga känslan" när man tittar på sin man... "Pirret" kan ju vara för att han kommer in med en liten bukett vårblommor till morgonkaffet när han varit ute på långrunda med hunden. Att hans pussar i pannan är på ett speciellt och kärleksfullt sätt. Att han är sansad, smart och uppmärksam i den livliga diskussionen med grannarna. Det kan vara för att han är så söt i det där blommiga förklädet när han lagar mat. Hans sångröst är vacker och jag blir glad av att han går där och "trallar". Att han får så snygg häck i just dom jeansen. För att han varit och hjälpt till lite extra i föreningen när någon blivit sjuk. Eller för att han är så jäkla skitig efter en arbetsdag (för att man vet att han kommer dofta så gott när han duschat) eller... att han bara är så förbannat sexig!
För Jazz del är kärleken totalt blind! Han skulle nöja sig med vilken tik som helst just nu och jag tror att vilken tik som helst skulle falla för hans skabbiga kropp och falska ylande - bara de fick kela lite...
Uppdatering!
Ja, efter lite påtryckningar får jag ju uppdatera läget lite... Har inte hänt så mycket tycker jag men jag ska göra ett försök. Börjar med mig - och avslutar med Jazz.
Mys o middag i HÖÖR
Har varit i stora staden HÖÖR och besökt simhallen en fredag kväll då det är vuxenbad. En väninna till mig bor mitt ute i ingenstans, utanför denna byhåla. Hon hade bjudit in lite tjejkompisar för lite fredagsmys då hennes käre make var iväg och åkte Vasaloppet! Vi badade, bastade och bubblade tills vi var helt skrynkliga. Måste säga att det var fantastiskt skönt och avkopplande. Vi åkte vidare till en restaurang som låg mittemot stationen i en källare. När vi skulle beställa mat så frågade jag servitrisen: - Är såserna glutenfria? Fick svar: - Ja, de är gjorda på olja! M: - Men jag frågade inte om laktos utan gluten. S: - Jaha, jo det är de nog för det är fler som har frågat om det tidigare. M: - Det var inte riktigt det svaret jag ville ha. Jag vill att du ska kolla med kocken om du inte vet med säkerhet! S: - Men jag tror att det är okej. M: - Det duger inte som svar, fattar du väl? *suck*... Hon gick iväg och frågade till slut när vi alla blev lite irriterade på hennes nonchalans. När vi ätit klart huvudrätten ville vi såklart ha kaffe och efterrätt. När de tagit av tallrikarna så tog det ca 30 minuter innan en av tjejerna i sällskapet fick nog och gick bort till bardisken och frågade varför de inte kommit bort för att kolla om vi ville ha något mer. Då svarar innehavaren av restaurangen: - Vi har faktiskt haft massor att göra här. Vi har torkat 3 backar med glas... *suck igen*. Vi betalade direkt och gick till ett annat ställe vid torget som var riktigt trevligt! För övrigt var HÖÖR ganska dött sådär en fredagskväll...
Vadslagningen - Hmmm, vad ska jag säga om den? Jo, jag och systern min blev bortbjudna i påsk, vilket betydde att vågen fick följa med på påskkalas. Måste ju ha samma våg som vid invägningen annars blir det ju inte rättvist resultat. Det började ganska bra med att gästerna kom och maten började sättas på bordet. Då kom vi på att det var ju trevligare att väga sig innan vi hade stoppat i oss en massa =) För att inte alla skulle se vad vi vägde då det var nedgång i % som räknades, tog vi vågen med oss en våning upp. Då sa både A och PO innan de ställde sig på vågen, att de inte hade gjort något för att gå ner i vikt. Men! Jag hade ju gjort lite i alla fall... Inte ätit så mycket onyttigt och plumsat i snödrivor 1½ timme varje dag *pust*. Jag vann! 4,5% och de andra båda låg ungefär på 4%. Sen kom det... - Äh, vi kör till midsommar istället så får vi jobba på det bättre. Inget SPA för Malin då bara för att de inte hade jobbat för det (Läs: dåliga förlorare). Men ska nog f*n visa att jag ska vinna då också! För SPA ska det bli!
Tandlagning
Både Jazz och jag har lagat tänder.
Jag bet sönder 2 lagningar under samma vecka och ringde tandis för att få tid. De hade inte tid förrän 3 veckor senare och fick tipset att köpa någon form av fusklagning på apoteket man kunde trycka dit sålänge. Berättade att jag kunde komma på 15 minuter om de fick ett återbud. Och efter 1½ timme ringde de om att de hade en tid om jag kom direkt. "Sicken beda!" Tänderna lagade, ingen tandsten och allt såg bra ut annars. Perfekt!
Jag skulle vara duktig och försöka borsta tänderna på Jazz tänkte jag. Han har ju ganska dåliga tänder med tanke på hans sjukdomar och mediciner. Tänderna är ganska så porösa så de har slitits ner lite (ganska mycket) och han har därför märgbensförbud. Upptäckte 2 bruna fläckar på en av kindtänderna och gnuggade lite extra där och såg att det var hål. Fick ju beställa tid för lagning *suck*. Varje sövning är kritiskt för Jazz och jag var såklart jättenervös att han inte skulle klara av narkosen. Men Staffan är en mycket duktig veterinär som kan lite av varje och hade full koll på honom under hela sövningen för att undvika cirkulationskollaps. Tanden blev lagad och annars såg det bra ut. Lite slitna och missfärgade tänder har han, men det är inget kan kan göra något åt.
Hundmöte
Jag har en väldigt stabil hund vid hundmöten. Oftast i alla fall. Eller, han fattar inte att andra hundar kan vara elaka och inte alltid vill väl. Och även vid annat som åska, raketskjutning, kanonskjutning, k-pist och allt annat de skjuter med på Kabusa (militärt skjutfält) är han lugn och fin. Och med barn är han fantastisk! Annars är han inte lika stabil =) Men det är nog en kombination av ADHD-vovve och miljö... Alltså inte bara Jazz fel *lite skyldig*.
Vi gick en runda i den lilla byn där min syster bor. En bit ner på grusvägen släppte jag Jazz lös så att han kunde få springa av sig lite. Precis innan infarten till 2 gårdar som ligger en bra bit bort, sätter han sig för att göra stora behovet. När jag plockar upp detta hör jag ett dovt och mycket djupt morrande och det är inte från Jazz. Där borta vid första gården står en stor chokladbrun labradorliknande hund som inte ser ut att vara så vänligt inställd. Kallar på Jazz och kopplar honom. Säger åt den andra hunden att stanna där den är. Men det gör den såklart inte! Den kommer närmre och har rest ragg och är stel som en pinne. Det går ganska snabbt det här och vi hinner inte riktigt komma därifrån för att Jazz "skulle ju bara...". När hunden när 2 meter från oss kopplar jag loss Jazz så att de kan lukta av varandra ordentligt. Ingen ägare? Inget halsband! En liten flicka skriker på hunden långt där borta från gården. Men ingen kommer... Jazz försöker vara vänligheten själv och ställer sig med sidan emot hela tiden. Men den andra är beredd att ta ett bett när som helst och har huvudet riktat mot honom hela tiden. Det är ingen labrador. Han är minst lika stor som Jazz fast grövre och huvudet är dubbelt så brett. Rottweilerblandning eller något mastiffliknande kanske? Jag säger till på skarpen att nu får han lägga av men har full focus på Jazz. Min syster börjar gå iväg för att locka med sig Jazz. Hon lyckades! När vi kommit en bit ner på vägen kommer en liten flicka springande för att hämta hem hunden... Hela tiden har den andra lilla flickan kallat och kallat utan resultat. Så, antingen har hunden smitit ut själv eller så var barnen ensamma hemma och hade hunden ute.
I vilket fall gick det bra - bara för att Jazz inte bryr sig om att bråka! Duktig vovve =)
För övrigt är alla prover bra och pälsen kommer som små fläckar och han ser ut som en leopard/dalmatiner med största delen nakna partier. Men han har ordenligt med päls på huvud och ben. Han är kärlekskrank eftersom favvotiken löper och han ylar så "vackert" på morgonen. Något som fungerar som det ska i hans kropp i alla fall =) Bara en vecka kvar nu - sen är det som vanligt igen. Skönt är ju det, tycker matte och även Jazz skulle jag tro! Nu blir det inte mer för denna gången... Tjingeling på er!