Hundtricket?
Har alltid (så länge jag minns) önskat mig en stor hund i födelsedagspresent - julklapp - present - julkapp - present..... Men det blev aldrig någon hund! Kanin/er fick jag... Som jag såklart också gillade. Det var ju djur =) Då sa jag att "när jag blir stor ska jag göra som jag vill. Då skaffar jag en hund helt själv. Så det så!" Och så blev det!!!
Under mina studieår i Uppsala levde jag ett väldigt socialt liv med nyfunna och underbara människor omkring mig. Kladdkakor, Storkenfika, te/kaffe-träffar, trevliga TV-kvällar med alla dessa serier som jag fortfarande följer idag (förutom Bonde då) ICA/Gränby-shopping, hemmamiddagar, restaurangmiddagar, sittningar, party, kåren och var ute på Flurran några gånger också. Visst hade jag ett socialt liv tidigare också, men det gick ändå mest ut på jobbet och allt runt om det. Umgicks liksom bara med 4H och vännerna där på något underligt sätt... Visserligen hade jag vänner utanför 4H men det fanns liksom inte så mycket utrymme kvar för dom just då. Tur att jag har de flesta kvar =) TACK underbara ni!
I vilket fall så när jag flyttade hem igen så skaffade jag min efterlängtade hund (nu vet ju alla här att det inte riktigt blev som jag tänkt mig, även om jag ÄLSKAR Jazz av HELA mitt hjärta). Min tanke var en stabil, trevlig, lugn men aktiv, snäll och väluppfostrad hund som jag skulle kunna ta med ÖVERALLT utan att han skulle märkas av något speciellt... *hihi* Det mesta stämmer ju faktiskt men han har "myror i brallan" och det där med att INTE få sitta klistrad vid mattes sida är såååå jobbigt. Speciellt om man inte har något att tugga på! Matmonster där =) Ja ja, jag vet PASSIVITET - träning!!! Han är inte så lätt att ta med. Alla gillar ju inte en hund som "är på det" och ska "stå i centrum" hela tiden. Fast nu är det sommar och då är det lite lättare om man bara kan sitta ute. För jag saknar verkligen att ha mina vänner omkring mig!
Att vara singel är alltid inte så lätt när man har hund och vill upprätthålla kontakt och träffa vännerna. Blir man bortbjuden blir det oftast att fixa hundpassning och blir det "utgång" så måste man. Speciellt om man har Jazz som inte kan vara ensam än mer än 15 minuter eller om man åker iväg ett antal mil och ska sova över. Jazz är inte så enkel att ha heller eftersom hans tider med medicin, motion och mat är ganska exakta (får max slå på 1 timme ) för att han inte ska bli dålig. Så det blir föräldrarna eller systern min som jag kan lämna till. Inget fel där alls - Jazz tycker om att vara hos mina föräldrar och han är såååå förälskad i min syster. Men visst hade det varit skönt med en "gubbe där hemma" som kunde ha hunden när jag är ute på partaj! *fniss* Men även att dela vardagen med såklart. Saknar det lite...
Det har blivit lite passning nu. Var i Malmö för ett tag sen med två väninnor. Lilla Torg blev det där vi åt och drack gott *ler*. Jätteroligt att träffas - det var senast i december! Efter vår trevliga kväll tillsammans blev jag hämtad av två andra väninnor, för att få sova på en skön soffa hemma hos en av tjejerna... Superdupersnäll är hon!!! Underbara människa =)
Var i Sölvesborg också på hemmamiddag med totalt 9 tjejer och sedan utgång i Kristianstad. Roligt var det!!! Upptäckte under middagens gång att det togs liksom förgivet att alla var "lediga" mammor och papporna var hemma med barnen. Öh, visst att det känns som om man är småbarnsförälder. Men, när jag då sa att så inte var fallet, började det... Har du för många krav? Både ja och nej får jag ju svara då. Klart att kraven ökar ju längre man är singel (ja ja listan är ganska lång men den går nog att korta ner lite...) men det är inte helt självvalt heller. Att må dålig (både fysiskt p.g.a. glutenintoleransen och psykiskt av grym stress) i många år har satt sina spår vad gäller dating. Detta gör också att man inte bara kastar sig in i något för att testa. Det ska liksom kännas rätt från början annars kan det vara. Men det spelar ju ingen roll om jag är/blir intresserad av någon heller om det inte besvaras. Eller hur? Efter några år glömmer man också bort hur man gör. Trodde det skulle bli ganska enkelt när jag skaffade hund. Hundtricket!? Men det där hundtricket lockade bara gamlingar och barn med sina mammor... Men männen då? Så mycket enklare det var när man var liten. Då frågade man chans på varandra - det kunde ju bara bli ett JA eller NEJ.
Under mina studieår i Uppsala levde jag ett väldigt socialt liv med nyfunna och underbara människor omkring mig. Kladdkakor, Storkenfika, te/kaffe-träffar, trevliga TV-kvällar med alla dessa serier som jag fortfarande följer idag (förutom Bonde då) ICA/Gränby-shopping, hemmamiddagar, restaurangmiddagar, sittningar, party, kåren och var ute på Flurran några gånger också. Visst hade jag ett socialt liv tidigare också, men det gick ändå mest ut på jobbet och allt runt om det. Umgicks liksom bara med 4H och vännerna där på något underligt sätt... Visserligen hade jag vänner utanför 4H men det fanns liksom inte så mycket utrymme kvar för dom just då. Tur att jag har de flesta kvar =) TACK underbara ni!
I vilket fall så när jag flyttade hem igen så skaffade jag min efterlängtade hund (nu vet ju alla här att det inte riktigt blev som jag tänkt mig, även om jag ÄLSKAR Jazz av HELA mitt hjärta). Min tanke var en stabil, trevlig, lugn men aktiv, snäll och väluppfostrad hund som jag skulle kunna ta med ÖVERALLT utan att han skulle märkas av något speciellt... *hihi* Det mesta stämmer ju faktiskt men han har "myror i brallan" och det där med att INTE få sitta klistrad vid mattes sida är såååå jobbigt. Speciellt om man inte har något att tugga på! Matmonster där =) Ja ja, jag vet PASSIVITET - träning!!! Han är inte så lätt att ta med. Alla gillar ju inte en hund som "är på det" och ska "stå i centrum" hela tiden. Fast nu är det sommar och då är det lite lättare om man bara kan sitta ute. För jag saknar verkligen att ha mina vänner omkring mig!
Att vara singel är alltid inte så lätt när man har hund och vill upprätthålla kontakt och träffa vännerna. Blir man bortbjuden blir det oftast att fixa hundpassning och blir det "utgång" så måste man. Speciellt om man har Jazz som inte kan vara ensam än mer än 15 minuter eller om man åker iväg ett antal mil och ska sova över. Jazz är inte så enkel att ha heller eftersom hans tider med medicin, motion och mat är ganska exakta (får max slå på 1 timme ) för att han inte ska bli dålig. Så det blir föräldrarna eller systern min som jag kan lämna till. Inget fel där alls - Jazz tycker om att vara hos mina föräldrar och han är såååå förälskad i min syster. Men visst hade det varit skönt med en "gubbe där hemma" som kunde ha hunden när jag är ute på partaj! *fniss* Men även att dela vardagen med såklart. Saknar det lite...
Det har blivit lite passning nu. Var i Malmö för ett tag sen med två väninnor. Lilla Torg blev det där vi åt och drack gott *ler*. Jätteroligt att träffas - det var senast i december! Efter vår trevliga kväll tillsammans blev jag hämtad av två andra väninnor, för att få sova på en skön soffa hemma hos en av tjejerna... Superdupersnäll är hon!!! Underbara människa =)
Var i Sölvesborg också på hemmamiddag med totalt 9 tjejer och sedan utgång i Kristianstad. Roligt var det!!! Upptäckte under middagens gång att det togs liksom förgivet att alla var "lediga" mammor och papporna var hemma med barnen. Öh, visst att det känns som om man är småbarnsförälder. Men, när jag då sa att så inte var fallet, började det... Har du för många krav? Både ja och nej får jag ju svara då. Klart att kraven ökar ju längre man är singel (ja ja listan är ganska lång men den går nog att korta ner lite...) men det är inte helt självvalt heller. Att må dålig (både fysiskt p.g.a. glutenintoleransen och psykiskt av grym stress) i många år har satt sina spår vad gäller dating. Detta gör också att man inte bara kastar sig in i något för att testa. Det ska liksom kännas rätt från början annars kan det vara. Men det spelar ju ingen roll om jag är/blir intresserad av någon heller om det inte besvaras. Eller hur? Efter några år glömmer man också bort hur man gör. Trodde det skulle bli ganska enkelt när jag skaffade hund. Hundtricket!? Men det där hundtricket lockade bara gamlingar och barn med sina mammor... Men männen då? Så mycket enklare det var när man var liten. Då frågade man chans på varandra - det kunde ju bara bli ett JA eller NEJ.
