Riesenspass Jazz

I går kväll när jag och Jazz gick vår lilla kvällsrunda - har gjort den lite kortare eftersom det är så himla varmt - gick vi en annan väg bort mot campingen för att få lite nya intryck och dofter. Behöver ju träna hans anti-sociala-egenskap och inte den sociala som jag skrev sist... För social är han =) nästan översocial så det blir lite jobbigt ibland. Här gick vi förbi bilar, husvagnar, folk som sorterade och slängde skräp, cyklande människor, barnvagnar, springande småbarn, 2 skällande och lekande dvärgschnauzrar i en trädgård och en mindre trevlig doberman i en annan trädgård, vilket det kändes tur för oss båda att staketet var högt *pust*.  

Han går faktiskt ganska fint nu vid möten och han skäller mycket sällan tillbaks på vaktande och skällande hundar när vi är ute och går. Fast det är svårt att låta bli barn - för han älskar dom och vill ju leka. Men, han tar ju i så himla hårt! Värre är det hemma - för då vaktar han ordentligt. Speciellt om Kimber skulle säga något eller om Jazz hör Kimbers matte eller husse. Då blir han tokig och måste hälsa - tror han. Har slutat med det och han får hälsa när jag säger att det är okej och när han är lugn. (Han tjatar lääänge kan jag berätta) Tycker det är sådär roligt när någon oskyldig går förbi på promenad eller att jag inte ens kan ha fönstret öppet på natten för han skäller till och med på igelkotten om han traskar förbi fönstret *suck*.

(Till poängen nu då...)

I vilket fall stod där en tjej vid en bil och såg så himla glad och lycklig ut när hon såg oss...
- Visst är det en riesenvalp? Jajamensan - sa jag och upptäckte i gräset vid ett tält i närheten att det låg två vuxna av samma svarta underbara sort. Det var ett par som var ute och reste och tältade med sina hundar. Det var en 3:e hund också, något litet... en Basset kanske? Tittade inte så noga på just den faktiskt. Vi pratade länge och väl och de var jättetrevliga. De fick se Jazz bra och mindre bra sidor och fick reda på att det var helt normalt för en riesen på snart 6 månader. Kändes skönt att höra faktiskt ;) Tjejen sa att riesenläger är jätteroligt och det måste jag bara åka på!!! Där får man många tips på aktiviteter och man gör massa roligt ihop med andra riesenhundägare. Så, jag får väl kolla när nästa läger är och kolla om det kan stämma i kalendern. (Har ju mitt x-jobb som ska göras nu i höst) Fick lite tips om spårträning och jag fick deras mejladress om jag har frågor eller behöver hjälp med något och deras hemsida. Har inte hunnit kolla den än - men ser fram emot att läsa lite om hur dom har det.

Annat som hänt:

Lördagen var katastrof! Jazz var helt okontaktbar och gjorde precis som han själv ville hela dagen. Åt inte sin mat, var jättevarm och skulle busa hela tiden. Jag och systern min åkte in till Ystad för att träffa D&J&O och kolla in nya bostaden. Sen skulle vi gå ner på stan för att äta glass. Jazz bara skällde och drog jättemycket hela tiden. Men när han ätit sin goda kula med hallonsorbet lugnade han ner sig... Tror att han fått värmeslag - för han var som vanligt igen i söndags!

I måndags förmiddag fick Jazz en hagtornspigg i trampdynan i vänster baktass. Han är inte så kinkig så haltandet gick snabbt över när jag tagit bort den. Sen på eftermiddan satte han framtassen på en varm spisplatta och brände lite på vänster trampdyna. Trodde att han skulle lära sig att inte "hoppa upp" på vasken m.m. med frambenen, men inte det. Har haft problem med detta hela tiden - att han ska kolla läget liksom - och jag har sagt nej, puttat ner honom, ignorerat, berömt när han sitter fint sidan om. Men inget fungerar... Samma är det med soffan. Så, jag fortsätter att kämpa på med mina regler. HAN FÅR HELT ENKELT INTE!

Jazz är med mig på jobbet varje dag nu och vi har fått ett "eget kontor". Detta gör att han får rutiner, vänjer sig vid att telefonen ringer hela tiden, att folk går förbi kontoret eller pratar utanför. Han har faktiskt blivit lite lugnare och behöver inte vakta och ha koll på hela byggnaden. Han har också ett täcke att ligga på med lite leksaker och tuggben. Så, nu kan han till och med slumra till lite mellan varven! Problemet är att han har så svårt att vara ensam. Separationsångest! På riktigt alltså... Kan knappt gå på toa längre utan att han krafsar på dörren och gnäller. Träning Malin - träning!

Provsvaren har inte kommit än... tyvärr...

Träningen har gått jättebra! Nu fungerar kontaktövningarna bra här hemma och även i korridoren på jobbet. Så, nästa vecka ska vi plocka ut övningarna på andra platser med lite mer störningar.

Nu har jag haft Jazz i 13 veckor och jag har gått ner 9 kg!!! Kanon tycker jag...

I alla fall jag kan komma ihåg och föreställa mig när kindtänderna var på väg upp. Tandköttet var svullet, rött och det spände i käken och ont gjorde och det kliade lite samtidigt. Inte heller fick de såklart plats ordentligt, så tandis fick dra ut några... innan tandställningen sattes på som man drogs med i 2½ år *suck*. Jag kunde inte äta ordentligt utan bara på ena sidan - om man då inte hade otur och höll på att få tänder på båda sidorna samtidigt. Och nu när jag pratat lite med olika människor som haft småbarn, förstår jag att det är kan vara en väldigt jobbig tid för vissa. Barnen kan bli febriga, gnälliga, slutar äta, konstiga i magen, bitiga, förkylda, ont i öron och hals m.m. Kan förstå lite hur Jazz känner sig i sin mun. Men han behöver ju inte tugga på MIG (!!!) när han har annat - både ätbart och tuggleksaker.

Pälsen hans är på tok för varm! Eller - den är för lång & tjock för värmen vi fått nu. Har inte trimmat honom än, för jag ville få honom "klar" först med alla andra sjukdomar. Men nu kan vi nog inte vänta längre. Fast han är såååååå söt när han inte ser ut som en riesen ska göra. Har haft lite svårt att få hjälp med att hitta trimmare, så jag ska ta ett ryck imorgon och ringa runt till de få jag vet här i närheten som gör det. Han är ju lite besvärlig med att bli borstad och kloklippning ska vi inte ens tala om... har börjat fila med fotfil i stället för att använda klosax men det tar ju sån tid. Och det går inte så bra heller när han ska undersöka, smaka och busa - hela tiden. Så, jag hoppas att jag får tag på någon med mycket mycket mycket tålamod =)

Annars går det i vågor här hemma. Både med träning och allt annat. Denna veckan är det bara kontaktövningar, social- och ensamträning som gäller. Jazz måste börja titta på mig och slappna av för allt annat i omgivningen. Det går ju sådär - har gått bättre. Blev irriterad på träningen i onsdags - IGEN - och återkommer med det en annan gång...

Väntar ivrigt på allergitestsvaret! På måndag är det 4 veckor sedan blodprovet skickades i väg till USA och det bör komma när som helst. Problemet är bara att nu går min super-duper-nyfikna-duktiga-veterinär på semester i 2 veckor...  så jag får väl se när det blir återbesök för förhoppningsvis sista veterinärbesöket för denna omgången.

Jazz får nu kortison i tablettform, äter superallergifoder från Hills, vegetariskt torrfoder som godis, morötter, lite frukt ibland, hemmagjorda köttbullar gjort på gris när vi tränar på allvar (med rosmarin och timjan som han verkligen älskar *hihi*), grisöron och tuggrullar av grishud. En gång i veckan får han också en "halv grisatass". Men ändå kliar han sig hela tiden... Det är mest i ansiktiet, tassarna, snoppen, jumskar och i slutet på ryggen och svansen. Tja, nästan hela kroppen då! Han är fortfarande också lite mjällig i huden och de skorviga torrfläckarna är kvar. Och magen fungerar lite som den själv vill. Han är inte alltid dålig i magen, men den kommer inte igång liksom och när vi då kommer hem efter våra promenader känner han - NU matte, nu kan jag - så ska vi gå igen eller? Och han bits, skäller och blir helt odräglig. För han tänker inte göra nr 2 i trädgården!!

I vilket fall är han inte helt frisk än. Han luktar fortfarande lite sjuk (blandning mellan blöt hund, var och feber). Börjar tro att han ha brist på något sedan han var ungefär 3 veckor, då han började få s.k. fast föda hos uppfödaren. För hans foderproblem borde ha börjat redan då. Han slickas också väldigt mycket. Armhålor är favoritstället!!! Äckligt tycker jag (och alla andra för den delen också som träffar Jazz) så jag försöker få honom att låta bli, men han är så himla snabb. Så, några tips på vad det kan vara? Zinkbrist kan ju ge hudproblem så jag ska kolla med veterinären nästa gång vad man kan göra åt det. Kanske nytt blodprov för att kolla balansen i kroppen med mineraler eller så... Ja, jag vet snart inte vad jag ska göra. Men något annat kanske också som man lätt får brist på när en mage inte fungerat på någon månad???

Det är mycket sand och annat "mög" som följer med Jazz in i stugan om dagarna. Så hur och vad jag än gör måste jag storstäda idag - i denna fantastiska sol och värme. Så, jag kanske väntar lite med det =) och går ut och solar benen en stund först... 

I morse - eller nu på förmiddagen - när jag gick rundan med Jazz, gick vi förbi en stuga. Hmmm, det blir ju många stugor eftersom vi bor i en stugby... Men i alla fall! Vid just den här stugan stod det några vuxna människor i trädgården och pratade. Fast en ganska uppväxt tomt såg jag dom - och dom såg oss.

Rätt som det var kommer en springande, skällande och morrande "cocker spaniel-liknande" överviktig varelse ner på en liten stig som leder från deras stuga. Jag tog Jazz bakom mig och ställde mig mellan hundarna, väste till lite och sa åt hunden att "- Det räcker nu!" Hunden backade ett steg, men ingen reaktion alls från människorna uppe i stugan. Helt tyst blev det bara och jag väntade på att någon skulle komma ner. Då ifrågasatte jag om någon kunde vara så snäll och kalla hem hunden och fick som svar "-Det är inte lönt. Hon är så gammal så hon hör inget i alla fall." Så, där fick hon då gå och vi gick iväg... Hon följde efter några steg men stannade sen för att lukta på något.

Men, då undrar ju jag lite... Om hunden inte hör något. Borde man inte haft den kopplad, inhägnad eller gått efter den ner i alla fall? Jag har ju på mitt samvete att Jazz sprang iväg när det kom någon, innan jag satte upp staket. Men jag sprang efter och bad om ursäkt och förklarade i alla fall situationen och frågade om allt gick bra.

Det kunde ju också varit så att det kom en bil samtidigt, eftersom det är en asfalterad väg som leder till stora vägen och de andra småvägarna. Min hund kunde ju varit lös och kännt sig hotad och gått på den, det kunde varit mer än jag ute på gatan och den personen kanske var livrädd för hundar, någon som var ute och red eftersom där är många hästar eller något annat otäckt kunde hänt... Även om den hunden är den snällaste i världen - så vet ju inte alla andra om det!

Ja, och Jazz blev ju opererad i munnen igår! Det räckte med vänster sida eftersom veterinären tror att underkäken kommer att bredda sig mer snart. Högra hörntanden har inte kommit upp lika mycket som vänster så han ska titta till den när jag ska på återbesök och förhoppnngsvis sista besöket i denna omgången. Återbesöket blir när USA-testet är klart och det kan dröja någon vecka till.... Han har gjort en skåra (brännt vävnad) i ovankäken så att hörntanden kan växa upp utan att gå i. Skönt att tänderna är hela och finns på plats. Var lite rädd för att han var tvungen att slipa ner eller dra ut den. Det är lite sårigt idag så Jazz får blötmat =) Det är Hills Ultra-Allergen för 23 kronor burken och han ska väl äta ca 3 såna/dag för att få i sig vad han behöver... Imorgon blötlägger jag vanliga maten ordentligt i stället... dyrt det med eftersom det är samma foder fast torrt, men blir lite billigare ändå.

Annars går träningen framåt här hemma och Jazz börjar lugna ner sig. Det är till och med så att Rutger och hans fru såg stor skillnad i onsdags jämfört med första träningen =) Jättekul tycker jag!!!

Upptäckte att jag varit dålig på att lägga in bilder på mitt lilla odjur... så nu kommer det lite! =)

Har varit på 3 lydnadsträningar nu och jag har läst boken om Hundens första år. Ska börja på boken Aktivera din hund och jag ser fram emot att få lite tips på ny rolig träning. Förstår att min Jazz är fullt normal *fniss* förutom att han biter lite väl hårt och är lättstressad. Men mina egna trix för att lugna ner honom börjar fungera. Så, jag behöver inte bekymra mig om att det är fel i hjärnan också, utan bara kroppsliga sjukdomar han lider av!

Träningen här hemma går jättebra!!! Vi fick i läxa av Rutger att vi skulle få hundarna att stitta kvar - gå ut några meter - gå tillbaks - belöna! Sedan skulle vi utöka detta till att gå fram och tillbaks 3 gånger INNAN belöning kommer.
Det kan han (vi) nu =) Så det görs 2 gånger på raken och 3 gånger varje dag. Efter den övningen gör jag kontaktövning mellan och runt stängselstolpar i plast som jag satt upp i gräsmattan. Därefter kör jag lite linföring... eller vad det nu så fint heter. Har gjort övningarna utan koppel nu, eftersom han hoppar upp eller biter i det. Men nu när han fattar vad det är jag vill ha ut av övningen ska jag använda träningskopplet. Så det är nästa steg... Nästa steg igen är att träna där det är lite mer störningsmoment. I trädgården är det ju mest grannarnas gräsklippare och sädesärlor som han är så van vid.

På nästa träning ska vi gå igenom/öva på bl.a. platsliggning. Har börjat fuskträna lite - han är super-duper-duktig! Ska inte ta in för många moment nu för då blir han snurrig och fattar kanske inget alls???

Har även börjat träna på att sätta honom/lägga honom med något gott framför tassarna UTAN att han få ta det, förrän jag säger till. Oj oj oj vad det kliar i hela Jazz av iver! Han vill ju att allt ska hända NUUUU. Men han fixar det också, guldplutten min.

Den 11 juli (5 månader och 4 dagar gammal) vägde jag Jazz. Nu har han ju då knappt ätit på 1 vecka eftersom han inte tålde fästinghalsbandet och han har ju varit sjuk ganska länge. Men men han landade på 22 kilo. Då fick jag ju ta fram tumstocken också - 58 cm hög!!! Han blir nog en stor kille när han är färdigvuxen... fast jag vet ju inte riktigt vad som är normalkurva för rasen vad gäller höjden. Vikten har jag rättså bra koll på i alla fall...  Åh, nu åskar det!