Snö är toppen...
Igår var vi hos veterinären för att få sista sprutan mot hans demodex, för den här omgången i alla fall. Jag upplyste veterinären om att jag var så lycklig att han äntligen hade aptit och åt upp sin mat ordentligt. Sen att han är hungrig hela tiden är ju för kortisonet... Genom lite lek och bus lyckades Staffan både titta och ta prover ner i halsen på Jazz! Han har såklart halsfluss - igen! Kortisonet gör att han inte har ont när han äter... Vi bestämde att han ska behandlas för halsflussen och att vi ska byta ut kortisonet mot antihistamin för alla hans allergier. Det är helt klart bättre för hans lilla kropp och alla organ som inte får ta lika mycket stryk då. När han fått balans i kroppen och "blir frisk" ska han operera bort halsmandlarna. Han kommer nämligen få tillbaka dessa elaka och hemska infektioner hela livet annars och för att slippa dessa antibiotikabehandlingar i framtiden ska de bort. Ja ja, allt för mitt lilla hjärta!
Har beställt lite saker igen till honom. Denna gången spårgrejer så nu ska vi ut i skogen för att jobba lite. Inte bara för honom att springa själv i rådjursspår och äta bajs =) Har kommit fram till att det är det som är hans bästa sak. Att få spåra. Ibland när vi går upp på ängen med bollkastaren så är det full fräs. Han springer som bara den, hämtar och lämnar - men helt plötsligt mitt i racet så får han upp ett spår och glömmer bort vad vi egentligen gjorde. Det samma är när han är i uppletanderutan och ska hitta sakerna jag lagt ut. Finns det spår av något - går det före.
Annars har han blivit jätteduktig =) Han hoppar inte lika mycket längre, han bits inget alls (inte med mening i alla fall), skäller gör han fortfarande men inte lika mycket, han älskar min syster men är inte lika besatt (men nästan), älskar att bara ta det lugnt för att kela och mysa, har varit hos veterinären 3 ggr utan att behöva ge lugnande (!!!) Det kanske är en mognadsgrej? Han är ju 11 månader nu... Eller så mår han bara helt enkelt mycket bättre!
Åååå vad söt han e... Kolla öronen på bilden när han springer! hahahahahahaha
Hoppas han blir frisk snart och det gör han säkert. Det går ju åt rätt håll så "håll" ut! Tänker på er... Kramis!
Ja, hihihi, visst är öronen urgulliga när de bara flaxar så. Blev nästan rädd att han skulle lyfta =)
Inte så lätt att bli av med isen i skägget heller när han plöjt i snön som en liten gris... Tassarna fick jag klippa lite för det lät som kastanjetter när han gick. Men, nu är snön redan borta för den här gången. Jag är jätteglad att han fick uppleva det eftersom han blev så tokig!! Tänker då dig (er)också... Kramen!
Hallå Malin!! Kära värld, vad du har fått kämpa med din hund!! Finns det några sjukdomar/åkommor kvar längre som ni inte råkat ut för??? Jäkla osis!
Vi har också provat på spår, och hej å hå vad det gick undan när Loke väl kom på vad han skulle göra! Men roligt som sjutton är det! Hoppas allt annat går bra för dig med exjobb, jobb och resten av livet! Kram! /Petra
Hej Petra! Va kul att höra från dig =)
Ja, kämpat har vi gjort och vi fortsätter kämpa! Än är det inte riktigt dags att ge upp i alla fall... Han är ju så himla lycklig för livet ändå. Men han SKA bli lyckligare =) Snart så!!!
Ja det där med spår... Han lyckades med sin lilla näsa hitta en jätteliten kanin i morse under en gran - och den sprang för livet och Jazz efter. Inte ens lönt att fya eller kalla på honom (försökte med stanna, men...) Han blir helt upptagen med den uppgift han gett sig själv =)
Men visst blir man glad om de är glada!? Även om saker inte blir helt rätt gjorda när man ger en uppgift som de ska lösa. Någon gång blir det väl så det är bara att vänta... och vänta... ha tålamooood!
Mitt eget liv går annars på sparlåga faktiskt, tyvärr. Men nu kommer våren snart och då jäklar!
Ha det jättebäst! Kram på dig!
