Flickor och Fästingar
Proverna från förra veckan var lysande! =)
Kortisolet var utmärkt, njurarna mår bra och han har inte diabetes. Så drickeriet berodde antagligen på saltbalansen, för när jag höjde den medicinen som styr detta så dricker och kissar han inte alls lika mycket! Skönt tycker jag som snart (förhoppningvis) kan få sova på nätterna. I övermorgon ska vi ta T4 proverna igen. Tror att det ligger lite lågt för han är så trött och orkeslös - men glad och lycklig ändå! Huden börjar bli lite grå så nu kommer nog pälsen!!! Skulle va så skönt för nu kommer solen och värmen. Han bränner sig så lätt annars för han har ju inget på kroppen som skyddar.
I helgen har han/vi träffat en riesenflicka på 8 månader. Hon bor i ett annat sommarstugeområde lite närmre havet och är inte permanentboende som vi är. Så, det blir helger och sommaren de kan träffas. Hon är importerad från Oslo (ägarna är från Skåne) och är så himla snygg tycker jag. Ganska stor och kompakt! Är som en vimsig studsboll ungefär och är precis överallt, men styrbar *hihi*. Jazz vill så gärna leka med henne men han orkar inte. Blir lite ledsen när jag ser att han går undan och ställer sig hos mig för att hans kropp säger att den inte kan och vill... Sen skäller han ut mig precis som om det är mitt fel :( Jag gör ju ALLT för att han snart också ska orka springa runt som en galning igen. Saknar hans "riesenryck" och när stora vattenkannan får sig en omgång. Men snart ska väl kroppen återhämta sig så han inte missar hela sin unghundstid också!?
Vid våra postlådor bor en schäfertik på 3 år som är störtförälskad i Jazz. Tror att kärleken faktiskt är blind för hon verkar inte alls bry sig om att Jazz inte har någon päls och att han ser döskabbig ut =) När vi kommer upp från backen vid morgonrundan får hon syn på oss och börjar skälla och gny. Sen blir hon alldeles till sig när de får hälsa genom staketet. Det är en ganska osäker hund och vi låter de hälsa så, så länge Jazz inte är "frisk". Men när han får päls och ork tillbaka ska de få springa och leka på fälten (helst innan bonden släpper sina kor där vilket är om 1 månad ungefär).
Ja, och de förbannade fästingarna har vaknat till liv! Jazz har redan haft 4 stycken. Nu är det ju inte så svårt att hitta dom på honom så som han ser ut, men jag tycker att de är så fruktansvärt äckliga. USCH!!!
På aktivitetsfronten är det ganska lugnt. Svårt att få balans när ork och vilja inte går hand i hand. Men jag låter Jazz leta upp saker ganska ofta. Både spontant och planerat och på olika platser och underlag/terräng. Han är ganska snabb, kvicktänkt, förväntansfull och han får använda hjärnan utan att ta ut sig kroppsligt. En rolig och stimulerande aktivitet för min lille Jazz. Annars är det lydnadsinslag i våra promenader som gäller och en del korta lekstunder!
Kortisolet var utmärkt, njurarna mår bra och han har inte diabetes. Så drickeriet berodde antagligen på saltbalansen, för när jag höjde den medicinen som styr detta så dricker och kissar han inte alls lika mycket! Skönt tycker jag som snart (förhoppningvis) kan få sova på nätterna. I övermorgon ska vi ta T4 proverna igen. Tror att det ligger lite lågt för han är så trött och orkeslös - men glad och lycklig ändå! Huden börjar bli lite grå så nu kommer nog pälsen!!! Skulle va så skönt för nu kommer solen och värmen. Han bränner sig så lätt annars för han har ju inget på kroppen som skyddar.
I helgen har han/vi träffat en riesenflicka på 8 månader. Hon bor i ett annat sommarstugeområde lite närmre havet och är inte permanentboende som vi är. Så, det blir helger och sommaren de kan träffas. Hon är importerad från Oslo (ägarna är från Skåne) och är så himla snygg tycker jag. Ganska stor och kompakt! Är som en vimsig studsboll ungefär och är precis överallt, men styrbar *hihi*. Jazz vill så gärna leka med henne men han orkar inte. Blir lite ledsen när jag ser att han går undan och ställer sig hos mig för att hans kropp säger att den inte kan och vill... Sen skäller han ut mig precis som om det är mitt fel :( Jag gör ju ALLT för att han snart också ska orka springa runt som en galning igen. Saknar hans "riesenryck" och när stora vattenkannan får sig en omgång. Men snart ska väl kroppen återhämta sig så han inte missar hela sin unghundstid också!?
Vid våra postlådor bor en schäfertik på 3 år som är störtförälskad i Jazz. Tror att kärleken faktiskt är blind för hon verkar inte alls bry sig om att Jazz inte har någon päls och att han ser döskabbig ut =) När vi kommer upp från backen vid morgonrundan får hon syn på oss och börjar skälla och gny. Sen blir hon alldeles till sig när de får hälsa genom staketet. Det är en ganska osäker hund och vi låter de hälsa så, så länge Jazz inte är "frisk". Men när han får päls och ork tillbaka ska de få springa och leka på fälten (helst innan bonden släpper sina kor där vilket är om 1 månad ungefär).
Ja, och de förbannade fästingarna har vaknat till liv! Jazz har redan haft 4 stycken. Nu är det ju inte så svårt att hitta dom på honom så som han ser ut, men jag tycker att de är så fruktansvärt äckliga. USCH!!!
På aktivitetsfronten är det ganska lugnt. Svårt att få balans när ork och vilja inte går hand i hand. Men jag låter Jazz leta upp saker ganska ofta. Både spontant och planerat och på olika platser och underlag/terräng. Han är ganska snabb, kvicktänkt, förväntansfull och han får använda hjärnan utan att ta ut sig kroppsligt. En rolig och stimulerande aktivitet för min lille Jazz. Annars är det lydnadsinslag i våra promenader som gäller och en del korta lekstunder!
Kommentarer
Trackback
