Riesenspass Jazz

Ja, vi var hos veterinären igår för "1-gång-i-veckan-blod-provs-tagningen" för att se om vi nu äntligen kan sänka kortisonet. När jag kom dit hade Staffan satt av ordentligt med tid för oss, så han satte sig hos mig  i soffan (och Jazz låg och sov så sött på golvet) i väntrummet och gick igenom allt med mig angående denna långa och utdragna sjukdomshistoria som pågått fram och tillbaks i 10 månader snart. Vi tog en kopp kaffe - eller jag tog 1½ och Staffan tog typ 5, under tiden som våra otroligt kompetenta biologhjärnor jobbade på högvarv!!! =)

När man går på hög dos kortison, som Jazz verkligen gör nu, kan man om man har otur få lite av de symtom som man har vid Cushings syndrom. Dessa kan vara övervikt/fetma, skör hud, håravfall, sömnsvårigheter och för Jazz del stämmer ju dessa mer eller mindre. Men det hade han innan också, fast då inte övervikten utan då tappade han i vikt och det "försvann" några kilos muskelmassa på bara 2 veckors tid under november månad... Sen har det "gått utför" om man säger så, med undantag av små ljusglimtar då han gått på kortison p.g.a. allergichock. Idag ser han ungefär ut som en utegångsgris vad gäller hårbeklädnad där man ser huden genom de få sträva borsten och fläckar med sårig hud lite överallt som om han gnuggat sig mot stenar och rivit sig. Och kroppsformen, ja den börjar likna ett hängbukssvin. Åldersmässigt? Tja, han ser väl ut som typ att han var 10-12 år eller nåt. Ganska sliten helt enkelt! Under dessa månader han behandlats för sin binjurebarkssvikt har han gått upp 9 kg!! Nu var han ju ganska underviktig när vi började medicinera, men ändå. Det konstiga är att han får inte mer mat, godis, tuggisar eller märgben nu - jämfört med förr. Han ligger där han ska också vad gäller intag av energi. Bara det att han har bättre aptit och äter upp direkt (nästan i alla fall). Motionen är också densamma - lika ofta och lika mycket men kanske inte lika intensivt.

Ja ja, Staffan analyserade blodet och ringde idag! Kortisolvärdet var lägre än sist (85,5) trots samma tidpunkt vid provtaging, samma dos kortison, samma tidpunkt vid medicinintag, samma morgonrunda och samma rutiner. Hmmmm. Alltså är det något som stör balansen i kroppen. Men vad? Cushings har det inte blivit av det hela i alla fall... Tur är ju det! Då blev han lite skum på allt och gjorde ett sköldkörteltest. Visst! Urkasst! Så nu ska han få Levaxin också... Ganska svårt att balansera doserna framöver eftersom binjuren och sköldkörteln samarbetar/tar ut varandra på något sätt. Därför har symtomen inte heller riktigt stämt överens med någon av sjukdomarna fullt ut, utan blandats lite och dolts av varandra. Det är väl därför viktökningen har kommit nu när han får i sig kortison, vilket stämmer in på Hypothyreos då man bl.a. får låg ämnesomsättning. Man måste starta långsamt med insättningen av Levaxinet och sedan öka långsamt under fortsatt "5-veckors-provtagning". Kortisol och aldosteron måste kollas varje vecka så att de ligger som de ska. Många veterinärbesök blir det "att se fram emot" under några månaders tid. Två hormonproducerande organ som sviktar och 3 olika hormoner handlar det om. Det fixar vi!!

Det finns hundar som man medicinerar hela livet, som blir ganska gamla och lever ett fantastiskt lyckligt och rikt liv! Tycker Jazz också är värd det. Han är ju så himla trevlig, snäll och underbar på alla sätt. Och får han bara bli "frisk" så kan han också leva ett sånt riktigt bra och aktivt hundliv! Vi får ge det några månader till bara innan han är återställd, får tillbaka sin päls och visar sitt rätta jag... Ska bli mycket spännande =) Men fram tills dess får han snällt se ut som en söt liten svart naken gris...