Han blir aldrig mätt =)

Alla som har haft med tonåringar att göra vet att de är rättså duktiga på att äta... i alla fall de som tränar mycket eller de på den manliga sidan brukar vara suveräna på att tömma faten med mat. Finns ingen botten på något sätt. Jag har en sådan!!! Fast inte någon människa utan en unghund... Han har aptit så det står härliga till och det är så skönt jämfört med hur han var när han var liten. Då var han inte så stor i maten och när han väl åt satte han nästan alltid i halsen. Sen tonsillerna försvann händer inte detta alls lika ofta som förut men visst händer det. (Då gäller det att sätta fingrarna i halsen för att få kräkreflex. Ibland måste man dra lite i tungan också. Har faktiskt fått göra "Heimlich's manöver" några gånger... inte så spännande utan ganska obehagligt) Hans näsa är gjord för att hitta goda saker eller saker som leder till godsaker =) Som så många andra hundar som hellre använder näsan än ögonen. Och så ska det ju vara tycker jag!

Då kommer vi oväntat över till nästa sak han inte blir mätt på och det är olika uppgifter han får. Han får leta saker varje dag i samband med korta lunchrundan. Det kan vara hemma i trädgården, inomhus, under saker, på saker, inkastat i buskar, längst med vägen där vi bor, i skogen, i högt gräs eller bland lastpallar och saker på en stor gårdsplan. Ibland är det godis, mina handskar, kopplet, nycklarna, markera ut rätt kotte i kotthögen, hans leksaker eller speciella "uppletarsaker" som bara används till just "leta-övningar". Beroende på vad vi gjort tidigare på dagen eller vad som komma skall, kan det skifta från 2 till 5 saker varje gång som han ska hitta. Och det spelar ingen roll hur många han tar för han vill bara mer =) Men för att han ska tycka det är kul och inte tröttna, så avbryter jag och tar hellre en omgång till på kvällen.

Vi har dock ett litet problem och det är överlämnande av föremål. Han kommer fram till mig med det han hittar men släpper det ½ meter framför. Han förstår inte att han ska "hålla kvar" och lämna över i min hand. Han tar bara upp det i munnen igen och släpper direkt. Jag har försökt att träna bara "hålla kvar" och överlämnandet, men han fattar verkligen inte vad jag menar. Då kör han allt: ligg, sitt, fot, tass, skall m.m. i en himla fart och tror att jag ska bli nöjd. Jag försöker ta ett djupt andetag och lugna ner honom (oss) och ta om från början men det går bara inte. Är det någon som har tips på just överlämnande-biten? Har jag för höga krav eller har jag gjort fel från början genom att inte kräva ett korrekt överlämnande och accepterat att han bara kommer in med saken?

Vad gäller veterinärbesök så var vi och tog T4-provet igår. ÄNTLIGEN gick det att mäta efter höjning av dosen förra veckan och sänkning av kortisonet. Vet inte hur mycket kortisonet har med värdet att göra egentligen, men kanske kan det haft betydelse? Fast å andra sidan kanske inte, eftersom han inte ligger helt rätt än. Han låg på 16,7 och det ska ligga mellan 21-64. Eftersom det inte stabiliserat sig än (tar någon vecka till) ska vi behålla den dosen han får nu och vi är provtagningsfria nästa vecka! *tjoho*. Vi ska dit igen om 2 veckor för att ta ett nytt T4 prov och får se hur han ligger då. Jag skulle gissa att han mår ganska bra om det ligger runt 30-35, men har inte diskuterat än med Staffan var han vill ha nivån. Binjurarna mår toppen efter förra veckans svar vid provtagningen, både vad gäller kortisol och saltbalans. Så där behövs inga nya prover på ett tag i alla fall. Kanske om 1 månad eller så för att se om det ändrats när T4 ligger rätt. I vilket fall så mår han bäst av så lite kortison som möjligt, men tillräckligt för att klara av stress och motion och för immunförsvaret såklart.  

Annars så trillade vi ner för en trappa i förrgår! Ja, Jazz sprang med mig upp men ville inte gå ner själv. Han har gått upp och ner i den här trappan hur många gånger som helst innan. Så, jag gick baklänges och höll ena handen i halsbandet och andra handen på hans bringa. Helt plötsligt fick han överbelastning och "tippade över". Att få 40 kg helt plötsligt över sig kan få vem som helst att tappa balansen. Jag skulle då ta emot mot väggen till höger - som inte finns! Det visste jag ju att det inte finns något vägg där, för vägg och räcke är på vänster sida. Men av ren reflex gör man ju så. 2 meter längre ner dimper jag i golvet med 40 kg hund över mig. Slog mig ganska rejält och var hos doktorn igår för att kolla att det inte var något som gått sönder i ländrygg/bäcken. Konstig läkare men han fattade inte VAR jag hade ont utan var helt insnöad på svanskotan... Fick ingen röntgen och det var "bara" mjukdelsskador enligt honom. Så nu ska jag till underbara Anna imorgon för att njuta lite av skön behandling. Men det går väl över någon dag framöver... ganska snart hoppas jag för det gör förbaskat ont! Jazz verkar inte alls ha blivit skrämd av det hela för en timme senare sprang han med min mor upp för trappan och gick nästan ner helt själv... Han är en orädd och nyfiken hund - och det är jag väldigt glad för! =)

Kommentarer
Postat av: tina.

Testat att bara vänta med belöningen tills han kommer med saken ända fram? dvs belöna belöna och sen typ säga nej eller nåt och se lite sur ut när han släpper den? Jag vet hur Notos skulle göra då: han sku göra nåt annat haha... Men din hund är väl lite mer samarbetsvillig =)

Hur har du påbörjat dom här övningarna? Låter som något man kunde göra med Notos, han gillar att bära saker men jag får ju inte kasta åt honom...

2009-04-24 @ 14:16:28
URL: http://pterno.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0